Onsdag i 1 adventsveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 25:6–10a; Ps 23:1–6; Matt 15:29–37.

Kära bröder och systrar

I dagens profetia ur profeten Jesajas bok får vi höra om det eskatologiska gästabudet, den himmelska bröllopsmåltiden som alla jordens folk är inbjudna till. Måltider har en oerhört viktig betydelse såväl i det dagliga livet som i Bibeln. Först och främst behöver vi givetvis äta för att överleva, men måltider är också det främsta tillfället för mänsklig gemenskap. Och vi äter inte heller bara för att strikt sett överleva, utan också för att njuta av den goda mat som Gud vill ge oss, i form av ”feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin.” (Jes 25:6). När Jesus visade sig för sina lärjungar efter sin uppståndelse var det nästan alltid i samband med måltider. Den högsta formen av tillbedjan, den heliga eukaristin, är en offermåltid som instiftades av Jesus under hans sista påskmåltid med sina lärjungar. Och i Uppenbarelsebokens brev till församlingen i Laodikeia, som vi hörde i mässan för ett par veckor sedan, säger Jesus: ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20).

Måltider är inte bara grundläggande för det mänskliga livet, utan har också en djup andlig innebörd. Att äta påminner oss till att börja med om att vi inte är självtillräckliga utan i ständigt behov av den mat som Gud har skapat, och att vi därmed är helt beroende av Gud för såväl vår existens som vår överlevnad. Att bjuda varandra på god mat och dryck är dessutom ett av de mest grundläggande sätten för oss att visa kärlek och omtanke åt andra, och att bjuda hem någon till sitt middagsbord är det tydligaste sättet att uttrycka sin önskan om gemenskap. Därför förstår vi att när Jesus bjuder oss på måltid, då är det både ett uttryck för Guds kärlek och omsorg om oss, och hans önskan att bjuda in oss till gemenskap med honom.

I dagens evangelium hörde vi om hur Jesus mättade en hel folkskara med sju bröd och några fiskar, och i versen som närmast följer efter dagens läsning får vi veta att det var över 4000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn. När det sägs att folket ”prisade Israels Gud” (Matt 15:31) så antyder detta att de själva inte tillhörde Israels folk. Precis som dagens första läsning ur Jesajas bok betonas alltså här att frälsningen och inbjudan till den himmelska bröllopsmåltiden erbjuds åt alla folk på hela jorden.

Detta bespisningsunder är givetvis även en förebild för den heliga eukaristin, där Jesus ger oss att äta av sin egen kropp och sitt eget blod, ”som blir utgjutet för er och för de många”, dvs. för alla människor som är villiga att ta emot frälsningens gåva. Och den heliga eukaristin är i sin tur en underpant på den himmelska bröllopsmåltiden, som vi fick en vision av i dagens första läsning. I himmelen kommer alla att ha odödliga uppståndelsekroppar, utan något behov av mat och dryck för att överleva. Men att äta och dricka är så grundläggande för gemenskapen såväl människor emellan som mellan människorna och Gud, att vi ändå kommer att äta och dricka tillsammans med Jesus i himmelriket. Låt oss be om nåden att vår längtan efter den himmelska måltiden upptänds allt mer var gång vi deltar i den heliga eukaristin, och, som vi bad i kollektbönen, att Guds ”Son vid sin ankomst finner oss redo för den stora måltiden i himlen, där han själv betjänar oss.” Amen.