Palmsöndagen C

Familjemässa, högmässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Luk 19:29–40; Jes 50:4–7; Ps 22:8–9, 17–20, 23–24; Fil 2:6–11; Luk 23:1–49.

Kära bröder och systrar

Palmsöndagens liturgi är så omfattande och intensiv att den mer eller mindre talar för sig själv. Men låt oss ändå särskilt lägga märke till de tre ord som Jesus uttalar på korset enligt Lukasevangeliets version av passionshistorien som vi nyss har hört.

Jesu första ord på korset är: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34) Hela poängen med att Guds Son blivit människa samt lidit och dött på ett kors, det var att gottgöra för all världens synder så att vi skulle få förlåtelse för dem. Därför är det naturligt att Jesus mitt under sitt lidande också har gett oss ett exempel på den förlåtelse som han har förvärvat åt oss. Mordet på Guds egen Son var världshistoriens mest fasansfulla brott. Men Guds förlåtelse är utan gräns, och han ser dessutom alltid i barmhärtighet till alla de förmildrande omständigheter som kan minska vår skuld. Om de som korsfäste Jesus verkligen hade förstått att Jesus var Guds Son, då skulle de förmodligen aldrig ha gjort det. Men om Gud har förlåtit oss allt, då måste också vi vara beredda att förlåta varandra. Detta kan ibland vara svårt. Men genom sitt lidande har Jesus också förvärvat åt oss nåden som gör det möjligt för oss att förlåta till och med de värsta oförrätter, och detta även om de andra inte ångrar sig. Som den helige kyrkofadern Hieronymus sade: ”Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt”.

”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.” (Luk 23:43) Jesu andra ord på korset enligt Lukasevangeliet utgör hans svar på den gode rövarens ödmjuka bön: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” (Luk 23:42) I och med denna bön bekänner den gode rövaren sin tro på att Jesus är en verklig kung med ett rike som inte är av denna världen. Han ber om en enkel tanke, men Jesus besvarar honom med oändligt mycket mer: han utlovar honom paradiset, och utför därmed historiens första helgonförklaring. Redan när Jesus red in i Jerusalem på en åsna hyllades han som en konung av sina lärjungar när de ropade: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn.” (Luk 19:38) När Pilatus frågar honom ”Du är alltså kung?” svarar Jesus dubbeltydigt med att säga ”Du själv säger det” (Luk 23:3). Jesus vill inte ge upphov till några missförstånd, för han är inte en konung som har kommit för att härska utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (jfr Mark 10:45, Matt 20:28). Men när Jesus hänger på korset så finns det inte längre utrymme för några missförstånd, och därför tillåter han att det på anslaget med anklagelsen mot honom klart och tydligt står: ”Detta är judarnas konung”.

”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” (Luk 23:46) Så lyder Jesu sista ord på korset. Jesus har älskat oss ända till sitt sista andetag. Och när han ger upp andan så överlämnar han inte bara sin ande i Faderns händer, utan han överlämnar också sin egen och Faderns Ande, den Helige Ande, åt oss. Och genom att bli uppfyllda av denne Helige Ande så får vi kraft och mod att i Jesu efterföljd också överlämna oss i Gud Faderns händer. Vi kan med fördel uttrycka denna överlåtelse genom att be den helige Charles de Foucaulds överlåtelsebön, som börjar med orden: ”Fader, jag överlämnar mig åt dig. Gör med mig vad du vill. Vad du än gör med mig tackar jag dig. Jag är redo till allt, jag är med på allt.”

”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Låt oss lita på att Gud kan förlåta precis allt och be om nåden att vi också kan förlåta varandra, liksom Jesus förlät dem som korsfäste honom. ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.” Låt oss tacka Gud för att vi i Jesus har en ödmjuk konung som regerar genom att tjäna, och som genom sitt lidande har förvärvat det eviga livet i himmelriket åt oss. ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” Låt oss slutligen be om den Helige Andes gåva, så att vi likt Jesus utan förbehåll kan överlämna oss själva och våra liv helt och hållet i Faderns händer. Amen.