Pingstdagen C

Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 2:1–11; Ps 104:1ab, 24ac, 29b–31, 34; Rom 8:8–17; Joh 14:15–16, 23b–26.

Kära bröder och systrar

Idag på pingstdagen, Kyrkans födelsedag, så firar vi som bekant hur den kristna uppenbarelsen fullbordades genom att lärjungarna fick ta emot den Helige Ande, som Jesus hade lovat att sända dem från Fadern. Men vem är egentligen denne Helige Ande? Han är på samma gång Gud Faderns och Sonens Ande. I dagens andra läsning ur Paulus brev till romarna hörde vi att ”De som är kvar i sin köttsliga natur kan inte behaga Gud. Ni däremot är inte kvar i den utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom.” (Rom 8:8-9) I den ena meningen talades det om Guds, alltså Gud Faderns Ande, och omedelbart därefter om Kristi Ande, som om det vore samma sak, eller rättare sagt samma person, och det är det också. När vi får del av denne Helige Ande, då träder vi också in i kärleksgemenskapen mellan Fadern och Sonen, och vi blir befästa som söner och döttrar i Sonen. Som vi också hörde i läsningen ur romarbrevet: ”Alla som leds av ande från Gud är Guds söner. Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: ’Abba! Fader!’” (Rom 8:14-15)

Men vad gör egentligen den Helige Ande? Det mest korrekta svaret är att han gör precis samma saker som Fadern och Sonen, eftersom han som sagt är deras gemensamme Ande, och dessa tre gudomliga personer utgör som bekant en och samma Gud. Men även om de tre gudomliga personerna i Treenigheten alltid handlar gemensamt, så brukar man inom teologin associera vissa aspekter av Gud med var och en av de tre gudomliga personerna, enligt den lära som kallas för gudomlig appropriation. Exempelvis så associerar vi skapelsen i första hand med Gud Fadern eftersom han är ursprunget till de två andra gudomliga personerna, och vi associerar frälsningen i första hand med Gud Sonen eftersom det är han som blev människa och led och dog för att frälsa oss från våra synder. Den Helige Ande brukar då associeras med Guds verk att hjälpa och helga oss, eftersom Jesus kallar honom för ”Hjälparen, den Helige Ande” (Joh 14:26), som vi hörde i dagens evangelium. Men hur är det då som den Helige Ande hjälper och helgar oss, alltså hjälper oss att bli heliga? Till skillnad från Gud Sonen som har blivit människa så är den Helige Ande helt och hållet ande, och därför kan han, bokstavligt talat, vara lite svår att få grepp om. Men Bibeln använder flera olika bilder för den Helige Ande, som hjälper oss att förstå bättre vem han är och hur han verkar.

I dagens första läsning ur apostlagärningarna hörde vi om hur den Helige Ande uppenbarade sig dels i form av vind, och sedan som eld. Vind är den mest grundläggande bilden för den Helige Ande. Faktum är att både hebreiskan och grekiskan använder samma ord för ande och vind, nämligen ruah på hebreiska och pneuma på grekiska. Vinden är precis som anden osynlig, och det hjälper oss kanske inte särskilt mycket att bättre förstå vem Anden är. Men däremot kan vi känna vinden och se konsekvenserna av den. En fläktande kvällsbris i slutet av en het sommardag ger behaglig svalka och friskhet. Och en tropisk cyklon kan å andra sidan ödelägga hela byar och städer. På samma sätt kan det vara med den Helige Ande. I dagens läsning ur apostlagärningarna hörde vi om ett ”dån som av en stormvind” (Apg 2:2). Och i första kungaboken uppenbarar sig Gud för profeten Elia i ”ett stilla sus” (1 Kung 19:12). Ibland kan den Helige Ande behöva skaka om oss som en stormvind, om vi exempelvis länge framhärdat i en synd eller felaktig uppfattning om tron. Men den Helige Ande kan också komma som en behaglig, svalkande susning mitt i livets hetta. I pingstsekvensen sjöng vi både ”in aestu temperies”, ”svalka mitt i smärtans glöd”, och ”rege quod est devium”, ”samla dem som vilse går”.

Den andra bilden av den Helige Ande som gavs i läsningen av apostlagärningarna är eld. Eld kan vara både hjälpsamt och praktiskt, men också mycket farligt. Bland det viktigaste som scouter måste lära sig är att göra upp en eld, så att man kan värma sig och tillaga mat. Men om elden inte hålls under kontroll så kan den orsaka förödande bränder. Eld kan också användas för att rena. Det är nämligen inte allt som är brännbart. Trä och halm brinner upp snabbt, medan sten och metall består. Därför används eld även som en bild för reningsorten efter döden, purgatoriet, som på svenska brukar kallas för skärselden. Den Helige Ande är också på många sätt som en eld. Han ger oss värme och tröst när vi känner oss frusna och övergivna, och kan tända liv på nytt i vår tro om den har svalnat. Men med sin eld kan han också rena oss från våra brister och fel. I pingstsekvensen sjöng vi även ”fove quod est frigidum”, ”värm ur död det stelnade”.

En tredje bild av den Helige Ande som ofta används i Bibeln är smörjelse. Det är genom smörjelsen med krisma, alltså olivolja blandad med välluktande balsam som vigts av biskopen, som den Helige Ande förmedlas i konfirmationens sakrament. Längre fram i apostlagärningarna predikar Petrus om ”hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med Helig Ande och kraft” (Apg 10:38). Att smörja in kroppen ger den nytt lyster och förhindrar att känsliga delar som läppar och händer torkar ut. På liknande sätt ger den Helige Ande ny kraft och liv åt vår tro, och hindrar den från att torka. Smörjelse är även fundamentalt för att maskinerier som bilmotorer och cykeldrev ska fungera ordentligt. Även om alla delar finns på plats så kommer det att gnissla och skava och så småningom gå sönder om man inte använder något smörjmedel. På samma sätt är den Helige Ande livsnödvändig för att vi ska kunna leva som kristna. Vi kan ha all teoretisk kunskap om tron och utföra alla ritualer som Kyrkan föreskriver till punkt och pricka, men ändå inte ha en levande tro på Gud och kärleksrelation med honom om inte vår tro får liv och stärks genom den Helige Andes smörjelse.

Låt oss därför denna pingst be om att den Helige Ande uppfyller våra hjärtan på nytt med sin svalkande och omskakande vind, sin värmande och renande eld, och sin stärkande och livgivande smörjelse. Amen.