Mässa i Kristus Konungens kyrka i Göteborg. Läsningar: Upp 3:1–6, 14–22; Ps 15:2–4b, 5; Luk 19:1–10.
Kära bröder och systrar
Vi närmar oss slutet av kyrkoåret, då vi särskilt mediterar över den sista tiden och Kristi återkomst. Under kyrkoårets två sista veckor detta är den första läsningen i mässan hämtad ur Uppenbarelseboken, Bibelns sista bok som enligt traditionen är skriven av aposteln och evangelisten Johannes, och som handlar om vad som ska ske i framtiden. Uppenbarelseboken inleds med sju brev till sju församlingar i främre Asien, och i dagens läsning fick vi höra breven till församlingarna i Sardes och Laodikeia. När det gäller församlingen i Laodikeia så hörde vi att han som är Amen, dvs. Jesus, bad Johannes skriva till den att ”du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. (…) Visa iver och vänd om!” (Upp 3:15b-16, 19b). Om man med ”varm” menar att ha en brinnande tro på Jesus, då skulle man kunna tänka sig att det skulle vara bättre att åtminstone vara lite varm, dvs. ljum och i alla fall tro litegrann på Jesus, än att vara kall och inte tro på Jesus alls eller rentav vara direkt motståndare till den kristna tron. Men enligt dagens läsning är det alltså värre att vara ljum än att vara kall. Hur kan det komma sig?
Ta aposteln Paulus som exempel. I sitt brev till galaterna skriver han: ”Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den. I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder.” (Gal 1:13-14). Innan Paulus omvändelse var han långt ifrån likgiltig beträffande kristendomen. Han hatade kristendomen och ville utrota de kristna, eftersom han var så ivrig att bevara traditionen av den judiska tro som han hade mottagit, och var övertygad om att kristendomen var en villolära. Men Gud hade utsett Paulus ”redan i moderlivet, [kallade honom] genom sin nåd [och] beslöt att uppenbara sin son för [honom], för att [han] skulle förkunna evangeliet om [Jesus] för hedningarna” (jfr Gal 1:15-16). Efter att Paulus fått denna uppenbarelse av Jesus gick han på bara några dagar från att vara en av de största fienderna till kristendomen till att vara dess största och viktigaste missionär genom alla tider. Hans behöll samma iver för att sprida den sanna läran som han tidigare hade haft som farisé, den behövde bara riktas om 180 grader. Allt det hat han hade haft mot kristendomen och de kristna förvandlades i ett till kärlek. Men Paulus hade förmodligen aldrig blivit en så ivrig missionär för kristendomen om han inte hade haft samma iver redan som farisé. Han var så kall som man kan bli när det gäller den kristna tron, och steget därifrån till att bli brinnande het är faktiskt inte så långt som man kan tro.
Om någon är ljum däremot, då är det mer komplicerat. Man kanske är döpt, säger sig tro på Kristus, betraktar sig som katolik, har tagit emot första kommunionen och konfirmationen eller förbereder sig för det, går till kyrkan då och då, åtminstone på jul och påsk och när det är konfirmationsundervisning, och ber kanske litegrann ibland när man har provat allt annat och verkligen behöver Guds hjälp. Men i övrigt så får den kristna tron inte särskilt stora konsekvenser i ens liv. Den utgör ett fritidsintresse bland många, och långt ifrån det främsta. Den är ett tillbehör i tillvaron som man både kan ha och mista. Det är mycket svårare för en sådan person att omvända sig och bli en brinnande kristen som Paulus, för han eller hon betraktar sig ju redan som en kristen och ser inte något behov av att omvända sig. Men till sådana ljumma själar säger alltså Jesus idag att han ska ”spy ut [dem] ur [sin] mun” (Upp 3:16b) och uppmanar dem att ”Visa iver och vänd[a] om!” (Upp 3:19b).
När vi nu under kyrkoårets sista veckor mediterar över den sista tiden, de yttersta tingen och Jesu återkomst, låt oss då leva på ett sätt att vi inte blir överrumplade ifall Jesus skulle komma tillbaka imorgon. Låt oss be om nåden att vi aldrig slår oss till ro med att vara ljumma kristna, utan inser vårt ständiga behov av att omvända oss på nytt i Kristus, så att han kan ta hela vårt liv i besittning. Och låt oss be Jesus att han i våra hjärtan upptänder en alltmer brinnande tro på honom, hopp om det eviga livet, samt kärlek till Gud och alla våra medmänniskor. Amen.
Fader Gustavs predikningar 