Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 14:21b–27; Ps 145:8–13b; Upp 21:1-5a; Joh 13:31–33a, 34–35.
Kära bröder och systrar
Från och med idag och under de två kommande påsksöndagarna får vi i mässans evangelium höra ur Jesu avskedstal till sina lärjungar under den sista måltiden. I dagens evangelium fick vi höra Jesus ge lärjungarna ett nytt bud: “Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” När Jesus tidigare hade fått frågan om vilket som är det viktigaste budet i lagen så svarade han: “Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.” (Mark 12:30) och “Du skall älska din nästa som dig själv.” (Mark 12:31). Detta brukar kallas för det dubbla kärleksbudet och fanns redan i Mose lag i det Gamla testamentet. Så vad är det då som är nytt med det bud som Jesus gav till sina lärjungar under sitt avskedstal? Jo, att vi ska älska varandra så som han har älskat oss. Och hur har Jesus älskat oss? Jo, genom att lida och offra sitt liv för vår skull på ett kors, för att vi skulle få förlåtelse för våra synder och tillträde till det eviga livet.
Så vad betyder det här för oss? Måste vi också offra våra liv på samma sätt som Jesus? Inte nödvändigtvis. Lidande har inget värde i sig. Man blir inte automatiskt heligare för att man får lida mycket. Det som betyder någonting är hur mycket vi älskar Gud och våra medmänniskor. Men i praktiken så går det inte att växa i kärlek till Gud och komma till himmelen om man hela tiden försöker undvika all form av lidande. Därför hörde vi Paulus och Barnabas säga i dagens första läsning att “Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike” (Apg 14:22). Och längre fram i sitt avskedstal till sina lärjungar säger Jesus: “Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” (Joh 15:13) Att som Jesus frivilligt offra sitt eget liv för att andra ska leva, eller att vara beredd att lida och dö hellre än att förneka sin tro på Gud, det visar att man har uppnått den högsta graden av kärlek. Det är just detta som martyrerna gjorde, och därför har Kyrkan sedan äldsta tid firat minnet av martyrerna. Ordet martyr kommer från grekiskan och betyder ordagrant “vittne”. Att vara beredd att offra sitt liv av kärlek till Gud, det är det starkaste vittnesbördet som man kan ge om sin tro på Gud.
Det var exempelvis fallet med apostlarna. Alla apostlarna utom en, Johannes, offrade sina liv hellre än att förneka sin tro på Jesus, och detta är ett mycket starkt vittnesbörd om att det som de sade var sant. Efter sin uppståndelse visade sig Jesus “inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för [hans lärjungar] som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda” (Apg 10:41). Om lärjungarna medvetet ljög om att Jesus hade uppsått från de döda, då skulle de aldrig ha gått så långt som att frivilligt torteras och dödas hellre än att förneka tron på Jesu uppståndelse. På fönstren här i kyrkan finns alla de tolv apostlarna plus aposteln Paulus avbildade, och de flesta är avbildade tillsammans med det vapen eller redskap som användes för att döda dem, vilket kan ge en idé om vad de var beredda att utstå av kärlek till Jesus.
Idag den 18 maj har Erik namnsdag, och om det inte hade varit en söndag så hade vi firat den helige Erik, ett av Sveriges skyddshelgon, som var kung över Sverige på 1100-talet, och som också vördas som martyr. Men han dog som martyr på ett lite annorlunda sätt än apostlarna och de flesta andra martyrerna. Den helige Erik var mycket from, och det var en självklarhet för honom att delta i den heliga mässan varje söndag och andra påbjudna högtider, som Kristi himmelsfärds dag. När han deltog i den heliga mässan på Kristi himmelsfärds dag år 1160 fick han mitt under mässan besked om att danskarna var på väg för att döda honom, och att han borde fly. Det berettas att den helige Erik då skulle ha svarat: ”Låt mig i lugn höra denna stora högtids läsningar, om de dödar mig här så kommer jag ändå få höra resten i himmelriket.” Danskarna respekterade kyrkorummets helgd och väntade utanför kyrkporten, men så fort Erik kom ut ur kyrkan så blev han attackerad och halshuggen av dem. Detta skedde på den plats där Uppsala domkyrka idag står, och där förvaras och vördas den helige kung Eriks reliker än idag. Han finns också avbildad i koret här i vår kyrka, klädd i gyllene rustning.
Den helige Erik vördas alltså som martyr eftersom han älskade Kristus så mycket att han var beredd att dö hellre än missa den heliga mässan. Vi som deltar i den heliga mässan idag löper lyckligtvis ingen risk att bli dödade som den helige Erik. Men använder vi den här friheten till att se till att vi aldrig någonsin missar privilegiet att möta Kristus i den heliga mässan varje söndag och påbjuden högtid, som Kyrkan befaller oss att göra? Eller händer det att vi frivilligt prioriterar bort den heliga mässan, som om det skulle finnas någonting viktigare att göra på Herrens dag än att möta Kristus och förenas med honom i hans död och uppståndelse i den heliga eukaristin? Vi måste inte nödvändigtvis lida och dö som Jesus själv och martyrerna för att komma till himmelen. Men det minsta vi kan göra för att tacka Jesus för allt som han har gjort för oss, det är att åtminstone tacka ja till hans inbjudan varje söndag och påbjuden högtid att delta i den heliga mässan, där vi får återuppleva och förena oss med hans död och uppståndelse och ta del av dess frukter, inte minst genom att ta emot hans kropp och blod i den heliga kommunionen. Att troget, medvetet och andaktsfullt delta i den heliga mässan varje söndag och påbjuden högtid – och på vardagar också om vi har möjlighet – det är den högsta akten av kärlek och tillbedjan som vi kan ge Gud.
Men i dagens evangelium befaller Jesus oss framförallt att älska varandra så som han har älskat oss. Detta måste inte heller innebära att vi måste offra våra liv för varandra. Men däremot måste vi göra olika former av uppoffringar. Som barn eller ungdom kan göra detta exempelvis genom att vara lydig mot sina föräldrar, hjälpa till hemma, vara ett föredöme för sina syskon och sköta sitt skolarbete. Som gift kan man göra detta genom att vara trogen mot sin äkta hälft, alltid sätta omsorgen om honom eller henne och sina barn före sin egen bekvämlighet, och troget sköta sitt arbete för att försörja dem. Och för oss alla så gäller den gyllene regeln att “Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Matt 7:12), samt att ofta fråga sig: “Vad skulle Jesus ha gjort?”
Låt oss be vår Herre om nåd och styrka att alltid troget och fruktbart kunna delta i den heliga mässan och fullgöra våra andra plikter mot Gud och våra medmänniskor, så att vi hela tiden kan växa ännu mer i kärlek, och därmed uppfylla budet att älska Gud och varandra såsom Jesus har älskat oss. Amen.
Fader Gustavs predikningar 