S:t Ambrosius

Roratemässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 30:19–21, 23–26; Ps 147:1–6; Matt 9:35 – 10:1, 6–8.

Kära bröder och systrar

Uttrycket ”Roratemässa” kommer från de inledande orden i den gregorianska ingångsantifonen som sjöngs i inledningen av denna mässa: ”Rorate caeli”, ”Dryp, ni himlar därovan, och må skyarna låta rättfärdigheten strömma ner. Må jorden öppna sig och dess frukt bli Frälsaren.” Dessa ord är hämtade ur profeten Jesajas bok, kapitel 45, vers 8, och utgör en bön om Frälsarens ankomst, och passar därmed mycket bra under adventstiden då vi förbereder oss för Herrens trefaldiga ankomst. Den gregorianska ingångsantifonen är dock särskilt föreskriven för fjärde söndagen i advent, då texterna i övrigt handlar om den saliga jungfrun Maria, samt på votivmässor om den saliga jungfrun Maria under adventstiden. Den saliga jungfrun liknas då vid den bördiga jord som må öppna sig och bära frukt med Frälsaren, och regnet som dryper från himlarna därovan är en bild för den Helige Ande, som ängeln Gabriel sade skulle komma över henne som en skugga. När vi sjunger denna antifon så får vi be om att vi själva också blir till en fruktbar jord, så att Ordet kan bli kött på nytt i våra liv när den Helige Ande kommer över oss.

Idag är det dock inte tillåtet att fira en votivmässa om den saliga Jungfrun Maria, eftersom det är den helige Ambrosius minnesdag. Den helige Ambrosius föddes i Trier omkring år 340, studerade juridik och retorik i Rom och påbörjade en karriär som ämbetsman i staden Sirmium i nuvarande Ungern. År 369 utnämndes han till konsulär, dvs. landshövding för Norditalien, med säte i Milano. När stadens arianske biskop dog år 374 fanns det vitt skilda uppfattningar huruvida man skulle välja en ny ariansk biskop eller någon som stod bakom beslutet från konciliet i Nicaea år 325, som slog fast läran om Jesu gudom, och som gårdagens helgon, S:t Nicolaus, också hade kämpat för. Ambrosius tillkallades för att övervaka ordningen för biskopsvalet, och det berättas att när han höjde rösten för att man skulle anstränga sig att enas om en kandidat så hördes rösten av ett barn som ropade: ”Ambrosius, biskop!”, något som folkmassorna inom kort började stämma in i. Ambrosius var dock inte ens döpt ännu, utan bara katekumen som förberedde sig för dopet. Det slutade dock med att han inom en vecka tog emot dopet, konfirmationen samt alla de lägre och högre vigningarna och slutligen vigdes till biskop den 7 december.

Som biskop av Milano utförde han sitt uppdrag med utomordentlig omsorg. Han blev ett föredöme som sann herde och lärare för sin hjord, kärleksfull mot alla. Han värnade energiskt Kyrkans rättigheter och fortsatte att i skrift och handling försvara den rätta läran gentemot arianerna. Under påsknatten år 387 döpte han den helige Augustinus, varpå enligt traditionen de båda spontant växelvis skulle ha komponerat och sjungit det som sedermera blivit Kyrkans officiella tacksägelsehymn Te Deum, ”O Gud, vi lovar dig”. I filmen Restless Heart från 2010 om den helige Augustinus liv har den helige Ambrosius en viktig biroll, och filmen skildrar på ett mycket trovärdigt sätt den naturliga auktoritet som Ambrosius utövade, inte minst för att sätta kejsarinnan Justina på plats när hon inte respekterade Kyrkans rättigheter.

Låt oss be om den helige Ambrosius förböner, att Kyrkans herdar av idag får nåden att försvara den katolska tron med samma iver och skicklighet som han och att Herren aldrig upphör att sända nya arbetare till sin skörd, och låt oss be om både hans och den saliga jungfrun Marias förböner att vi alla blir väl förberedda att ta emot vår Herre när han kommer. Amen.