Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 15:1–2, 22–29; Ps 67:2–3, 5–6, 8; Upp 21:10–14, 22–23; Joh 14:23–29.
Kära bröder och systrar
Frid vare med er! Det är de ord som en biskop hälsar församlingen med när han firar mässan. Det är också de första ord som Jesus sade till sina lärjungar efter sin uppståndelse. Och det är också de första ord som påven Leo XIV uttalade offentligt som påve. I dagens evangelium hörde vi Jesus säga: “Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.” (Joh 14:27) De här orden upprepas av prästen i fridsbönen efter Fader vår i varje mässa. Ordet “frid” återkommer därefter ytterligare fyra gånger i kommunionsriten: “Se inte till våra synder utan till din Kyrkas trohet, och ge henne frid och enhet efter din vilja”, “Herrens frid vare alltid med er”, “Ge varandra ett tecken på försoning och frid”, “Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss din frid”. Och i början av varje söndagsmässa upprepar vi dessutom den fridshälsning som änglarna sjöng när Jesus föddes: “Ära i höjden åt Gud och på jorden frid åt människor av god vilja”. Av allt detta kan vi dra slutsatsen att frid är ett oerhört centralt begrepp i vår kristna tro. Men vad är egentligen frid, och hur kan vi bevara den i våra hjärtan?
Det svenska språket är nog ganska unikt på så sätt att vi har två olika ord för frid och fred. I de flesta andra språk görs ingen åtskillnad mellan de här begreppen, utan man använder oftast samma ord för fred i betydelsen avsaknad av krig, och frid i betydelsen lugn och ro eller hjärtats inre frid. Det är exempelvis fallet med både engelskans peace och tyskans Frieden. Att be och sträva efter fred på jorden, det är utan tvekan mycket behjärtansvärt. Men tyvärr tycks det allt som oftast tämligen utopiskt att uppnå den. Kriget mellan Ryssland och Ukraina har pågått över tre år, och ingen fredslösning tycks ännu vara i sikte. Konflikten mellan Israel och Palestina har varat i decennier, och har som bekant blossat upp ordentligen under det senaste ett och ett halvt året. Och så finns det ytterligare andra krig som blivit mer eller mindre bortglömda i vår del av världen, såsom kriget i Jemen som varat i över tio år. När man ser på alla dessa krig och väpnade konflikter så kan det tyckas utsiktslöst att fortsätta hoppas på en fullständig fred på jorden.
Men även om det inte blir en fullständig och varaktig fred på jorden förrän Jesus kommer tillbaka, så måste vi ändå fortsätta att be och göra vad vi kan för att bidra till att fred skipas och att lidanden mildras i så stor utsträckning som möjligt. Och framförallt måste vi komma ihåg att avsaknaden av yttre fred inte nödvändigtvis måste vara ett hinder för att uppleva en inre frid. Om vi därför i första hand ber och strävar efter att alla människor på jorden ska få uppleva en inre frid i sina hjärtan, då har vi ännu mindre anledning till att ge upp hoppet.Efter att Jesus uttalat orden “Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er”, så hörde vi honom tillägga: “Jag ger er inte det som världen ger.”. En mer ordagrann översättning av den grekiska grundtexten skulle vara: “Jag ger er [den] inte på det sätt som världen ger [den]”. Uttrycket “världen” står i det här sammanhanget för det världsliga, det som inte kommer från Gud. Även världen har ett sätt att erbjuda sin fred och frid. I John Lennons berömda låt ”Imagine” föreslår han exempelvis att man ska föreställa sig en värld där det inte finns några länder, inte någonting att döda eller att dö för, där alla människor lever i fred, men där det inte heller finns någon religion. Och i dagens konsumtionssamhälle lockas vi ständigt att tro att vi kan uppnå sann frid genom olika former av kroppsliga njutningar, genom annat som går att köpa för pengar, eller genom att få makt och inflytande över andra människor. Om denna världens frid säger Johannes i sitt första brev: “Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt.” (1 Joh 2:15-17)
Så vari består då den frid som Jesus har lämnat kvar åt oss, och hur bevarar vi den? Den frid som Jesus ger, det är en orubblig hjärtats frid som består oavsett de yttre omständigheterna. Den är ytterst grundad på hoppet om det eviga livet. Längre fram i sitt avskedstal säger Jesus: “Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen” (Joh 16:33). Den franske prästen och författaren Jacques Philippe kommenterar de här orden av vår Herre i sin bok “Sök friden och bevara den”: “I Jesus kan vi alltid förbli i frid därför att han har besegrat världen och därför att han har uppstått från de döda. Genom sin död har han besegrat döden. Han har upphävt straffdomen över oss och uppenbarat Guds välvilja.” (s. 21-22)
Jacques Philippe fortsätter med att ge ett nödvändigt och tillräckligt villkor för att att uppnå och bevara den inre friden, nämligen den goda viljan, som man även kan kalla för det rena hjärtat. Med detta menar han “en fast och konstant avsikt att älska Gud över allt annat, en uppriktig önskan att föredra Guds vilja framför sin egen och att inte vilja neka Gud någonting. Vad gäller det konkreta utförandet kommer man kanske (ja, till och med alldeles säkert) inte att helt leva upp till denna önskan. (…) Men man kommer att lida just av detta, be om förlåtelse och försöka bättra sig. Efter en period då man kanske brustit i något avseende kommer man alltid tillbaka till sin ursprungliga hållning att undantagslöst säga ja till Gud. (…) Denna goda vilja, den uthålliga intentionen att alltid säga ja till Gud, i stort som i smått, är ett oundgängligt villkor för inre frid. (…) Vi kan inte uppnå äkta frid så länge som vårt hjärta inte funnit sin enhet, och hjärtat blir enat och helt först när alla våra önskningar underställts önskan att älska Gud, att vara honom till lags och att göra hans vilja.” (s. 23-24)
Så långt Jacques Philippe. Låt oss be om nåden att vi ständigt får vara uppfyllda av denna goda vilja att älska Gud över allt annat, så att vi alltid kan bevara Guds frid i våra hjärtan, den frid som övergår allt förstånd, och sprida denna frid vidare till andra människor, och till hela världen. Amen.
Fader Gustavs predikningar 