S:ta Teresa av Jesus

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Minnesdagens läsningar: Rom 8:22–27; Ps 19:8–11; Joh 15:1–8.

Kära bröder och systrar

Den heliga Teresa av Jesus som vi firar idag föddes i Avila i Spanien år 1515. Som litet barn hyste hon en längtan efter att offra sitt liv för Jesus som martyr, och när hon var sju år gammal bestämde hon och hennes 5-årige lillebror Rodrigo sig för att fly hemifrån till Marocko, där de muslimska morerna hade börjat döda de kristna för deras tro. Vid stadsporten blev de dock påkomna av sin farbror Francisco som tog med dem hem igen. När Teresa var 20 år gammal bestämde hon sig för att gå i kloster, eftersom hon såg detta som det säkraste sättet att rädda sin själ på. Hon levde i tjugo år i Inkarnationens karmelitkloster i Avila, innan hon genomgick det som hon kallar för sin omvändelse vid 40 års ålder. När hon såg en bild av den lidande Kristus som ställts fram i kyrkan så insåg hon hur ljum hennes kärlek till Gud hittills hade varit, och driven av den Helige Ande bestämde hon sig för att hädanefter verkligen börja leva för Kristus. Hon insåg snart att klostret hon levde i också hade förslappats alltför mycket i sin disciplin, och hon grundade så småningom en ny, reformerad gren av karmelitorden, de så kallade oskodda karmeliterna. Hon började ägna mer tid åt den tysta, inre, kontemplativa bönen, som skulle komma att bli det främsta kännetecknet för de oskodda karmeliterna.

När den andlige vägledaren för de svenska prästkandidaterna, jesuitpatern Stefan Dartmann, undervisade oss prästkandidater om bönen under en reträtt, så citerade han sin egen andlige vägledaren från sitt eget prästseminarium, som hade sagt: Den mest mest obligatoriska bönen, åtminstone för präster och ordensfolk, det är tidegärden. Den mest sublima eller upphöjda bönen, det är den heliga mässan. Men den viktigaste bönen, i alla fall om man vill ha en verkligt personlig relation med Jesus och bli ett stort helgon, det är den inre, kontemplativa bönen. Alltså just den bön som den heliga Teresa av Jesus undervisade om. 

Så vad är då egentligen detta för slags bön, och hur utövar man den? Det finns en väldigt vacker beskrivning av den kontemplativa bönen i bönboken Oremus: ”Ingen som någonsin varit förälskad behöver påminnas om att det finns stunder i ett kärleksfullt förhållande när ord är överflödiga. Samma sak gäller förhållandet till Gud. Ordlös, stilla vila i hans närvaro, han som älskar oss.” (Oremus, s. 53 i den åttonde upplagan) Den heliga Teresas definition av den inre bönen, som även finns med i Katolska Kyrkans katekes, lyder: ”Enligt min uppfattning är [inre] bön ett intimt vänskapligt umgänge, varvid man ofta helt ensam samtalar med den Gud, av vilken man vet sig vara älskad” (Boken om mitt liv, kap. 8, citerad i Katolska Kyrkans katekes n. 2709). Det bibelcitat som kanske allra bäst beskriver vad det handlar om är följande verser ur Romarbrevets åttonde kapitel: ”Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.” (Rom 8:27b-28).

Den mest grundläggande form av bön är muntlig bön, där vi ber Gud om hjälp, om förlåtelse och tackar honom för alla hans välgärningar. Vi kan också be genom att läsa och meditera över Guds Ord i Bibeln, eller någon annan andlig bok. Men efter att ha sagt allt som vi känner att vi har att säga till Gud och lyssnat till det som vi tror att han vill säga till oss idag, då kan vi fortsätta att ge vår tid till Gud i den tysta, inre bönen. Man sätter sig helt enkelt ner i kyrkan eller på en annan tyst plats, sluter ögonen, riktar en kärleksfull uppmärksamhet mot Gud och vilar i hans närvaro, i en anda av överlåtelse och ödmjukhet inför Guds oändliga majestät, full av förtröstan på hans oändliga godhet och kärlek. Man kan också påminna sig om de ord som återfanns i den heliga Teresas bönbok och som vi sjöng i inledningen av mässan: ”Inget får skaka dig, inget förskräcka. Allting skall klarna, Gud är densamme, vänta och vaka, allt skall du vinna. Den som har Gud kan ingenting sakna. Gud ensam räcker.” (Poesía, 9: Biblioteca Mística Carmelitana, v. 6 (Burgos 1919) s. 90., citerat i Katolska Kyrkans katekes n. 227).

Det går inte i en handvändning att uppnå de andliga höjderna av den inre bönen, och det sätt som den yttrar sig på hänger nära samman med var man befinner sig i det andliga livet. I sitt mästerverk, Den inre borgen, beskriver den heliga Teresa de olika stegen i den andliga utvecklingen som sju boningar i vår själs inre borg. Den inre bönen underlättas givetvis mycket om man lever i ett karmelitkloster, där den konsekvent utövas två timmar varje dag och resten av dagen är inriktad på att främja bönen. Detta är en mycket privilegierad väg till helighet för dem som är kallade till det. Men den inre bönen är inte bara till för karmelitnunnor och karmelitbröder. Den är till för alla som vill lära sig att umgås med Jesus på ett förtroligt sätt, även om man inte kan ägna två timmar åt den varje dag som man gör i klostret. Om man vill lära sig mer om den inre bönen så kan man läsa de böcker som karmelitbroder Wilfrid Stinissens böcker om den heliga Teresa av Jesus och hennes lära, inte minst ”När natten faller på – den inre bönens väg” som finns i Lilla Thérèse bokhandel. Det underlättar också mycket att få råd av en erfaren andlig vägledare. 

Den heliga Teresa av Jesus dog år 1582, natten mellan den 4 och 15 oktober, samma natt som den gregorianska kalenderreformen genomfördes vilket ledder till att man hoppade över 10 dagar. Den heliga Teresas undervisning om den inre bönen och hennes reform av karmelitorden betraktas som så viktiga av Kyrkan att den helige påven Paulus VI år 1970 utnämnde henne till historiens första kvinnliga kyrkolärare, tillsammans med den heliga Katarina av Siena. Låt oss be om den heliga Teresas förbön för alla karmelitnunnor och karmelitbröder, inte minst här i Sverige, att de alla får förbli trogna sin kallelse att i hennes efterföljd be för hela världens frälsning och helgelse, samt att de fortsätter att få många nya kallelser också idag. Och låt oss också be om hennes förbön att allt fler troende ur alla levnadsstånd får upptäcka den inre bönen som hon undervisade om, så att vi alla kan uppnå en än mer förtrolig relation med Jesus och djupare förening med honom. Amen.