17 december

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Mos 49:2, 8–10; Ps 72:2-4b, 7, 8, 17; Matt 1:1–17.

Kära bröder och systrar

Idag den 17 december går vi in den andra delen av adventstiden, som är mer direkt inriktad på förberedelsen att fira åminnelsen av Kristi födelse. I hallelujaversen före evangeliet i mässan hör vi de så kallade O-antifonerna, som har sitt ursprung i kvällsbönen vesper för den 17-23 december, och som åkallar den kommande Messias med olika titlar hämtade ur gammaltestamentliga profetior. Idag identifieras Messias med den eviga Visheten som utgått ur den Högstes mun och som skickligt styr allt, som det står skrivet om i Syraks (24:3) och Vishetens (8:1) bok.

I mässans evangelium från och med idag fram till julafton hör vi om de händelser som ledde fram till Jesu födelse enligt evangelisterna Matteus och Lukas. Idag får vi höra Jesu släkttavla. Det kan vid första anblick tyckas som en ganska långrandig och intetsägande evangelieläsning. Men den är mycket viktig på så sätt att den påminner oss om realismen i Guds människoblivande. Jesus Kristus föddes in i en mänsklig släkt, med patriarken Abraham som stamfar. Men det var inte vilken mänsklig släkt som helst, för Jesus härstammade som bekant även från kung David, och i hans släkttavla återfinns alla de kungar som regerade i Juda land från kung David och dennes son Salomo runt år 1000 f.Kr. ända fram till judarnas bortförande till Babylon mot slutet av 500-talet f.Kr.

Denna släktlista påminner oss alltså om att Josef, och därmed också Jesus som hans laglige son, står i direkt nedstigande led från kung David ‒ precis som Messias, den utlovade frälsaren skulle göra. I dagens första läsning ur Första Moseboken hörde vi även patriarken Jakob profetera om hur en framtida konung en gång skulle framträda blamd hans sons Judas avkomlingar. Svenska Folkbibelns översättning av denna vers, som överensstämmer med den Katolska Kyrkans officiella översättning till latin, Nova Vulgata, lyder som följer: ”Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.” (1 Mos 49:10). Han som kungaspiran och härskarstaven tillhör och som alla folk skall bli lydiga, det är givetvis Jesus Kristus, Guds Son.

I denna släktlista nämns även fem kvinnor: Tamar, Rahav, Rut, Urias hustru och Maria. Tamar var egentligen egentligen Judas svärdotter, som blev havande med Judas söner Peres och Serach efter att hon klätt ut sig till en sköka. Rahav var verkligen en sköka och tillhörde heller inte det utvalda folket, men hjälpte israeliterna att inta Jeriko och gifte sig så småningom in sig i den blivande kungaätten. Även moabitiskan Rut blev genom sitt giftermål med Boas stammoder till kung David. Att David blev far till Salomo genom Urias hustru gör det uppenbart att det var genom äktenskapsbrott. Omnämnandena av Tamar och Urias hustru påminner om att det även Jesu egen släkttavla finns en hel del synd, i första hand männens synd i form av utomäktenskapliga förbindelser, som Gud har kunnat vända till någonting gott, nämligen frambringandet av Frälsaren. Omnämnandena av Rahav och Rut utgör antydningar om att Messias mission redan från början var menad att utvidgas till alla folk. Och omnämnandet av Jungfru Maria påminner slutligen om att Jesus föddes till jorden på mirakulöst sätt, och därmed utgör en radikal nystart av hela människosläktet, samtidigt som han utgör en naturlig del av den.

Låt oss be om nåden att vi under denna sista vecka före jul kan förbereda oss ännu mer för att fira åminnelsen av Kristi födelse, så att han också kan födas in i våra liv och våra familjer. Amen.