Lördag i 32 veckan ”under året” II

Mässa på S:ta Gertrud av Helftas minnesdag i Jesu Moder Marias kloster, Mariavall. Läsningar: 3 Joh 5‒8; Luk 18:1‒8.

Kära systrar och bröder

Ett av särdragen i Lukasevangeliet är att det särskilt betonar bönen. Dagens liknelse om änkan och domaren har det uttryckliga budskapet att man ”alltid [måste] be och inte ge upp” (Luk 18:1), och är unik för Lukasevangeliet. En viktig sak att lägga märke till i denna liknelse är att det inte är en strikt allegori. Vanligtvis finns det i Jesu liknelser en person som motsvarar Gud Fadern eller Jesus själv såsom Människosonen. Men om domaren i dagens liknelse sägs det att han ”varken fruktade Gud eller brydde sig om människor” (Luk 18:2), vilket knappast passar in på vare sig Gud Fadern eller Jesus själv. Istället använder sig Jesus av den judiska retorikprincipen som på hebreiska kallas för kal v’ chomer, ordagrant ”lätt och tungt”, eller på latin en så kallad argumentation a fortiori. Om t.o.m. en orättfärdig domare till slut ger änkan vad hon ber om bara för att hon är ihärdig, hur mycket mer kommer då ”inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt?” (Luk 18:7).

Man skulle dock kunna invända mot denna argumentation och mena att om Gud till skillnad från en orättfärdig domare faktiskt bryr sig om oss människor, då borde han ge oss allt vi behöver omedelbart, utan att vi skulle behöva be honom om det. På detta kan man till att börja med svara att Gud i sin oändliga godhet faktiskt har gett och ständigt ger oss oräkneliga gåvor som vi aldrig har behövt be honom om, som det faktum att vi över huvud taget finns till, att han har sänt sin Son till världen för att frälsa oss, och att han ”låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga” (Matt 5:46). Men det finns vissa saker som Gud vill att vi ska be honom om för att vi ska få dem. Varför? Dels så påminner detta oss om vårt totala beroende av Gud och om att vi inte får ta alla Guds gåvor för givna.

Men att göra det möjligt att be om saker är framförallt ett sätt för Gud att ge oss värdigheten att delta i hans skapelseverk. Gud har skapat oss utan oss, men han vill inte frälsa oss utan oss. Genom att använda vår fria vilja till att be om goda gåvor så blir vi till verkliga sekundära orsaker till det som sker i världen. Vi är inte bara marionettdockor eller passiva åskådare till ett skådespel som Gud själv regisserar in i minsta detalj. I sin godhet har han velat göra oss aktivt delaktiga såsom huvudpersoner i våra egna livs historier. Samtidigt håller Gud givetvis hela tiden sin vakande hand över allt genom sin försyn.

Ibland vill Gud dessutom att vi ska be ihärdigt och länge innan vi får någonting. Detta kan också vid en första anblick tyckas märkligt. Vore det inte kärleksfullare av Gud att bönhöra oss omedelbart, inte minst om vi ber om saker som står fullständigt i samklang med hans vilja? Men precis som att Gud ibland tillåter oss att gå igenom olika prövningar och lidanden för att vi ska stärkas i vår tro och renas i vår kärlek till honom, så kan han ibland pröva oss genom att vi tvingas att be länge och väl innan vi blir bönhörda, i syfte att vår förtröstan på Gud och vår tro på bönens makt ska stärkas ännu mer.

Dagens evangelium ger oss även det uppmuntrande budskapet att det alltid är värt att fortsätta be om goda saker som vi behöver, även om man inte blir bönhörd omedelbart. Det är inte så att Gud inte hör oss eller inte bryr sig om oss, han har bara ännu inte svarat, eftersom han i sin gudomliga vishet och försyn vet att det är bäst för oss att bli bönhörda först efter att ha bett ännu mer. Inte minst är detta en upplyftande tanke för dem som lever i kloster, och för det mesta aldrig ser bönens konsekvenser över huvud taget. Men de som ropar till Gud dag och natt får tryggt lita på Jesu ord att ”han skall snart nog låta dem få sin rätt” (Luk 18:8a). Gud sviker oss aldrig. Däremot kan det hända att vi sviker Gud och ger upp vår tro på bönens makt, precis som Jesus antyder i slutet av dagens evangelium: ”Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?” (Luk 18:8b). Låt oss be om nåden och själva göra vad vi kan för att han alltid ska finna en sådan tro i våra hjärtan. Amen.