Votivmässa om den Helige Ande

Mässa i Kristus Konungens kyrka på tisdagen i 10 veckan ”under året”. Läsningar: 2 Kor 1:18–22; Ps 119:129–133, 135; Matt 5:13–16.

Kära bröder och systrar

I söndags firade vi som bekant pingstdagen, som avslutade påsktiden, och vi är nu tillbaka i tiden ”under året”. Påskljuset står inte längre kvar i koret utan intill dopfunten, och man ber återigen Angelus morgon, middag och kväll istället för Regina Caeli. Tidigare firades dock under denna vecka pingstoktaven, då man fortsatte att meditera över pingstmysteriet genom att varje dag fira mässor som handlar om den Helige Ande. I och med Andra Vatikankonciliets liturgireform har pingstoktaven ersatts av pingstnovenan, och Kyrkan uppmuntrar oss därmed att i första hand förbereda oss inför pingstens högtid för att den ska bära så rik frukt som möjligt i våra liv. Men i det nya missalet finns det även flera olika votivmässor om den Helige Ande, som man kan använda när som helst för att särskilt be om den Helige Andes nådegåvor och frukter, och som hjälp att bättre lära känna denne den tredje personen i den heliga Treenigheten. Och vad passar bättre än att fira dessa votivmässor om den Helige Ande såhär veckan efter pingst? Idag är det dessutom terminsavslutning för våra konfirmander, som förbereder sig för att ta emot den Helige Andes kraft i konfirmationens sakrament nästa år.

I dagens första läsning ur aposteln Paulus andra brev till korinthierna hörde vi också talas om den Helige Ande. ”Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.” (2 Kor 1:22) Det är tack vare den Helige Andes gåva som vi tar emot på ett särskilt sätt i konfirmationens sakrament som vi blir befästa i vår tro och vår mod och kraft att hålla fast vid den, stå upp för den och vittna om den för andra. Den Helige Ande är också en borgen, alltså en underpant eller en garanti för att Gud bor i våra hjärtan och att vi är på väg till det eviga livet. Men alla vi som är döpta har redan i dopet tagit emot den Helige Ande och blivit till hans tempel, så redan innan man är konfirmerad så både kan och bör leva i tacksamhet för den Helige Andes gåva och sträva efter att dag för dag bättre lära känna honom.

Den Helige Ande ger oss inte bara mod och kraft att vittna om vår tro i ord, utan också att leva ut den i handling. Och detta kan också bli ett vittnesbörd för andra. I dagens evangelium ur bergspredikan hörde vi Jesus säg till sina lärjungar att de är jordens salt och världens ljus, och uppmanade dem att låta sitt ”ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” (Matt 5:15). Längre fram i bergspredikan uppmanar dock Jesus till att vara ”noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er.” (Matt 6:1) Hur går det ihop med det han säger i dagens evangelium? Jo, allt beror på vad vi har för intention. Om vi ber, fastar och ger allmosor för att få uppmärksamhet och skryta över vår fromhet inför andra troende, då får vi ingen lön i himlen. Men om vi försöker leva så heligt och rättfärdigt som möjligt för att i första hand människor utanför Kyrkans gemenskap ska komma till tro Gud och prisa honom när de inser vilken fantastisk tro kristendomen är som hjälper oss att både bli lyckliga här i världen och sedan få evigt liv i himmelriket, då blir vi till världens ljus i Jesu efterföljd.

Låt oss därför be om den Helige Andes kraft att vi förvandlas till trovärdiga vittnen om Guds rättfärdighet, barmhärtighet och kärlek för alla människor. Amen.