Tisdag i 6 veckan ”under året”

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Mos 6:5–8 ; 7:1–5, 10; Ps 29:1–2, 3ac, 4, 3b, 9b–10; Mark 8:14–21.

Kära bröder och systrar

Kan Gud ångra sig? Så lät det i alla fall i dagens första läsning ur första Moseboken om syndafloden: ”Herren såg att ondskan på jorden var stor ; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden.” (1 Mos 6:5). Men om Gud är allvetande och allsmäktig, hur kan han då ångra någonting som han har gjort? Här måste vi först och främst komma ihåg att Bibeln och i synnerhet Gamla testamentet ibland använder sig av så kallad antropomorfism, dvs. att den använder bilder för att skildra Gud på ett mänskligt för att göra honom mer begriplig för oss människor. Sådana bilder kan hjälpa oss att bättre förstå vissa aspekter av Gud, samtidigt som de alltid kommer med sina begränsningar. Gud kan strikt sett självklart inte ångra sig. Innan han skapade de första människorna Adam och Eva så visste han att de skulle synda, och han visste också att människornas ondska efter några generationer skulle bli så stor att det enda sättet att råda bot på det var att börja om från början med den enda rättfärdiga människan som fanns kvar på jorden och dennes familj, nämligen Noa. Utåt sett kan det dock se ut som att Gud ångrade sig. Detta sätt att tala om Gud hjälper oss dessutom att förstå hur bedrövad han var över människans synd.

Syndafloden hjälper oss alltså att förstå syndens allvar. Den hjälper oss också att förstå varför inte Gud återigen gör slut på all ondska i världen, för det skulle innebära att han än en gång skulle behöva utplåna hela eller större delen av jordens befolkning, något han lovade Noa efter syndafloden att han aldrig mer skulle göra. (1 Mos 8:21). Syndafloden utgör samtidigt även en förebild för den yttersta domen, då Gud en gång för alla kommer skipa rättvisa och utplåna all ondska. Och vad är det som då motsvarar arken som man måste vara ombord på för att bli räddad? Jo, Kyrkan. Som kyrkofäderna ofta upprepade: ”Utanför Kyrkan ingen frälsning”. Och vilket är det normala sättet att bli en medlem av Kyrkan på? Genom dopet och tron. Aposteln Petrus skriver om denna koppling mellan syndaflodens vatten och dopets vatten i sitt första brev: ”De hade en gång vägrat att lyssna, när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar, medan arken byggdes i vilken några få, bara åtta människor, räddades genom vattnet. På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått.” (1 Pet 3:20-21).

Syndafloden kan tyckas som en lite väl drastisk åtgärd. Varför gav inte Gud människorna ytterligare tid att omvända sig istället? Förmodligen för att de var så onda att det enda som kunde få dem att inse sin synd och ångra sig var just att drunkna i syndafloden. Och när vi ser på de drastiska konsekvenserna av syndafloden, då förstår vi också varför Gud alltsedan dess valt att tills vidare tillåta människans ondska, och varför han dröjer med den yttersta domen då all ondska slutligen kommer att utplånas. Också detta har aposteln Petrus skrivit om i sitt andra brev: ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Pet 3:9).

Vad borde det då få för konsekvenser för oss när vi hör om syndafloden? Jo, se till att vara tryggt ombord på Kyrkans ark genom dopet och trons fullhet, genom att hålla fast vid gemenskapen med och lydnaden till Kristi ställföreträdare, aposteln Petrus efterträdare, påven. Påven Franciskus befinner sig sedan i fredags på sjukhus för behandling av en luftvägsinfektion. Läget är inte allvarligt, men låt oss ändå fortsätta be för hans snara tillfrisknande. Och låt oss slutligen ta till oss av ytterligare ett råd av den förste påven, aposteln Petrus: ”Gör (…) allt ni kan, bröder, för att befästa er ställning som kallade och utvalda. Gör ni det kommer ni aldrig på fall, ty då skall ni få fritt och öppet tillträde till vår herre och frälsare Jesu Kristi eviga rike.” (2 Pet 1:10-11). Amen.