Annandag påsk

Högmässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 2:14, 22–33; Ps 16:1–2a, 5, 7–11; Matt 28:8–15.

Kära bröder och systrar

Påsktiden varar som bekant 50 dagar, men den är att betrakta som en enda lång festdag. Vi har förberett oss för att fira Kristi uppståndelse med hjälp av 40 dagars fastetid. Uppståndelsens mysterium är så stort att vi behöver 50 dagar på oss att meditera över det och smälta det, samt för att förbereda oss att på nytt ta emot den Helige Andes gåva på pingstdagen. Påskoktaven, veckan mellan den första och den andra påsksöndagen, har en alldeles särskild rang. Alla vardagarna i påskoktaven firas liturgiskt som högtider, och i mässans evangelium får vi varje dag höra de olika skildringarna om Jesu uppståndelse.

Idag på annandag påsk får vi höra om Jesu första möte med de heliga kvinnorna. De var redan på väg till Jesu lärjungar för att berätta det som ängeln hade sagt till dem, nämligen att Jesus hade uppstått från de döda och går före dem till Galileen. Kvinnorna var på en gång fyllda av bävan och glädje (Matt 28:10). Att de skyndade sig för att berätta detta för lärjungarna och att de var fyllda av glädje, det visar att de redan trodde på det som ängeln hade sagt. Att de även var fyllda av bävan tyder dock på att de samtidigt kanske kände att ängelns budskap lät alltför bra för att vara sant. Men innan de hinner fram till lärjungarna får de en underbar bekräftelse på ängelns budskap, när de möter Jesus själv.

Efter sin uppståndelse visade sig inte Jesus ”för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för [lärjungarna] som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda” (Apg 10:41), som vi hörde i läsningen ur apostlagärningarna i påskdagens mässa. Jesus tvingar oss inte att tro på honom och hans uppståndelse, för då vore det inte längre tro. Men för dem som är öppna för det så ger han oss ledtrådar och leder oss steg för steg fram till tron. Och när vi väl har tagit ett steg i tro, då kan han också klart och tydligt bekräfta denna tro genom att uppenbara sig för oss på olika sätt. Att få ta emot en sådan bekräftelse på tron är en stor glädje, och det var just det som de heliga kvinnorna i dagens evangelium fick vara med om. Efter sin himmelsfärd visar sig visserligen inte Jesus längre i synlig, kroppslig gestalt här på jorden. Men han kan fortfarande bekräfta vår tro på hans uppståndelse på olika sätt, exempelvis genom att han öppnar vår tros ögon för att han är verkligt närvarande med sin uppståndna och förhärligade kropp och sitt blod, sin själ och gudomlighet under brödets och vinets gestalter i den heliga eukaristin. Vi kan dock inte kräva av Gud att han ska ge oss sådana uppenbarelser för att vi ska komma till tro. Jesus uppenbarar sig snarare för att bekräfta den tro vi redan har, och för att stärka den. Men vi kan och bör absolut i tro be om nåden om sådana uppenbarelser, inte minst när man känner sig lite vilsen och bortkommen i sin tro, som lärjungarna gjorde i allra högsta grad efter Jesu korsfästelse och död.

Att Gud alltid lämnar oss fria att tro på honom eller inte, det visar också fortsättningen av dagens evangelium. Att Jesu döda kropp inte låg kvar i graven på påskdagens morgon är ett obestridligt faktum. Ingen har någonsin gjort anspråk på att ha funnit den. Översteprästerna hade heller ingen rimlig förklaring att komma med. Men istället för att grundligt sätta sig in i det hela för att på ett ärligt och uppriktigt sätt försöka ta reda på sanningen, så sprider de medvetet en lögn om att Jesu lärjungar rövat bort hans kropp medan soldaterna sov. För den som inte vill tro så kan man alltid hitta bortförklaringar. Men om man noga undersöker alla olika möjliga förklaringar till vad som hände med Jesu kropp, utan några förutfattade meningar, då är det långt ifrån långsökt att komma fram till slutsatsen att Jesus faktiskt uppstod. Som historikern Dick Harrison skrev i en tidningsartikel på påskdagen för några år sedan: ”Om vi (…) förutsätter att romarna faktiskt satte ut vakter, och att dessa fullgjorde sitt uppdrag utan att avvika, somna eller mutas, återstår bara alternativ[et] att Jesus uppstod från dödsriket. Eller som Sherlock Holmes hade konstaterat, med livlig uppbackning av det samlade engelska prästerskapet: om du utesluter alla andra möjliga lösningar måste den enda som återstår, även om den förefaller osannolik, vara den sanna.” (Svenska Dagbladet, 3 april 2021)

Låt oss be om nåden att vi under denna heliga påsktid dag för dag får stärkas i vår tro på Kristi uppståndelse, och att allt fler människor också öppnar sina hjärtan för denna tro. Och låt oss i tacksamhet be för påven Franciskus själ, att han får stå upp till det eviga livet tillsammans med Kristus som han så troget tjänade under hela sitt liv, och får träda fram helt och fullt inför Guds ansiktes ljus. Må han vila i frid. Amen.