S:t Stefanos

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 6:8–10; 7:54–60; Ps 31:3c–4, 6, 8ab, 16b–17; Matt 10:17–22.

Kära bröder och systrar

Igår firade vi som bekant Kristi födelse, den näst viktigaste kristna högtiden efter påsken, och som givetvis är en förutsättning för att vi ska kunna fira påsk eftersom Guds Son inte gärna hade kunnat dö och uppstå om han inte först hade blivit människa. Sedan äldsta tid har Kyrkan uppmärksammat Kristi födelse genom att låta alla präster fira tre olika mässor på juldagen: mässan på natten, mässan i gryningen och mässan på dagen. Dessa tre mässor motsvarar de tre olika sätt som Jesus föds på: hans historiska födelse i Betlehem, hans mystiska födelse i de troendes hjärtan, av vilka herdarna var de första, och hans eviga födelse av Fadern före all tid. Men inte nog med dessa tre mässor på själva juldagen. Precis som för påsken så åtföljs julen även av en oktav, där alla dagarna under den följande veckan utgör festdagar för att fortsätta firandet av Kristi födelse.

Men, samtidigt hör det till Kyrkans äldsta tradition att idag på Annandag jul fira den helige Stefanos, den förste kristna martyren. Kyrkans liturgi har på finurligt sätt kombinerat jultemat med firandet av S:t Stefanos martyrium. Antifonen till invitatoriet, som inleder denna liturgiska dag, lyder exempelvis: ”Låt oss tillbedja Kristus, som föddes på jorden och har krönt sin tjänare Stefanos i himlen. Antifonen till tidebönen ters lyder: ”I går föddes Herren på jorden, för att Stefanos idag skulle födas i himmelen”, och antifonerna till både sexten och nonen utgörs av citat av den helige Fulgentius av Ruspe: ”Ty han som förberedde Jungfruns moderliv åt sin kropp, han har värdigats öppna himmelen för sin martyr”, och ”Krubbans trånghet bar Kristusbarnet, himmelens omätlighet tog emot den triumferande Stefanos”.

Trots dessa liturgiska harmoniseringsförsök så kan man ändå tycka att firandet av den förste martyren Stefanos idag på Annandag jul utgör en diskrepans som stör julens meditation av Guds människoblivande. Men faktum är att detta passar mycket bra in som en förlängd meditation av julens budskap. Den främsta anledningen till att Guds Son föddes hit till jorden var för att frälsa oss från våra synder, och det gjorde han genom att lida och dö för vår skull. Krubbans trä förebådar korsets trä. När den gamle Symeon fick möta Jesusbarnet i templet 40 dagar efter födelsen så dröjde det inte länge innan han profeterade för Jungfru Maria att ”också genom din egen själ skall det gå ett svärd” (Luk 2:35), vilket syftar på Kristi lidande och Jungfru Marias medlidande. Firandet av den helige Stefanos martyrium på Annandag jul påminner oss således om att julkrubban inte bara är en gullig idyll. Jesus föddes under mycket fattiga förhållanden, han hamnade ganska snart i livsfara på grund av kung Herodes som ville döda honom, och hans liv var från början förutbestämt att sluta på ett kors. Allt detta måste vi också ha i åtanke när vi faller på knä och vördar det lilla oemotståndliga Jesusbarnet i krubban. Och tanken på Jesusbarnets framtida lidande, det får oss att inse ännu mer vilken kärlek Gud har visat oss genom att fri människa för vår skull, och därmed också upptända en ännu större kärlek till Gud hos oss.

Den kärlek med vilken vi svarar på Guds kärlek är vi också kallade att uttrycka på något sätt. Firandet och betraktandet av Guds människoblivande under julen är menad att få konkreta konsekvenser i våra liv. Även har kan firandet av den helige Stefanos hjälpa oss. Hans liv och martyrium utgör ett mycket tydligt exempel på vilka konsekvenser som det borde, eller i alla fall kan få att vara kristen. Vi är kanske, eller i alla fall förhoppningsvis inte alla kallade att dö som martyrer som han. Men den ursprungliga betydelsen av ordet martyr är ”vittne”, och vi måste i alla fall vara beredda att som den helige Stefanos alltid stå upp för sanningen och vittna om vår tro i ord och handling. Och om omständigheterna skulle kräva det, så måste vi också vara beredda att offra våra liv för detta. Namnet Stefanos betyder ”krans”, och om vi vill komma direkt till himmelen och krönas med det eviga livets segerkrans, då måste vi vara beredda att liksom den helige Stefanos offra allt för Kristi skull. Låt oss be om hans förbön att vi får kraft att göra detta. Låt oss också be för alla våra kristna bröder runtom i världen som faktiskt riskerar livet för sin tro idag, att de får nåd och kraft att hålla ut till slutet. Amen.