Första söndagen i fastan C

Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 5 Mos 26:4–10; Ps 91:1–2, 10–15; Rom 10:8–13; Luk 4:1–13.

Kära bröder och systrar

I onsdags inleddes som bekant den heliga fastetiden, då vi fick askkors tecknade på våra pannor, för att påminnas om att vi är stoft, och stoft skall vi åter bli. I dagens evangelium fick vi höra om hur Jesus fastade 40 dagar i öknen, och hur han under denna tid frestades av djävulen. Det är detta som är ursprunget till fastetidens 40 dagar av bön, fasta och allmosor. I Gamla testamentet fastade både Mose och Elia under 40 dagar innan de mottog varsin uppenbarelse av Gud på berget Horeb i Sinai öken. Talet 40 påminner även de 40 år som Israels folk fick vandra runt i Sinai öken efter befrielsen från slaveriet i Egypten innan de kom in i det förlovade landet, som straff för att de hade börjat tvivla och klaga på Gud. Dagens första läsning ur Femte Moseboken utspelar sig i slutet av denna 40 år långa ökenvandring, då Mose ger en historisk tillbakablick och påminner folket om de stora verk som Gud har gjort med dem: ”Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och lyftad arm, med fruktansvärd makt, med tecken och under. Han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung.” (5 Mos 26:8-9)

I evangeliet på askonsdagen fick vi höra Jesus undervisa om fastetidens tre traditionella fromhetsövningar bön, fasta och allmosor, eller som man också skulle kunna formulera dem lite mer pedagogiskt med tre ord som börjar på bokstaven B: bön, botgöring och barmhärtighet. I dagens evangelium fick vi alltså höra om hur Jesus tre gånger frestades av djävulen i öknen. Fastetidens tre fromhetsövningar är direkt kopplade till de tre frestelserna som Jesus utsätts för. När Jesus efter 40 dagars fasta till slut blir hungrig, så frestar djävulen honom att förvandla en sten till bröd, varpå Jesus svarar att ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” (Matt 4:4, 5 Mos 8:3) Jesus besvarar var och en av djävulens frestelser med att citera Skriften, närmare bestämt Femte Moseboken eller Deuteronomium, som dagens första läsning alltså också var hämtad från. Påven Franciskus har flera gånger påpekat att vi aldrig ska gå i dialog med djävulen, för att börja förhandla med honom. Däremot kan vi behöva ge djävulen svar på tal när vi frestas, och då är det säkraste sättet att använda sig av Guds eget Ord i Skriften. Om vi har en god vana att läsa Bibeln, då bygger vi på oss ett gott förråd av bibelord som vi kan påminna oss om varje gång vi utsätts för frestelser eller behöver råd om hur vi ska handla och tänka. Det är detta som det innebär att leva ”av varje ord som utgår ur Guds mun”. För att bli mindre bundna vid den materiella födan så har vi fått fastan som ett hjälpmedel. Genom att under fastetiden äta mindre och avstå från godsaker får Gud ett större utrymme i våra hjärtan, och vi påminns om att den sanna lyckan inte består i att hela tiden tillfredsställa våra kroppsliga begär.

I den andra frestelsen enligt Lukasevangeliet lockar djävulen Jesus med all makt och härlighet i alla riken i världen, om Jesus bara faller ner och tillber djävulen, varpå Jesus svarar: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” (Luk 4:8, 5 Mos 6:13) Om vi blir alltför bundna vid pengar och materiella ägodelar, då riskerar detta att bli till avgudar som vi i praktiken tillber istället för Gud. För att råda bot på detta har vi fått möjligheten att ge allmosor, där vi frivilligt gör oss av med en del av våra tillgångar för att hjälpa andra människor som har större behov av dem. Om man är barn eller av andra anledningar inte har så mycket egna pengar, så kan man istället dela med sig av sin tid och sin vänlighet till personer i ens omgivning som behöver det. Genom att dela med oss blir på samma gång vi själva mindre bundna vid våra ägodelar som riskerar att ta Guds plats i våra liv, de som mottar våra gåvor får behövlig hjälp, och vi växer i kärlek till dem. Självklart har vi störst ansvar att ta hand om människor i vår närhet, i första hand den egna familjen. Men budet att älska sin nästa som sig själv har inga gränser, utan omfattar i slutändan alla människor. Därför får vi vara tacksamma för organisationer som Caritas, som gör det möjligt för oss att också konkret bidra till att hjälpa människor som lider stor nöd i andra länder. I årets fasteinsamling uppmanas vi särskilt av vår biskop att ge en generös gåva till förmån för Caritas Venezuelas arbete för att stärka den mentala hälsan i landets krisdrabbade städer.

I den tredje frestelsen enligt Lukasevangeliet uppmanar djävulen Jesus att imponera på hela världen genom att spektakulärt kasta sig ner från tempelmuren i Jerusalem, och djävulen använder t.o.m. två bibelverser, ryckta ur sitt sammanhang, för att ytterligare fresta Jesus: ”Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” (Luk 4:10-11, Ps 91:11-12) Dessa båda citat är hämtade ur psalm 91, och för att sätta denna psalm i sitt sammanhang så fick vi höra större delen av den i dagens responsoriepsalm. Dessutom är samtliga gregorianska proprier i dagens mässa hämtade ur denna psalm, inte minst dagens långa tractus strax före evangeliet, liksom för att gottgöra för djävulens felaktiga användning av den. Jesus svarar dock djävulen med ett annat bibelord: ”Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.” (5 Mos 6:16). Denna frestelse går alltså ut på att sätta Gud på prov genom att diktera vad han ska göra, och imponera på andra människor för att få deras beröm istället för Guds. Detta är i grund och botten högmodets synd, djävulens egen synd, nämligen att tro sig vara bättre än man egentligen är, alltid tro sig veta bäst själv, att vägra att underkasta sig Gud och i slutändan vilja ta hans plats.

För att motverka denna den värsta synden av alla så har vi den mest grundläggande fromhetsövningen av alla, nämligen bönen. Under fastetiden uppmanas vi därför att förnya och intensifiera vårt böneliv. Vår biskop föreslår bl.a. att ”ägna särskild uppmärksamhet åt familjens gemensamma bön”. Att varje kväll be rosenkransen tillsammans hemma i familjen, eller åtminstone en eller några dekader av den, det är ett fantastiskt sätt att både ge Gud den främsta platsen i hemmet och stärka familjens egen sammanhållning. Har man möjlighet så rekommenderas även varmt att utöver söndagsmässan även delta en eller ett par gånger i mässan på vardagar under fastetiden, och varför då inte kombinera med tillbedjan av sakramentet på torsdagar från kl. 16.30 eller korsvägsandakten på fredagar kl. 17.

Låt oss be om nåden att vi under denna heliga fastetid med hjälp av bön, botgöring och barmhärtighet får kraft att i Jesu efterföljd stå emot alla frestelser, så att vi kan älska Gud med hela vårt hjärta, med hela vår själ och med all vår kraft, och så blir väl förberedda att fira påskens heliga högtid. Amen.