S:t François de Sales

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar för minnesdagen: Ef:3:8‒12; Ps 37:3‒6, 30-31; Joh 15:9‒17.

Kära bröder och systrar

Den helige François de Sales som vi firar idag föddes i Savojen i nuvarande Frankrike år 1567. Vid den tiden hade den protestantiske reformatorn Jean Calvins irrläror blivit mycket spridda i detta område. Den helige François de Sales minnesdag infaller i böneveckan för kristen enhet som avslutas imorgon, då vi särskilt ber för att splittringens skandal mellan döpta från olika kristna samfund ska upphöra. Andra Vatikankonciliets dekret om ekumeniken, Unitatis Redintegratio säger att ”I denna enda och unika Guds Kyrka uppstod redan från början vissa splittringar som aposteln starkt fördömer som klandervärda. Under senare århundraden uppkom ännu större oenigheter, och stora gemenskaper skildes från den fulla gemenskapen med den Katolska Kyrkan, ibland inte utan skuld från båda sidor. De som nu föds in i sådana gemenskaper och uppfostras i tron på Kristus kan dock inte anklagas för splittringens synd, och den Katolska Kyrkan omfamnar dem med broderlig respekt och kärlek.” (n. 3)

De kalvinister och andra protestanter som levde på den helige François de Sales tid kunde dock inte urskulda sig med att de hade uppfostras i sådana samfund, utan de flesta av dem var uppvuxna i den Katolska Kyrkan men hade frivilligt valt att förneka delar av den katolska tron och istället anamma Jean Calvins irrläror. En av de mest allvarliga av dessa irrläror är den så kallade dubbla predestinationsläran. Enligt denna lära skulle Gud redan på förhand ha bestämt vilka som kommer till himmelen och vilka som kommer till helvetet. Detta är konsekvensen av en överbetoning av Guds nåd, på bekostnad av människans frihet och ansvar. Det stämmer att vi är helt beroende av Guds nåd för att bli frälsta och att Gud på förhand har förutsett vilka som kommer att svara på och ta emot denna nåd. Men Gud vill att alla människor ska bli frälsta och erbjuder sin nåd åt alla människor, och om vi vägrar att ta emot den så är det helt och hållet vårt eget fel. Gud förutbestämmer ingen till helvetet.

Detta är dock just vad den dubbla predestinationsläran hävdar, och även den unge François de Sales påverkades under många år negativt av denna lära som kan hade svårt att avvisa, och som ingav honom en riktig helvetesångest. Men han bestämde sig till sist för att förtrösta på Gud med en enkel och obekymrad tillit till honom, samt göra sitt bästa för att älska och tjäna honom varje dag av sitt liv, och sedan överlåta sin eviga utgång åt Guds rättfärdiga och barmhärtiga dom. Detta hjälpte honom att komma ur sin ångest och förstå hur felaktig och skadlig den dubbla predestinationsläran är. En annan kalvinistisk villfarelse var att förneka Jesu verkliga närvaro under brödets och vinets gestalter i eukaristin. Enligt Calvin är brödet och vinet bara symboler för Kristi kropp och blod. Det är klart att det inte är lätt att förstå hur det som fortfarande ser ut som bröd och vin samtidigt verkligen kan vara Kristi kropp och blod. Men redan på det fjärde Laterankonciliet på 1200-talet hade den Katolska Kyrkan på ett förnuftigt sätt förklarat detta genom den så kallade transsubstantiationsläran. Inte ens Martin Luther förnekade Jesu verkliga närvaro i eukaristin, även om han föredrog termen konsubsantiation snarare än transsubstantiation.

Den helige François de Sales far hade helst velat se sin son göra militär karriär. Men vårt helgon trotsade sin far och bestämde sig istället för att bli präst. Efter sin prästvigning år 1593 arbetade han intensivt för att återställa den katolska tron i områden i närheten av Genève som formellt var katolska men där kalvinismen hade spridits. Han skrev bland annat olika småskrifter till försvar för den katolska läran som han stoppade in under dörrarna, och till följd av detta har han blivit utnämnd till journalisternas skyddshelgon. Det sägs att han till naturen hade ett koleriskt temperament och hade lätt för att bli arg, men att han arbetade så hårt för att motverka detta att han utåt bara upplevdes som oerhört mild och ödmjuk. Tack vare sina vänliga och vinnande argument för den katolska tron lyckades han på fyra år omvända de flesta invånarna i Genève med omnejd. År 1602 utnämndes han till biskop av Genèves stift då som innehöll 450 församlingar, och elva år efter att han började sin kampanj för återvändandet till den katolska tron kunde han skriva till påven: ”Innan denna tid var det svårt att hitta hundra katoliker i alla dessa församlingar sammanräknade, men i dag är det lika svårt att hitta hundra heretiker.”

Den helige François de Sales utvecklade en djup, andlig vänskap med den helige Jeanne-Françoise de Chantal, en ung änka med små barn, som så småningom skulle komma att grunda Marie besöks orden. En av den helige François de Sales mest berömde skrifter, som finns utgiven på svenska under titeln Filotea: En vägledning till andligt liv, är riktad till den heliga Jeanne-Françoise de Chantal, som där kallas för Filotea. I denna bok utvecklar den helige François de Sales som en av de första i kyrkohistorien en sann lekmannaspiritualiet, där han understryker att inte bara präster och ordensfolk utan alla döpta är kallade till helighet och det kristna livets fullkomning. Han skriver bl.a.: ”Det är en villfarelse, ja falsk lära, att försöka skilja det andliga livet från soldaternas läger, från hantverkarnas verkstäder, från furstarnas salar eller från familjelivet. Det är sant, käraste Filotea, att ett rent kontemplativt, monastiskt eller annat klosterliv inte kan utövas i dessa stånd. Men förutom dessa kallelser finns det många andra ställningar i världen i vilka man kan uppnå fullkomligheten.”

Den helige François de Sales dog den 28 december 1622, helgonförklarades 1665 och utnämndes till kyrkolärare av påven Pius IX år 1877. Hans sista ord var ”Ödmjukhet, ödmjukhet, ödmukhet”. Den helige Don Bosco som vi firar om en vecka höll honom som sitt stora favorithelgon och uppkallade sin orden efter honom, salesianorden. Låt oss be om den helige François de Sales förbön, att alla villoläror får utrotas så att alla de kristna förenas till ett i sanningen, att vi alltid kan efterlikna hans mildhet och ödmjukhet, inte minst i försvaret av den katolska tron, och att vi alla, präster, ordensfolk och lekmän, får hitta vår plats i Kyrkan och uppnå det kristna livets fullkomning på det sätt som Gud har kallat var och en av oss till. Amen.