Mässa i Jesu Moder Marias kloster, Mariavall. Läsningar: Filem v 7–20; Luk 17:20–25.
Kära systrar och bröder
Dagens första läsning är hämtad ur en av Bibelns kortaste böcker, Filemonbrevet. Sammanhanget till detta brev är att Paulus skriver till sin medbroder Filemon för att vädja för dennes slav Onesimos, i samband med att Paulus sänder tillbaka Onesimos till sin herre. Brevet utgör ett av de så kallade fångenskapsbreven. Onesimos har tydligen gjort Paulus sällskap under hans fångenskap, och i samband med detta blivit kristen. Enligt den vanligaste tolkningen av detta brev har Onesimos rymt från Filemon, och Paulus vädjar därför till Filemon att han inte ska straffa Onesimos när han återvänder till sin herre, något som förrymda slavar annars riskerade. Detta skulle i så fall utgöra ett av flera ställen i Paulus brev där han talar om slaveriet och ger olika förmaningar angående detta, men utan att för ett ögonblick ifrågasätta själva förekomsten av slaveriet. I förrförra veckan hörde vi exempelvis ur brevet till efesierna där Paulus skriver: ”Ni slavar, lyd era jordiska herrar ärligt och uppriktigt och med respekt och fruktan så som ni lyder Kristus.” (Ef 6:5). Detta kan förvåna oss idag då slaveriet överallt i världen är olagligt, och likaledes fördöms av Kyrkan. Men den form av slaveri som Paulus och Kyrkan tolererade under Nytestamentlig tid var dock inte likställd med det slaveri som exempelvis afrikaner utsattes för av västerländska kolonisatörer under 17- och 1800-talen. Paulus förutsatte att slavarna behandlades väl, och det slaveri som han talar om motsvarade snarare i praktiken senare tiders livegenskap, eller att tjänstgöra som dräng eller piga på en bondgård. I Kolosserbrevet förmanar också Paulus dem som har slavar att låta ”dem få vad som är rätt och skäligt” (Kol 4:1).
Det finns dock problem med den vanliga tolkningen av Filemonbrevet. Paulus känner Filemon sedan tidigare och talar om honom som en broder och medkristen. Hur sannolikt är det att Onesimos, ännu inte kristen, efter att ha rymt från sin herre Filemon medvetet skulle ha sökt upp Filemons vän Paulus i dennes fängelse, och således löpt risken att skickas tillbaka till sin herre, vilket är just precis vad som också skedde enligt denna tolkning? Det finns dock en alternativ tolkning av detta brev, som jag personligen tycker förefaller både mer sannolik och tilltalande. Enligt denna tolkning så skulle Filemon medvetet ha skickat med Onesimos som reskamrat till Paulus under en begränsad tid. Paulus skriver detta brev i samband med att han sänder tillbaka Onesimos till Filemon efter att den avtalade tiden gått ut. Det som Paulus vädjar till Filemon om är då inte att Onesimos ska undgå bestraffning, utan att han ska friges, och nu efter att ha blivit kristen kunna fortsätta göra Paulus sällskap under hans missionsresor. Om denna tolkning stämmer så får man en helt annan bild av Paulus och därmed Kyrkans inställning till slaveriet. Istället för att kunna kritiseras för att upprätthålla slaveriet så skulle Paulus rentav kunna betraktas som en av de första förkämparna för dess avskaffande. Och det stämmer även bra överens med vad han undervisar om på andra ställen i sina brev. Alltsedan Jesus Kristus stigit ner till jorden och frälst människan från syndens slaveri så gäller nämligen det som Paulus skriver i sitt brev till galaterna: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28). Låt oss be för att all form av slaveri som fortfarande olagligen förekommer i världen upphör, och att vi alla får nåden att befrias helt och fullt från syndens slaveri. Amen.
Fader Gustavs predikningar 