Fredag i 7 veckan ”under året”

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Syr 6:5–17; Ps 119:12, 16, 18, 27, 34–35; Mark 10:1–12.

Kära bröder och systrar

I dagens evangelium inskärper Jesus äktenskapets oupplöslighet. ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. (…) Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.” (Mark 10:7-8) Katolska Kyrkan är det enda kristna samfund där giltigt ingångna äktenskap mellan en döpt man och en döpt kvinna betraktas som helt och hållet oupplösliga, och där omgifte således är helt omöjligt. T.o.m. de ortodoxa kyrkorna tillåter omgifte under vissa förutsättningar, utan att tidigare äktenskap dessförinnan måste ogiltigförklaras. Detta medför två viktiga konsekvenser. För det första så gäller det att noga urskilja vem man ska gifta sig med. Och när man väl har gift sig, då gäller det att tveklöst hålla fast vid varandra oavsett vad som händer.

Något mycket grundläggande för allt detta är att till att börja med odla goda vänskaper, som vi hörde om i dagens första läsning ur Syraks bok. ”En trogen vän är ett starkt värn. Att finna en sådan är att finna en skatt. (…) Den gudfruktige väljer sina vänner rätt, ty de som står honom nära liknar honom själv.” (Syr 6:14, 17) När man är ung behöver man inte ha bråttom att omedelbart hitta den man ska gifta sig med. Det bästa är att ha många sunda vänskapsrelationer med personer av båda könen, framförallt med andra katoliker, där man tillsammans hjälper varandra att växa som människor och komma närmre Gud. Sådana vänskapsrelationer mår man alltid gott av, och man kan aldrig få för många av dem. Och om det visar sig att någon sådan vänskapsrelation med en person av det motsatta könet så småningom utvecklas till en kärleksrelation som ligger till grund för ett äktenskap, då har man redan lagt den bästa tänkbara grunden för en sådan livslång relation också. Och när man har varit gifta länge och de romantiska känslorna börjar svalna, då gäller det att ständigt väcka liv i den grundläggande vänskapsrelationen, och med Guds hjälp anstränga sig för att älska sin make eller maka med en självutgivande kärlek i ord och handling, på ett språk som den andre förstår och uppskattar. Äkta kärlek är inte någonting som man utsätts för utan någonting som man bestämmer sig för, och därför kan också Gud befalla oss att älska honom och varandra.

Men när man ser på skilsmässostatistiken i dagens svenska samhälle, där ungefär vartannat äktenskap slutar i skilsmässa, då förstår man att det ändp inte är helt lätt att hålla ihop i nöd och i lust i alla sina livsdagar. I Matteusevangeliets version av detta bibelställe kommenterar lärjungarna allvaret i detta med att säga: ”Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig.” (Matt 19:10) Jesus svarar med att påpeka att äktenskapet trots allt inte är för alla, och nämner framförallt möjligheten att bli kallad av Gud att frivilligt avstå från äktenskapet för himmelrikets skull, och att ”Den som kan må tillägna sig detta.” (Matt 19:12)

Låt oss be om nåden att de som är kallade till äktenskapet blir vägledda av Gud att hitta den rätta, och på vägen dit odla många sunda vänskapsrelationer med personer av båda könen. Låt oss också be för alla gifta par, att deras kärlek till varandra ständigt får förnyas så att de blir trogna varandra livet ut. Och låt oss också be för dem som Gud kallar att avstå från äktenskapet för himmelrikets skull, att de får nåden och modet att svara ja. Amen.