S:ta Cecilia

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Upp 10:8–11; Ps 119:14, 24, 72, 103, 111, 131; Luk 19:45–48.

Kära bröder och systrar

Vi firar idag den heliga Cecilia, musikens skyddshelgon som gett namn åt vår sångbok Cecilia och som även är vackert avbildad på kyrkfönstret ovanför orgelläktaren längst bak här i vår kyrka. Den heliga Cecilia föddes i början av 200-talet i Rom och växte upp i en förmögen kristen adelsfamilj. Som ung flicka avgav hon ett löfte om jungfrulighet, men hennes föräldrar tvingade henne ändå att gifta sig med hedningen Valerianus. I den bevarade helgonlegenden om Cecilia berättas det att hon under bröllopet ”sjöng i sitt hjärta till Gud allena medan orgeln spelade”. Orden ”orgeln spelade” heter i den latinska originaltexten ”cantantibus organis”, vilket även kan översättas med ”spelandes orgel”, vilket med tiden kom att [fel]tolkas som att det var Cecilia själv som spelade på orgeln. Detta tillsammans med uppgiften att hon sjöng Guds lov i sitt hjärta utgör bakgrunden till att hon blev till musikens skyddshelgon.

Under bröllopsnatten förklarade Cecilia för Valerianus att hon avgett ett löfte om jungfrulighet, och sade att han skulle bli straffad av en ängel om han inte lät henne hålla detta löfte. Valerianus bad att få se ängeln, vilket Cecilia sade att han skulle få göra om han lät döpa sig av påven Urban I. Valerianus gjorde som Cecilia hade sagt, blev döpt, och fick se ängeln som krönte honom och Cecilia med rosor och liljor – symboler för martyriet och jungfruligheten.

Valerianus respekterade Cecilias jungfrulöfte, och så småningom blev han och hans bror Tiburtius dömda till döden för att ha begravt kristna martyrer och således avslöjats som kristna. Bödeln som skulle avrätta dem hette Maximus, men även han blev omvänd till kristendomen och dog martyrdöden tillsammans med Valerianus och Tiburtius. Cecilia begravde alla tre, och blev därefter själv dömd till döden. Först försökte man att kväva henne till döds med hjälp av vattenångan i badet i hennes hem, men det lyckades inte. Man bestämde då istället för att halshugga henne, men trots att hon fick tre svärdshugg mot halsen så gick den inte av. Hon lämnades därför istället att förblöda till döds i sitt hem i stadsdelen Trastevere i Rom, där hon också begravdes. Cecilias hem blev så småningom till en kyrka, och när hennes grav öppnades år 1599 så fann man att hennes kropp var inkorrupt. Konstnären Stefano Maderno som var med vid detta tillfälle gjorde en berömd marmorstaty av Cecilia, utifrån hur han hade sett hennes kropp ligga i graven. Denna marmorstaty finns idag på platsen för S:ta Cecilias grav i kyrkan Santa Cecilia in Trastevere i Rom, vars invigningsdag sedan äldsta tid firats den 22 november. På statyn kan man se spåren av de tre svärdshuggen på Cecilias hals, och biskopen av Trondheim, Erik Varden, har skrivit en mycket vacker mediation om den heliga Cecilias liv med utgångspunkt från denna staty som avslutning till sin senaste bok ”Chastity – Reconciliation of the Senses”.

När vi idag firar den heliga Cecilias minnesdag så kan vi tänka på sångens och musikens betydelse inom Kyrkan. Den heliga Augustinus har sagt att ”den som sjunger ber dubbelt”. I Andra Vatikankonciliets konstitution om liturgin Sacrosanctum Concilium sägs att ”Den universella kyrkans musiktradition är en skatt av ovärderligt värde, större än någon annan konsts. Det främsta skälet till detta företräde är att den, som sakral sång förenad med orden, utgör en nödvändig eller integrerad del av den högtidliga liturgin.” (Sacrosanctum Concilium, n. 113) Vad gäller olika typer av sakral musik säger liturgikonstituationen vidare att ”Kyrkan erkänner den gregorianska sången som den romerska liturgins egen sång. Den bör därför under normala förhållanden inta den främsta platsen i de liturgiska handlingarna. Andra typer av sakral musik, särskilt polyfoni, är ingalunda uteslutna vid firandet av gudstjänster, såvida de överensstämmer med den liturgiska handlingens anda.” (Sacrosanctum Concilium, n. 116)

Av alla kloster jag besökt så är de två med allra vackrast gregoriansk sång båda uppkallade efter den heliga Cecilia: benediktinnunneklostret Abbaye Sainte-Cécile de Solesmes i Frankrike, och dess dotterkloster St Cecilia’s Abbey i Ryde på ön Isle of Wight i Storbritannien. Låt oss be om den heliga Cecilias förbön att den sakrala musiken får fortsätta att frodas i kyrkan, såväl i klostren som här i vår församling, så att den ännu mer effektivt kan bidra till att lyfta de troendes själar till Gud. Amen.