Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Upp 14:14–19; Ps 96:10–13; Luk 21:5–11.
Kära bröder och systrar
Vi är nu inne i kyrkoårets sista vecka, och från och med idag hör vi i evangeliet i mässan ur Jesu tal om tidens slut enligt Lukas evangelium. Dagens evangelium inleds med att Jesu förutsäger templet i Jerusalems förstörelse. När lärjungarna sedan frågar Jesus ”när sker detta och vad blir tecknet på att det börjar” (Luk 21:7), så börjar Jesus tala om vad som tycks vara det som kommer hända vid tidens slut, strax före hans återkomst. Men Jerusalem och dess tempel förstördes av romarna redan år 70 e.Kr., och även om det var en obeskrivligt omskakande händelse för det judiska folket, så innebar det ändå inte världens undergång. Så vad är det egentligen som Jesus talar om, Jerusalems förstörelse eller tidens slut?
Faktum är att det inte alltid är helt klart. Det råder lite delade meningar om exakt när evangelierna och detta fall Lukasevangeliet skrevs ner, om det var före eller efter Jerusalems förstörelse år 70. Om det skrevs efter år 70, då skulle det kunna vara en förklaring till varför evangelisten uppehåller sig så mycket vid att berätta om Jesu förutsägelse av Jerusalems förstörelse, för att visa hur det som Jesus förutsade senare slog in. Personligen finner jag dock det mer sannolikt att såväl Lukasevangeliet som de andra evangelierna skrevs före år 70. Anledningen till detta är just att det inte alltid är helt klart om Jesus talar om Jerusalems förstörelse eller världens slut, helt enkelt för att inget av detta ännu hade ägt rum när evangeliet skrevs.
Samtidigt är det inget missförstånd av evangelisten att omväxlande återge de förutsägelser av Jesus som handlar om å ena sidan Jerusalems och templets förstörelse, och å andra sidan de olyckor som förebådar slutet på historien och Kristi återkomst. Jerusalems och templets förstörelse var nämligen en så pass omvälvande händelse att den kan ses som en förebild och föraning om vad som ska ske i den sista tiden, och judarna trodde säkert till att börja med att detta var början på världens undergång. I förrförra söndagens evangelium betonade Jesus att de tecken som ska föregå hans återkomst kan ge oss en föraning om när det kommer ske. I dagens evangelium betonar dock Jesus samtidigt att vi inte ska se det minsta av dessa tecken som ett bevis för att slutet är här. Omvälvande händelser som Jerusalems förstörelse, världskrig, naturkatastrofer, hungersnöd, pandemier osv. är tecken på världens undergång och sådant som måste ske innan Jesus kommer tillbaka, och ju närmare tidens slut vi kommer, desto mer kommer sådana händelser att intensifieras. Så å ena sidan gäller det att hålla huvudet kallt och inte göra alla uppskrämda genom att hävda att jorden kommer gå under imorgon, men å andra sidan gäller det att se dessa tecken som en påminnelse om att tidens slut och Jesu återkomst närmar sig mer och mer. Och vi borde alltid leva som om Jesus skulle komma tillbaka imorgon. Om han skulle göra det, skulle du känna dig beredd? När var t.ex. senaste gången som du biktade dig?
På söndag inleds adventstiden, då vi både fortsätter att meditera över Jesu ankomst den sista dagen och förbereder oss att fira hans första ankomst till jorden för drygt 2000 år sedan. Det kommer finnas flera extra tillfällen att bikta sig under adventstiden, vilket är den bästa förberedelsen såväl för att fira Jesu födelse under julen som inför hans återkomst den sista dagen, samt och för att så värdigt som möjligt ta emot honom i den heliga kommunionen varje gång vi deltar i mässan. Låt oss be om nåden att vi kan leva så att vi alltid är väl beredda att möta vår Herre. Amen.
Fader Gustavs predikningar 