Mässa på tisdagen i 1 adventsveckan i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 11:1–10; Ps 72:1–2, 7–8, 12–13, 17; Luk 10:21–24.
Kära bröder och systrar
Under adventstiden är det tradition att läsa ur profeten Jesajas bok i liturgin, inte minst dess profetior om den kommande Messias, Frälsaren. I dagens första läsning hörde vi en profetia om Messias såsom en ättling till Jishaj, kung Davids farfar, och att han ska vara fylld av Herrens ande, ”vishetens och insiktens ande, klokhetens och kraftens ande, kunskapens och gudsfruktans ande.” (Jes 11:2) Detta utgör en uppräkning av den Helige Andes gåvor, som Jesus var helt fylld av under sitt liv på jorden som människa, och som ni konfirmander också förbereder er för att ta emot på ett särskilt sätt genom konfirmationens sakrament. Man räknar traditionellt med sju av den Helige Andes gåvor. Den främsta av dessa gåvor är vishetens gåva, som sammanfattar alla de andra gåvorna och innebär att vi får del av Guds egen gudomliga vishet. Insiktens gåva innebär en övernaturlig förmåga att förstå mysterierna i vår tro. Klokhetens gåva utgör ett slags övernaturligt sunt förnuft, som hjälper oss att handla klokt i alla möjliga konkreta situationer i livet. Kraftens gåva ger oss styrka att stå upp för vår tro och göra det rätta även i svåra situationer, ända till att offra vårt liv för Kristi skull om det skulle behövas. Kunskapens gåva ger oss övernaturlig kunskap om jordiska ting, så att vi förstår hur vi kan använda dem på ett sätt som gagnar det himmelska. Det som i vår svenska översättning kallas för gudsfruktan brukar traditionellt delas upp i fromhetens och gudsfruktans gåva. Fromhetens gåva gör det lätt och ljuvligt för oss att tillbe Gud och vörda helgonen, men även att visa vördnad och respekt för våra föräldrar, Kyrkans herdar och andra som har en naturlig auktoritet över oss. Slutligen ger gudsfruktans gåva oss en sund, helig fruktan och vördnad för Gud, så att vi noga aktar oss för att göra något som misshagar honom.
I psalm 111 sägs det att ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse” (Ps 111:10). Fruktan att misshaga Gud och därmed riskera att hamna i helvetet utgör alltså bara början på det andliga livet, som är menat att sluta i att vi får ta del av Guds oändliga vishet. Och för att vi ska komma dit så måste vi ödmjuka oss inför Gud och bli som barn, som vet att de inte klarar av någonting alls på egen hand utan är helt beroende av sina föräldrar. I dagens evangelium hörde vi hur Jesus uppfylldes av den Helige Ande och sade: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn”. (Luk 10:21). Jordisk lärdom och klokhet kan visserligen vara till nytta ibland, och för att värdigt kunna ta emot konfirmationens sakrament och den Helige Andes sju gåvor så är det viktigt att lära sig en del om vår kristna, katolska tro.
Men man ska heller inte överbetona vikten av att studera tron. Dagens helgon, den helige Francisco Xavier, är en av kyrkohistoriens största missionärer, och ett av missionens skyddshelgon. Under 1500-talet reste han från sitt hemland Spanien ända till Indien och Japan för att sprida den kristna tron, och man uppskattar att han döpte över 30 000 människor. I ett brev till den helige Ignatius av Loyola, jesuitordens grundare, skriver han: ”Här i landet finns många som inte blir kristna, därför att ingen finns som gör dem kristna. Ofta tänker jag på akademierna i Europa, särskilt på den i Paris. Jag skulle vilja ropa högt överallt som en galning och driva på dem som har mer lärdom än kärlek med ord som: ’Ve er, hur många själar går inte genom er förskyllan miste om himlen och störtas i helvetet!’ Om de bara gjorde sig lika mycket bekymmer om denna nöd som om lärdomen! Då skulle de kunna avlägga räkenskap inför Gud för läran och hur de brukat de talenter som anförtrotts dem.” (Ur dagens läsningsgudstjänst).
Så om ni konfirmander tycker att det är svårt att komma ihåg allting som ni får lära er under de två årens konfirmationsundervisning, då kan ni alltså trösta er med att det viktigaste trots allt inte är att vara bäst i klassen på katekes. Det skulle vara ännu större om den Helige Ande skulle inspirera några av er konfirmandkillar att i den helige Francisco Xaviers efterföljd ägna hela era liv åt att sprida och befästa den kristna tron som präster, eller om den Helige Ande skulle inspirera några av er konfirmandtjejer att liksom den heliga Thérèse av Jesusbarnet, missionens andra skyddshelgon, ägna hela era liv åt att be för prästerna och trons utbredande som nunnor.
Låt oss be att vi alla blir alltmer öppna för att ta emot den Helige Andes gåvor och svara helhjärtat ja på det som han inspirerar oss till. Amen.
Fader Gustavs predikningar 