Mässa på S:t Kasimirs minnesdag. Läsningar: Syr 35:1-15; Ps 50:5-8, 14, 23; Mark 10:28-31.
Kära bröder och systrar
I morgon börjar fastetiden. Men än så länge så är det fettisdagen, så se till att äta ordentligt med semlor i kväll, om ni inte redan har gjort det! Skriv förslagsvis även ett avskedsmeddelande på era sociala medier, innan ni loggar ut ur dem under hela fastetiden – minst. Och titta gärna en sista gång på en bra film eller tv-serieavsnitt eller spela ett roligt tv-spel, innan ni ersätter sådan och liknande underhållning med andliga böcker och bön ända fram till påsk.
Men i morgon är det askonsdagen. Då är alla katoliker från 14 år och uppåt förpliktade att avstå från kött, och alla mellan mellan 18 och 59 år förpliktade att fasta, dvs. äta högst ett fullständigt mål mat och två mindre mål, som tillsammans inte utgör en fullständig måltid. Samma sak gäller på långfredagen, och uppmuntras starkt även på påskafton. Övriga dagar är man själv fri att välja hur man vill uppmärksamma fastetidens botkaraktär, för att förbereda sig inför påsken. Fastetidens tre traditionella fromhetsövningar är bön, fasta och allmosor. När det gäller fasta så har jag redan nämnt några saker som man kan avstå från, och i biskopens brev inför fastetiden som ni kan läsa på anslagstavlan i vapenhuset, så nämns även bl.a. rökning och alkohol som exempel på njutningar man kan avstå från under fastetiden. Vad gäller bönen så ger biskopen som förslag att man kan ”ägna särskild uppmärksamhet åt familjens gemensamma bön” eller ”delta i den heliga mässan, sakramentstillbedjan eller korsvägsandakten”. Under fastetiden kommer det hållas korsvägsandakt här i kyrkan varje fredag kl. 17 och tillbedjan varje torsdag kl. 16.30. När det gäller allmosor så uppmanas vi i första hand att ge ett generöst bidrag till stiftets fasteinsamling, som i år går till förmån för Caritas Venezuelas arbete för att stärka den mentala hälsan i landets krisdrabbade städer. Man kan även ”speciellt uppmärksamma dem som är fattiga, sjuka, åldringar eller ensamma”.
Dessa fromhetsövningar utgör olika former av offer. I dagens första läsning ur Syraks bok fick vi höra om betydelsen av offer: ”Att hålla lagen är ett rikligt offer; gemenskapsoffer frambärs när man följer buden. (…) Den rättfärdiges offer pryder altaret, dess vällukt når fram till den Högste.” (Syr 35:1, 8) Självklart har Gud egentligen inte behov av våra yttre offer – han kan inte bli hungrig och behöver varken pengar eller välluktande rökelse, utan han är alltid fullständigt lycklig i sig själv. Och det viktigaste för att vi ska ha ett rätt förhållande till Gud, det är givetvis vårt hjärtas inställning. I psalm 51 heter det att ”Det offer du begär är ett förkrossat hjärta” (Ps 51:19), och i psalm 50 som vi hörde i dag uppmanas vi att ”offra lovets offer åt Gud” (Ps 50:14). Men yttre offer, som att avstå från mat och andra njutningar, skänka av sin tid och sina pengar till nödlidande och fira gudstjänst i kyrkan, de utgör ett viktigt uttryck för vårt hjärtas inställning och bidrar till att forma den. Så även om vi inte ska nöja oss med att bara utföra yttre fromhetsgärningar som bön, fastor och allmosor, så ska vi heller inte försumma dem, för det går inte i praktiken att ha en rätt inställning till Gud i sitt hjärta om det inte får sitt uttryck i handling.
Låt oss därför be om nåden att vi generöst kan bära fram olika former av offer till Gud, ”Ty Herren är den som återgäldar; han skall återgälda dig sjufalt.” (Syr 35:13) Låt oss även be om nåden att vara beredda på att, som Petrus och de andra apostlarna, lämna allt och följa Jesus exempelvis som präst, nunna eller munk, om Gud skulle kalla oss till det, i hopp om att få hundrafalt igen redan här i världen, och sedan evigt liv. Amen.
Fader Gustavs predikningar 