Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Fil 2:12–18; Ps 27:1, 4, 13–14; Luk 14:25–33.
Kära bröder och systrar
I evangeliet i söndags hörde vi Jesus citera det dubbla kärleksbudet om kärleken till Gud och till nästan. Budet om kärleken till nästan, hämtat ur Tredje Mosebok, lyder: ”Du skall älska din nästa som dig själv” (3 Mos 19:18). I dagens evangelium hörde vi dock Jesus säga: ”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.” (Luk 14:26). Hörde vi verkligen rätt? Ska vi verkligen hata såväl våra familjemedlemmar som oss själva? Går det inte rakt emot budet att älska vår nästa som oss själva, vilket förutsätter att vi även älskar oss själva?
Förklaringen till detta ligger i att såväl det hebreiska som det grekiska ordet för ”hata” även har den vidare betydelsen att ”älska mindre”. I Svenska Folkbibelns översättning från 2015 är denna vers således översatt med: ”Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.” Och på motsvarande ställe i Matteusevangeliet säger Jesus: ”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig.” (Matt 10:37) Så självklart ska vi älska alla våra medmänniskor, inte minst dem som står oss närmast, och för att vi ska kunna älska såväl Gud som våra medmänniskor så måste vi till att börja med älska oss själva.
Men den kärlek som vi har till våra medmänniskor kan samtidigt inte ens jämföras med den kärlek vi borde ha till Gud. Och vi får heller inte klamra oss fast vid vårt eget jordiska liv till den grad att vi glömmer bort att vi är skapade för det eviga livet. Vi människor är skapade av kärlek och för kärlek samt för att leva i kärleksgemenskap med varandra, och av de olika typerna av kärleksgemenskaper så är kärleken inom familjen den allra mest grundläggande. Men, nu under november då vi särskilt minns och ber för de avlidna, då påminns vi också om att vi förr eller senare ofrånkomligen kommer att skiljas från våra nära och kära genom döden. Och då får vi komma ihåg och trösta oss med att Guds kärlek är oändligt mycket större, såväl hans kärlek till oss som den som vi borde ha till honom.
Låt oss be om nåden att vi alltid kan tjäna och älska Gud över allt annat, och att vi troget kan bära vårt kors i Jesu efterföljd som hans lärjungar. Amen.
Fader Gustavs predikningar 