Fredag i 1 fasteveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Hes 18:21–28; Ps 130; Matt 5:20–26.

Kära bröder och systrar

Fastetiden utgör en särskild inbjudan till oss att omvända oss, ta nya tag i vårt andliga liv och närma oss Kristus ännu mer. Som medel för att öva oss i den andliga kampen uppmanas vi att intensifiera vårt andliga liv genom att ägna mer tid åt bön och barmhärtighetsgärningar, och genom avstå från vissa i sig legitima njutningar, som mat och underhållning. Men framförallt uppmanas vi att avstå från synden och växa ännu mer i helighet. I sin klosterregel skriver den helige Benedictus följande om fastetiden: ”Munkens liv borde alltid vara präglat av fastetidens observans, men eftersom bara få har kraft till detta råder vi alla bröderna att åtminstone under fastetiden bevara sitt liv i största renhet.” (n. 49)

Även i dagens evangelium uppmanar och utmanar Jesus oss att leva extra heligt och rättfärdigt och inte nöja oss med det minimala. Att det är fel att dräpa borde vara en självklarhet för alla. Men redan att bli vred på någon är ett brott mot kärleken. Under fastetiden uppmanas vi därför särskilt att försonas med varandra, genom att be andra om förlåtelse vår våra egna fel och av hela vårt hjärta förlåta dem som gjort fel mot oss.

I dagens evangelium hörde vi också Jesus säga: ”Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.” Även om man inte någon annan som man har svårt att förlåta, så kanske det finns de som man misstänker har något otalt med en själv. Någon som kanske har slutat hälsa eller le mot en, som ofta verkar irriterad redan innan man har sagt någonting, eller som inte hör av sig på samma sätt som tidigare. I så fall är fastetiden ett bra tillfälle att reda ut sådant så att man kan försonas.

Det är en mycket bra sak att ofta delta i frambärandet av det heliga mässoffret och förenas med vår Herre i den heliga kommunionen, och särskilt nu under fastetiden uppmuntras vi att även göra det på vardagar, som idag. Men kanske skulle det behaga vår Herre ännu mer om vi försonades helt och fullt med alla dem vi möter i vår vardag, i familjen, på arbetet och här i kyrkan. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. Låt oss be om nåden att vår bön och vår gudstjänst under denna fastetid får bära rik frukt så att vi också växer i kärleken till vår nästa, och kan ta vara på alla möjligheter att försonas såväl med Gud som med varandra. Amen.