Julafton

Julaftons kvällsmässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 62:1–5; Ps 89:4–5, 16–17, 27, 29; Apg 13:16–17, 22–25; Matt 1:18–25.

Kära bröder och systrar i Kristus

God Jul! I och med denna mässa inleder vi julens stora högtid, då vi firar att Gud har blivit människa i Jesus Kristus. Julen är utan tvekan den kristna högtid som uppmärksammas och firas mest i vårt svenska samhälle, även om långt ifrån alla fortfarande firar julen just som en kristen högtid. I vårt sekulariserade samhälle är det förmodligen rent av en ganska liten del av alla dem som firar jul som i första hand ser det som en kristen högtid. För de flesta svenskar innebär julen troligen mest ett tillfälle att samla familjen, äta god mat, ge julklappar till varandra och ha det lite mysigt i vintermörkret. Men om man frågar folk varför vi firar jul så skulle nog så gott som alla trots allt veta att det har att göra med Jesu födelse i Betlehem för drygt 2000 år sedan.

Men varför är egentligen detta värt att fira? Julen är ju inte ens den viktigaste kristna högtiden, för det är påsken då vi firar Jesu uppståndelse från de döda. Förmodligen, eller i alla fall förhoppningsvis, så känner de flesta svenskar i alla fall till julevangeliet ur Lukasevangeliets andra kapitel, där det berättas hur Josef och Maria begav sig från Nasaret till Betlehem för att skattskrivas, och att det, medan de befann sig där, var tid för Maria att föda sin förstfödde son, som hon lindade och lade i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget (jfr Luk 2:4-7). I denna julaftons kvällsmässa har vi fått höra evangelistens Matteus version av hur det förhöll sig med Jesu födelse. Vi hörde om hur en ängel, förmodligen ärkeängeln Gabriel, visade sig i en dröm för Josef, Marias trolovade, och berättade att han inte skulle vara rädd för att föra hem Maria som hustru eftersom hon blivit havande genom den Helige Ande, och att han ska ge barnet namnet Jesus (jfr Matt 1:20-21).

Detta evangelium ger inte många detaljer om hur det gick till när Jesus föddes. Däremot förklarar det varför Jesus föddes. Namnet Jesus betyder ”Herren frälser” eller ”Herren är frälsning”, och ängeln förklarade att Josef skall ge Marias son detta namn eftersom ”han skall frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:21). Att ”frälsa” betyder ungefär samma sak som att ”rädda”. Men ordet ”frälsa” har en mycket starkare betydelse än ordet ”rädda”. En räddningsexpedition kan rädda en bergsklättrare som ramlat och brutit båda benen och inte kan ta sig vidare på egen hand. En badvakt kan rädda livet på en badgäst som hamnat under vattenytan i swimmingpoolen eller på badstranden. Men även om sådana räddningsinsatser kan vara avgörande för att rädda livet på den som är i fara, så är de ändå inte i närheten av lika avgörande som det som Jesus har räddat eller frälst oss ifrån. Jesus har nämligen frälst oss från synden, som inte bara leder till den kroppsliga döden utan till den eviga döden i helvetet.

Det var dock inte bara genom Jesu födelse som han frälste oss från synden, utan framförallt genom att han tog på sig våra synder, gottgjorde för dem och utplånade dem när han offrade sitt liv för oss på korset. Och när han sedan uppstod på tredje dagen från de döda öppnade han vägen för oss till det eviga livet, vilket vi alltså firar på påsken, som alltså är den allra viktigaste kristna högtiden. Men Jesus hade givetvis inte kunnat dö och uppstå för vår skull om han inte först hade fötts och blivit människa. Utan jul, ingen påsk. Och redan när Jesus avlades av den Helige Ande i Jungfru Marias sköte och när han nio månader senare föddes på denna dag, då var det redan förutbestämt att han skulle dö på korset och uppstå för vår skull. Därför innefattar julens mysterium på sätt och vis hela det kristna budskapet. Detta är anledningen till att vi bugar oss djupt när vi bekänner vår tro på att Guds Son har blivit människa i trosbekännelsen i mässan. I denna och i alla julens mässor kommer vi, dagen till ära, att falla på knä. Ikväll kommer vi att använda den längre trosbekännelsen, den niceansk-konstantinopolitanska, och där bekänner vi vår tro på att Jesus Kristus ”för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlen”. Därefter kommer vi falla på knä vid orden ”och blev kött genom den Helige Ande av Jungfru Maria och blev människa”. Även i trosbekännelsen bekänner vi alltså att den huvudsakliga anledningen till att Gud blev människa i Jesus Kristus, det var för att frälsa oss från våra synder.

Men, detta är inte den enda anledningen till att Gud blev människa. I Katolska Kyrkans katekes nämns även tre andra anledningar (n. 467-460). I och med att Guds Son har fötts hit till jorden som människa för att frälsa oss från våra synder, så har Gud också visat oss hur mycket han älskar oss. Gud har inte bara skapat oss till sin avbild, till fria, rationella varelser. Han har också själv blivit människa för att solidarisera sig med oss, och rentav lidit och dött för att vi ska kunna få del av det eviga livet tillsammans med honom. Gud älskar oss både på så vis att han vill vara oss nära och ha gemenskap med oss, och på så vis att han är beredd att göra vad som helst för vår skull för att vi ska ha det bra.

Tack vare detta har Jesus också blivit den ultimata förebilden för hur vi ska älska varandra, och detta är den tredje anledningen till att han blev människa. Bland det sista som Jesus undervisade sina apostlar om var att ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” (Joh 13:34) Slutligen så innebär frälsningen att vi även får del av Guds eget liv och hans gudomliga natur. Den helige Athanasios sade att ”Guds Son blev människa för att göra oss till Gud.” Vi kan självklart inte förvandlas till gudar på samma sätt som Gud själv, för det finns bara en Gud, och vi förblir hans skapade varelser. Men genom frälsningen får vi inte bara förlåtelse för våra synder och evigt liv, utan vi förenas med Gud själv, såsom medlemmar i Kristi kropp där han är huvudet. Och detta är möjligt just eftersom Jesus Kristus, Guds Son, som är ”född av Fadern före all tid, Gud av Gud”, har förenat sig med vår mänskliga natur när han föddes som ett barn till vår jord.

Låt oss innerligt tacka Gud för frälsningens oändligt dyrbara gåva och för den kärlek som han därmed har visat oss, och låt oss svara på denna kärlek genom att bekänna vår tro på Gud, troget be till honom varje dag, bekänna våra synder i biktens sakrament, och regelbundet komma hit till kyrkan för att delta i den heliga mässan, inte bara på de stora högtiderna som jul och påsk, utan varje söndag då Kyrkan inbjuder och påbjuder alla troende att fira minnet av Kristi uppståndelse. Låt oss också ta efter Jesu fullkomliga exempel på helighet och sprida vidare hans kärlek till andra människor, först och främst i våra egna familjer. På så vis kan vi bli Jesus än mer lika och få del av hans gudomliga natur, han som för vår skull har blivit sann och verklig människa, vilket är vad vi med glädje kommer ihåg och firar denna jul. Amen.