S:t Lukas

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Tim 4:9-17a; Ps 145:10–13b, 17–18; Luk 10:1–9.

Kära bröder och systrar

Den helige evangelisten Lukas var en lärjunge och medhjälpare till aposteln Paulus. Han var av grekisk, hednisk härkomst och kom förmodligen från staden Troas vid Bosporen. Lukas är författare till såväl Lukasevangeliet som Apostlagärningarna, och på fyra ställen i Apostlagärningarna går han över till att tala i ”vi-form”, varav två ställen strax efter att Paulus kommit till Troas, vilket tyder på att Lukas själv slog följe med Paulus på dessa ställen, inklusive Paulus sista resa till Rom. Där stannade han kvar vid Paulus sida, som vi hörde Paulus berätta om i sitt andra och sista brev till Timotheos, och detta ända tills Paulus led martyrdöden ungefär samtidigt som Petrus, troligen år 67. Enligt traditionen dog Lukas själv i Boiotien i Grekland år 84, 74 år gammal. Det är lite oklart om han verkligen dog som martyr, men liturgiskt har hans fest i vilket fall som helst sedan urminnes tid firats i rött. Enligt Paulus brev till kolosserna var Lukas läkare, och enligt traditionen målade han också flera ikoner av den saliga Jungfrun Maria som hon själv stod modell för, varav några ska ha bevarats ända till idag. T.ex. sägs Vår Fru av Czestochowa, som vi har en kopia av i sidokapellet, vara målad av den helige Lukas, liksom ikonen Salus Populi Romani i kyrkan Santa Maria Maggiore i Rom.

Men mest är Lukas givetvis känd för att ha skrivit det evangelium som bär hans namn. Eftersom Lukas inte själv var jude så kännetecknas hans evangelium av att han ger extra förklaringar av judiska seder som inte är bekanta för andra icke-judar. Det är också uppenbart att han personligen träffat och intervjuat den saliga Jungfrun Maria, och det är i Lukasevangeliet som vi finner såväl Marie bebådelse som julevangeliet. Julevangeliet om hur Jesus föddes i stallet i Betlehem, enligt profeten Jesajas bok omgiven av en oxe och en åsna, är också anledningen till att oxen blivit symbolen för Lukasevangeliet.

I övrigt finns det tre kännetecken som är särskilt typiska för Lukasevangeliet: fattigdom, barmhärtighet och bön. Allt detta betonas mer i Lukasevangeliet jämfört med de två andra synoptiska evangelierna, Matteus och Markus. Några exempel: I saligprisningarna enligt Matteusevangeliet inleder Jesus med att säga ”Saliga de som är fattiga i anden” (Matt 5:3). I Lukas version säger Jesus kort och gott: ”Saliga ni som är fattiga” (Luk 6:20). Lukas betonar därmed mer tydligt värdet av den materiella fattigdomen och att leva enkelt. Lukas talar även mer om vikten av att ta hand om de fattiga. I läsningen ur Lukasevangeliet i mässan i tisdags hörde vi exempelvis Jesus säga ”ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er” (Luk 11:41). På motsvarande ställe i Matteusevangeliet säger Jesus: ”gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren” (Matt 23:26).

Lukas betonar även barmhärtigheten mer än de andra evangelisterna. I bergspredikan i Matteusevangeliet säger Jesus: ”Var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5:48). I Lukasevangeliet säger Jesus: ”Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig.” (Luk 6:36). Flera av Jesu liknelser som särskilt uttrycker Guds barmhärtighet är dessutom unika för Lukasevangeliet, som den barmhärtige samariern, det borttappade fåret och den förlorade sonen. Slutligen betonar Lukas särskilt bönen, närmare bestämt Jesu egen bön. Lukas är den ende evangelisten som nämner att Jesus bad vid sitt dop: ”När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad” (Luk 3:21-22). Lukas är också den ende som nämner att Jesus bad innan han valde ut de tolv apostlarna: ”Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud.” (Luk 6:12).

Alla dessa tre kännetecken för Lukasevangeliet, fattigdomen, barmhärtigheten och bönen, betonas även särskilt av vår påve Franciskus. Han valde namnet Franciskus för att efterlikna ”Guds lille fattige”, han utlyste barmhärtighetens år som ett extraordinarie jubelår, och inför det ordinarie jubelåret nästa år har han utlyst 2024 som ett särskilt bönens år. Låt oss därför be om den helige Lukas förbön, att hela Kyrkan än mer får leva i fattigdomens och enkelhetens anda och alltid ha omsorg om de fattiga, att vi alla får en djup förtröstan på Guds barmhärtighet och kan sprida den vidare till alla vi möter, och att vi i Jesu egen efterföljd, särskilt under detta bönens år, får närma oss Gud än mer i bönen. Amen.