Onsdag i 2 veckan ”under året” I

Mässa på S:t Vincentius av Saragossas minnesdag i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Heb 7:1–3, 15–17; Ps 110:1–4; Mark 3:1–6.

Kära bröder och systrar

I den första läsningen i mässan har vi nu kommit fram till Hebreerbrevets sjunde kapitel, där fokus ligger på att visa att Jesus är överstepräst i Melkisedeks efterföljd, som det också heter i den 110:e psalmen som vi hörde som responsoriepsalm. Anledningen till att Hebreerbrevets författare uppehåller sig så mycket vid detta förklaras i en av verserna som hoppats över i dagens läsning, nämligen att ”Alla vet att vår Herre är av Judas stam, och Mose har ingenting sagt om präster från den stammen.” (Heb 7:14). Av Israels tolv stammar utvalde Gud Levis stam till att göra tjänst vid templet, och Moses bror Aron utsågs till den förste översteprästen. Jesus är som bekant ättling till kung David, som var av Judas stam. Därför skulle man kunna invända att han inte kan vara en överstepräst eftersom han inte tillhör den prästerliga stammen.

Mot detta påminner hebreerbrevets författare om att det redan före Mose och Levi, på deras förfader Abrahams tid, fanns en överstepräst vid namn Melkisedek, som var både präst och kung i Salem, det vill säga Jerusalem. Han dyker upp från ingenstans i första Moseboken och försvinner lika snabbt. Eftersom ingenting sägs om hans härkomst så tolkas det som att han har någon form av gudomligt ursprung: ”Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid.” (Heb 7:3) I berättelsen om Melkisedeks i första Moseboken sägs att ”Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste” (1 Mos 14:18). Detta har Kyrkan givetvis sett som en tydlig förebild för Jesus Kristus, som såsom överstepräst har försonat mänskligheten med Gud genom att offra sin kropp och sitt blod under gestalterna av bröd och vin i eukaristin. Därför nämns Melkisedek och hans offer i den romerska kanonbönen.

Budskapet i dagens läsning är alltså att Jesus visst kan vara överstepräst trots att han inte tillhör Levis stam. Det aronitiska prästämbetet bar fram olika form av djur-, mat- och rökelseoffer. Dessa det gamla förbundets offer kunde dock aldrig på allvar ta bort synden, utan var bara förebilder för det nya och eviga förbundets offer som Jesus instiftade när han offrade sig själv. Jesus var inte präst i Arons efterföljd utan i Melkisedeks efterföljd, och medan det aronitiska prästämbetet endast var tillfälligt fram tills Messias ankomst så varar Jesu Kristi prästämbete i all evighet. Och inte nog med det, han har dessutom velat dela med sig av sitt prästämbete på ett alldeles särskilt sätt åt oss präster i det nya förbundet genom prästvigningens sakrament. Detta sakrament ingjuter ett outplånligt sigill i prästens själ, precis som dopet och konfirmationen. Till skillnad från äktenskapets så kommer effekterna av prästvigningens sakrament kommer att fortsätta vara verksamma i himmelriket. Till och med en präst som lämnar den prästerliga tjänsten förblir präst i all evighet. Därför brukar man säga samma sak om det nya förbundets präster som man säger om Jesus själv: ”Du är präst för evigt”.

Dessutom deltar alla troende på sitt sätt i Kristi prästämbete genom det så kallade allmänna prästadömet, som vi får del av genom dopet. Låt oss be om nåden att vi alla, präster och lekmän, kan förena oss ännu mer med vår Herre och överstepräst Jesus Kristus, så att vi varje gång vi deltar i den heliga eukaristin kan bära fram våra liv som en offergåva som behagar Gud, precis som den helige leviten Vincent av Saragossa gjorde genom sitt martyrium. Amen.