S:t Nicolaus

Mässa på fredagen i 1 adventsvekan i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 29:17–24; Ps 27:1, 4, 13–14; Matt 9:27–31.

Kära bröder och systrar

Vi firar som bekant idag S:t Nicolaus, mest känd som jultomtens förlaga. Han var biskop i Myra i nuvarande Turkiet och dog år 350. Vördnaden för honom spreds i större skala först fr.o.m. 900-talet, och de nedtecknade legenderna om hans liv härstammar huvudsakligen från den tiden. De skildrar dock enstämmigt en man av osedvanlig godhet, vilket inte kan tyda på något annat än att de bygger på pålitliga uppgifter. S:t Nicolaus hade inga syskon, och hans föräldrar var mycket rika. Efter deras bortgång spenderade han förmögenheten som han hade ärvt på de behövande. Framförallt berättas det om att han i hemlighet slängde in några säckar med guld genom fönstret till en familj som inte hade råd att betala hemgift för sina döttrar, och som tack vare detta inte behövde sälja dem till en bordell för att överleva. Vidare berättas det om hur S:t Nicolaus under en hungersnöd innerligt bad om ett mirakel, varpå ett skepp fullastat med säd lade till i Myras hamn. Den helige biskopen lyckades förhandla med besättningen att skänka en tredjedel av lasten, med löfte om att det på mirakulöst sätt inte skulle saknas efteråt. Besättningen litade på S:t Nicolaus, och säden räckte mycket riktigt såväl till Myras befolkning till de ursprungliga adressaterna.

Men det är inte bara genom sina barmhärtighetsverk som S:t Nicolaus förvärvat sin helgonstatus. I adventstidens liturgi används ofta psalm 85, som innehåller versen ”Visa oss, Herre, din barmhärtighet, och ge oss din frälsning” (Ps 85:8). I denna psalm finns även följande vers, ordagrant översatt från den latinska vulgatans tolkning av hebreiskan: ”Barmhärtighet och sanning skall mötas, rättfärdighet och frid skall kyssas” (Ps 85:11). Barmhärtighet och sanning måste alltid gå hand i hand. Och det var utan tvekan fallet i den helige Nicolaus liv. Han närvarade vid det första ekumeniska konciliet i Nicaea år 325, där han tillsammans med den helige Athanasios av Alexandria hörde till de ivrigaste försvararna av tron på att Jesus Kristus är ”sann Gud av sann Gud, av samma väsen som Fadern”. Lika mild som han var mot fattiga och behövande, lika sträng kunde han vara mot heretiker som vägrade öppna sina hjärtan för sanningen, eller som försökte hitta kompromisslösningar som tummade på sanningen. Han lär rent av ha gett en örfil åt heretikern Arius, som envist förnekade Jesu gudomlighet. Den grekiska termen för ”av samma väsen” är homoousios. Som kompromissalternativ till detta föreslog vissa formuleringen homoiousios, vilket betyder ”av liknande väsen”. Det finns en numera klassisk katolsk Internet-meme med en bild på en pojke som sitter i jultomtens knä och frågar honom ”homoosios eller homoiousios?”. Jultomten förstår över huvud taget inte frågan och svarar ”Vadå?”, varpå pojken ser misstänksamt på honom och säger: ”Du är inte den riktige S:t Nicolaus!”

I dagens första läsning ur profeten Jesajas bok hörde vi att ”Den dagen skall de döva höra när man läser ur bokrullen, och de blindas ögon skall se, fria från dunkel och mörker.” (Jes 29:18). Och i dagens evangelium hörde vi om hur Jesus botade två blinda. Fysisk blindhet är i Bibeln ofta en bild för den intellektuella eller andliga blindheten. Jesus har inte bara makt att öppna ögonen på blinda, utan också att öppna hjärtats öga hos dem som stängt det för att ta emot sanningen. I och med Jesu ankomst till jorden har dock ”Guds nåd […] blivit synlig som en räddning för alla människor” (Tit 2:11), och om han dröjer med att komma tillbaka i härlighet så är det för att ”han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig” (2 Pet 3:9).

Låt oss be om den helige Nicolaus förböner att vi får kraft att vittna om sanningen såväl med ord som med kärleksgärningar, och att alla människor öppnar sina hjärtans ögon för sanningen och får se Guds frälsning. Amen.