Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Fil 3:17 – 4:1; Ps 122:1–5; Luk 16:1–8.
Kära bröder och systrar
Liknelsen om den ohederlige förvaltaren som vi nyss hörde betraktas ofta som den mest svårtolkade av alla Jesu liknelser. Vad menar Jesus egentligen när han säger att ”Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt” (Luk 16:8a). Är det verkligen klokt och berömvärt att förskingra andras pengar och skänka bort dem för att skaffa popularitet åt sig själv? Nej, Jesus uppmuntrar oss givetvis inte till att vara ohederliga. Men vad är det då han vill säga till oss genom denna liknelse? En ledtråd kan vi få av hans egen förklaring som följer strax efter perikopen vi nyss hörde: ”Använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket” (Luk 16:10).
Vi måste komma ihåg att vi alla egentligen bara är förvaltare. Gud har skapat hela världen och allt som finns däri inklusive oss människor, så egentligen tillhör allting Gud. Våra materiella tillgångar har vi bara fått till låns för att förvalta på bästa sätt under våra liv på jorden. Och när vi en gång lämnar detta jordeliv så kommer vi inte längre ha någon som helst glädje av de rikedomar som vi samlat på oss. Det gäller därför att använda våra materiella tillgångar på ett sätt så att vi samlar skatter i himlen. ”Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör” (Luk 16:8b), hörde vi också Jesus säga. Denna världens människor, inte minst ekonomer och finanspampar, är mycket kloka när det gäller att investera materiella tillgångar så att de ska ge så stor vinst som möjligt. Därför borde vi, som har vårt hemland i himlen, vara lika kloka när det gäller att investera våra materiella och andliga tillgångar så att de ger så stor vinst som möjligt i evigheten.
Ett sätt att göra detta är att frikostigt dela med oss till andra av de tillgångar vi fått av Gud att förvalta, precis som förvaltaren i dagens liknelse gör. Om vi ser den rike mannen i liknelsen som en representant för Gud Fadern, då kan vi också se den ohederlige förvaltaren som en förvaltare av Guds gåvor på samma sätt som vi. Och Gud har gett oss rätten att själva disponera över de tillgångar vi fått i uppgift av honom att förvalta, inte minst för att vara generösa och skänka bort dem till behövande. Och när liknelsen talar om att förvaltaren avskrev skulderna hos dem som var skuldsatta hos den rike mannen, då kan vi också se det som en bild för att förlåta andra deras skulder, liksom Gud har förlåtit oss.
Sammanfattningsvis vill denna liknelse alltså framförallt påminna oss om att vi alla bara är förvaltare av de gåvor vi fått från Gud, och att vi måste använda dem på ett sätt att de bär frukt i evigheten. Låt oss be om nåden att vi alltid kan göra detta på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Amen.
Fader Gustavs predikningar 