Vår Fru av Loreto

Mässa på tisdagen i 2 adventsveckan i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 40:1–11; Ps 96:1-3, 10ac, 11–13; Matt 18:12–14.

Kära bröder och systrar

Igår firade vi Jungfru Marias obefläckade avlelse, en av de största och viktigaste Mariahögtiderna. Idag firar vi återigen den saliga Jungfrun Maria, denna gång under titeln Vår Fru av Loreto, som påven Franciskus införde som fakultativ minnesdag i Kyrkans universella kalender år 2019. I Loreto i Italien finns kyrkan Basilica di Santa Casa, det heliga husets basilika, och inuti denna kyrka finns en helgedom som åtminstone sedan 1300-talet vördats på denna plats som den heliga familjens hus från Nasaret. Enligt legenden skulle detta hus under slutet av 1200-talet mirakulöst ha förflyttats av änglar från Nasaret via Dalmatien i nuvarande Kroatien till Loreto. I sina Självbiografiska skrifter berättar den heliga Thérèse av Jesusbarnet om sitt besök i Loreto under familjens pilgrimsfärd till Rom: ”Det förvånar mig inte att den heliga Jungfrun förflyttade sitt välsignade hem till denna plats, ty här råder frid, glädje och fattigdom. (…) Loreto hänförde mig! (…) Jag var djupt gripen av att befinna mig under samma tak som den heliga familjen, att se de väggar som Jesus betraktat, att gå på det golv som Josef bestänkt med svett och där Maria hade burit Jesus i famnen efter att ha burit honom i sitt jungfruliga sköte… Jag såg det lilla rum där ängeln kom ned till den heliga Jungfrun, jag lade min rosenkrans i Jesusbarnets skål… Vilka underbara minnen!” (s. 115)

I en not till den svenska översättningen, gjord av karmelitnunnorna i Glumslöv, står att ”Enligt en legend från slutet av 1400-talet skulle den heliga familjens hem i Nasaret genom ett under ha förflyttats till Loreto. Thérèse tar här för ett faktum vad som endast är ett legend.” Men är det verkligen bara en legend? Den saliga Anna Katharina Emmerick, som mottog mångtaliga och detaljerade uppenbarelser om Jesu och den saliga Jungfruns liv, såg flera gånger i en syn hur den heliga familjens hem mirakulöst förflyttades av änglar från Nasaret till Loreto, något som hon själv länge hade svårt att tro på. Detta låter dock utan tvekan mycket legendartat. Men det finns även en annan förklaring till det heliga huset i Loretos ursprung, nämligen att det rör sig om ett språkligt missförstånd. År 1291 besegrades de kristna korsfararna definitivt av muslimerna i och med staden Akkos fall på det heliga landets västkust. Man var då mån om att skydda de heliga platserna så att kristna pilgrimer skulle kunna fortsätta besöka dem, och det säkraste sättet att beskydda den heliga familjens hem i Nasaret, det var helt enkelt att transportera det över Medelhavet till Europa. Flytten av huset tog över tre år, och den 10 december 1294, för exakt 730 år sedan, var hela huset framme och uppmonterat i Loreto. En byzantinsk familj vid namn Angelos lär ha fått i uppdrag att övervaka denna flytt. Angelos betyder ”ängel” på grekiska, så när det senare berättades på latin att det var ”Angeli”, dvs. medlemmar ur familjen Angelos som flyttade huset till Europa och Italien, då är det inte svårt att förstå att detta kom att missförstås som att det var änglar som hade flyttat huset. Denna förklaring tycks mig vara fullt rimlig, och bekräftar samtidigt att det verkligen är den heliga familjens hus som idag återfinns i Loreto.

Varför skulle man då som lilla Thérèse göra en pilgrimsfärd till Loreto för att besöka detta hus? Framförallt för att bli påmind om realismen i inkarnationen, Guds människoblivande. Därför passar det mycket bra att fira denna minnesdag under adventstiden, då vi förbereder oss för att fira hur Gud blev människa i Jesus Kristus. Samtidigt som Jesus förblev sann Gud så blev han en helt vanlig människa som vi, som levde i en till synes helt vanlig familj. Under sina 33 år på jorden tillbringade Jesus 30 år i avskildhet, till största del i detta hem, där han tillsammans med Maria och Josef levde ett vanligt familjeliv. Det heliga huset i Loreto kan således påminna och inspirera alla familjer om den heliga familjens exempel: att leva ut vår kristna tro i vardagen genom att visa omsorg om varandra i familjen, hjälpa till med de gemensamma uppgifterna, öva sig i ömsesidig lydnad och respekt, och inte minst genom att låta familjen bli till en huskyrka där man regelbundet ber tillsammans: bordsbön, morgonbön och/eller aftonbön, samt går i mässan tillsammans åtminstone varje söndag och påbjudna högtider, som juldagen, Guds Moder Marias högtid på nyårsdagen och epifania på trettondedag jul. Att be hela eller delar av rosenkransen tillsammans i familjen är också ett beprövat sätt att nedkalla Guds välsignelse på den saliga Jungfrun Marias förbön över familjen, för att stärka familjens inbördes band och bevara den för allt ont. Man kan även med fördel be den lauretanska litanian, som fått sitt namn just från Loreto. I denna litania åkallas den saliga jungfrun under för närvarande 54 olika titlar, sedan påven Franciskus år 2020 lade till ytterligare tre, och efter det att påven Johannes Paulus II dessförinnan år 1995 lade till invokationen ”Familjens drottning – bed för oss”.

Låt oss be om den saliga jungfrun Maria av Loretos förbön för alla våra familjer, att det stundande julfirandet blir till rik välsignelse för alla familjer som då kommer samman för att fira Guds människoblivande, och att alla familjer kan inspireras av det sätt på vilket Jesus, Maria och Josef levde ett helt vanligt, men extraordinärt heligt familjeliv i det heliga huset i Nasaret, numer i Loreto. Amen.