Askonsdagen

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Joel 2:12–18; Ps 51:3–6a, 12–14, 17; 2 Kor 5:20 – 6:2; Matt 6:1–6, 16–18.

Kära bröder och systrar

I dag på askonsdagen inleder vi alltså fastetidens 40 dagar av bot och ånger, för att förbereda oss för den heliga påsken. Vi börjar med en av Kyrkan påbjuden obligatorisk faste- och abstinensdag, och i denna heliga mässa kommer vi som bekant att få ett askkors tecknat på våra pannor, som en påminnelse om att vi är stoft, och stoft skall vi åter bli.

I dagens evangelium undervisar Jesus oss om fastetidens tre traditionella fromhetsövningar: bön, fasta och allmosor, och han ger oss några viktiga råd om hur vi ska kunna utföra dem på rätt sätt. ”När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar.” (Matt 6:16) Detta är kanske det allra viktigaste som vi behöver bli påminde om när det gäller fasta och botgöring. Av dem som bestämt sig för att ta fastetiden på allvar, så är det nog inte så få som trots allt bävar en del inför de 40 dagar som ligger framför oss. Man undrar kanske hur det ska gå att klara sig utan godsaker, sociala medier, tv-serier, datorspel, rökning, eller vad man nu har föresatt sig att avstå från under fastetiden. Och det är sant att när man frivilligt berövar sig de njutningsämnen och stimuli som vanligtvis fyller upp en stor del av ens tillvaro, då kan det kännas som att man hamnat i en öken, där allt bara är tomt och trist. Men det är just i denna fastetidens öken som chansen är som störst att Gud kan låta sin stilla röst bli hörd i våra hjärtan.

Därför borde fastetidens botövningar innebära en djup, inre glädje för oss. Det är som att storstäda sin själ och göra sig av med all smuts, allt skräp och all bråte. Att som ett uttryck för detta även rent konkret göra en ordentlig fastestädning av ens hem vore för övrigt ingen dum idé! Att storstäda kräver utan tvekan viss ansträngning. Det tar tid från andra, roligare aktiviteter, det är i viss mån fysiskt utmattande, man måste tänka till var man ska lägga undan saker så att de inte ligger framme och skräpar över allt, och ibland måste man ta mer eller mindre svåra beslut att göra sig av med vissa föremål för gott. Men resultatet blir ett rent, snyggt och ordnat hem, som medför en känsla av frihet och frid gör en på gott humör.

På liknande sätt är det när vi storstädar vår själ under fastetiden. Att göra sig av med allt överflöd som tynger ner oss, binder oss och riskerar att vända oss bort från Gud, det skapar en djup, inre frihet och underlättar för själen att lyftas upp till Gud och fyllas av hans godhet, kärlek och frid. Utöver bön, fasta och allmosor hör det givetvis även till fastetidens botövningar att åtminstone någon gång inför påsken bekänna sina synder i botens sakrament. Men det vore utan tvekan en mycket bra idé att redan i början av fastetiden rannsaka sina synder och göra en omsorgsfull bikt, och sedan bikta sig på nytt när påsken närmar sig – eller ännu oftare.

Låt oss därför med en innerlig, inre, andlig glädje se fram emot denna heliga fastetid och ta vara på våra goda föresatser att observera den på bästa sätt, med en stark förtröstan på och förhoppning om att Gud kommer kunna använda denna tuktan av våra kroppar till att göra underverk med våra själar. Låt oss verkligen ta vara på denna heliga tid och följa aposteln Paulus uppmaning att ”inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud.” (1 Kor 6:1) Ty ”Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.” (1 Kor 6:2) Amen.