Onsdag i 33 veckan ”under året” II

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Upp 4:1–11; Ps 150; Luk 19:11–28.

Kära bröder och systrar

Liknelsen om punden som vi nyss har hört påminner oss om att vi på domens dag kommer att få stå till svars för hur väl vi har förvaltat det som vår Herre har anförtrott åt oss. Jesus berättade denna liknelse ”för folket eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma” (Luk 19:11b). Jesus förklarar därmed att han först måste fara till ett land långt borta, nämligen stiga upp till himmelriket, för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. Nu på söndag kommer vi att fira Jesus just som konung, på vår församlings patronatsfest Kristus Konungens högtid. Men medan vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka i härlighet som konung så är det vår uppgift att förvalta de pund som han anförtrott åt oss, så att de bär så rik frukt som möjligt.

Denna liknelse påminner mycket om liknelsen om talenterna i Matteusevangeliet (Matt 25:14-30), men det finns flera betydande skillnader. I liknelsen om talenterna får inte alla lika många talenter. En får fem, en annan får tre, och en får bara en. Detta betonar att Gud inte ger samma förutsättningar åt alla. Vissa har fått större andligt ansvar än andra, exempelvis som präst eller ordensmedlem, och av dem förväntar sig Gud också mer. Men både den som fått fem talenter och tjänat fem till, och den som fått tre talenter och tjänat tre till, får samma belöning: ”Gå in till glädjen hos din herre.” (Matt 25:21, 23) I liknelsen om punden får däremot alla till att börja med lika mycket, nämligen ett pund var. Men det gav inte samma vinst hos alla – en tjänade hela tio pund, en annan fem, och en tredje ingenting alls. Belöningen blir också därefter: den som tjänat tio pund fick härska över tio städer, och den som tjänat fem pund fick härska över fem städer. Detta kan tolkas som en påminnelse om att alla inte blir lika stora helgon, och att det till viss mån hänger på oss själva hur mycket vi vill använda vår fria vilja till att samarbeta med Guds nåd.

Liknelsens avslutande ord är också unika för Lukasevangeliets version, och de kan tyckas väldigt hårda: ”Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.” (Luk 19:27) Här får vi tänka på att det trots allt rör sig om en liknelse, och man får i första hand tolka dessa ord som en profetia, som uppfylldes år 70 när romarna intog Jerusalem, förstörde templet och avrättade många av de judar som inte hade velat ha Jesus som kung.

Låt oss be om nåden att vi alltid kan väl förvalta de gåvor som Gud har anförtrott åt oss, så att vi kan stå frimodiga på domens dag och med hela vårt hjärta hylla Jesus som vår konung när han kommer. Amen.