Tisdag i 7 påskveckan

Mässa på S:t Charles Lwanga och hans följeslagares minnesdag i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 20:17–27; Ps 68:10–11, 20–21; Joh 17:1-11a.

Kära bröder och systrar

Vi befinner oss just nu mitt i pingstnovenan, alltså de nio dagarna mellan Kristi himmelsfärds dag och pingstdagen. I apostlagärningarnas första kapitel läser vi om vad Jesu lärjungar gjorde under den första pingstnovenan, efter att Jesus farit upp till himmelen och i väntan på att han skulle sända den Helige Ande till dem från Fadern på pingstdagen. Det står att apostlarna ”höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.” (Apg 1:14). Det är därför mycket passande att i apostlarna och Jungfru Marias efterföljd be innerligt till den Helige Ande under de här nio dagarna. Nio heter på latin novem, och därifrån kommer ordet novena, som har blivit namnet på en nio dagar lång bön. Om det finns något särskilt viktigt som vi skulle vilja be den Helige Ande om, då har vi således kanske det bästa tillfället under hela kyrkoåret att göra det nu. Gud hör så klart alltid våra böner, men Jesus har också undervisat oss om ”att alltid be och inte ge upp” (Luk 18:1). Därför är det naturligt att be upprepade gånger för viktiga böneintentioner, och varför då inte under nio dagar, precis som under pingstnovenan? Och med pingstnovenan som modell har traditionen uppkommit att be olika slags novenor även under resten av kyrkoåret, framförallt inför olika helgondagar, för att be ett visst helgon om förbön att förmedla en särskild nåd från Gud.

Men vad ska man då be den Helige Ande om? Ja, i första hand om det som vi upplever att vi själva verkligen behöver eller längtar efter mest. Kanske att man ska klara de sista proven i skolan, så att man kommer in på det gymnasium eller den utbildning man har sökt till? Eller att Gud ska visa en huruvida det är hans vilja att man ska bli präst eller gå i kloster? Eller att en vän, ens barn, ens make eller maka eller någon annan i ens omgivning ska omvända sig till Kristus och hans Kyrka, och ta den kristna tron på större allvar? Eller kanske framförallt: att vi alla själva ska omvända oss ännu mer till Kristus, och få mer tid till bön och kärleksgärningar!

Man kan också med fördel be särskilt om den Helige Andes sju gåvor. Ni konfirmander har fått en sådan novena skickad till er, och det finns några exemplar av den utskrivna i vapenhuset. Den största och viktigaste av den Helige Andes gåvor är visheten, som innesluter alla de andra gåvorna. Med vishetens gåva får vi både kunskap och insikt om allt vi behöver känna till för att få det eviga livet. Och vad detta är, det hörde vi Jesus säga i dagens evangelium: ”detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus” (Joh 17:3). Vi kan också be den Helige Ande om klokhetens gåva, så att vi får gudomlig hjälp att veta hur vi ska handla i konkreta situationer för att göra Guds vilja. Vi kan även be om styrkans eller modets gåva, så att vi får kraft att fullgöra vad vi insett. Det var tack vare denna gåva som den helige Charles Lwanga och de andra martyrerna från Uganda som vi firar idag fick kraft att av kärlek ge sina liv för Kristus, hellre än att förneka sin tro i ord eller handling. Vi kan också be den Helige Ande om fromhetens gåva, så att det blir lättare och ljuvligare för oss att be. Och om vi inte vet exakt vad vi borde be om, då kan vi be den Helige Ande att upplysa oss om det också.

Låt oss därför fortsätta att be innerligt till den Helige Ande under denna pingstnovena, att vi får fyllas på nytt av hans nåd och ta emot hans gåvor den kommande pingsten. Amen.