Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Vish 7:7–11; Ps 90:12–17; Heb 4:12–13; Mark 10:17–30.
Kära bröder och systrar
Vad skall vi göra för att få evigt liv? Det är förmodligen den allra viktigaste frågan som finns. Och därför är det inte konstigt att det är just den frågan som mannen i dagens evangelium ställer till Jesus. Jesus svarar på frågan genom att räkna upp några av budorden, närmare bestämt de som har att göra med kärleken till våra medmänniskor: ”Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.” (Mark 10:19). Om vi uppfyller alla budorden till punkt och pricka, då skulle vi verkligen ha förtjänat att få evigt liv.
Problemet är att vi inte klarar av att göra detta på egen hand. I himmelriket kan det inte finnas någon synd över huvud taget. I annat fall hade himmelriket inte varit en bättre plats än jorden, som ju är full av synd och ondska. Därför är det som Jesus sade i slutet av dagens evangelium: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.” (Mark 10:27) För att vi ska kunna befrias från synden och få del av det eviga livet så måste vi ta emot rättfärdiggörelsen som en gåva från Gud. Rättfärdiggörelsen har förvärvats åt oss genom Jesu lidande när han offrade sitt liv för oss på korset, och vi tar emot den genom dopet och genom att tro på Jesus Kristus och det som han har gjort för oss. Genom dopet och tron får vi del av den så kallade heliggörande nåden och hamnar i det som kallas för nådens tillstånd, vilket innebär att vi kommer att komma till himmelen när vi dör.
Men, det går att förlora denna nåd så att man inte längre är i nådens tillstånd. De flesta av oss döptes som barn medan vi fortfarande inte kunde göra vare sig gott eller ont, och då hamnade vi direkt i nådens tillstånd. Men om man när man växer upp tar avstånd från tron och vägrar tro på Jesus Kristus, då förlorar man denna nåd. Gud tvingar sig inte på oss om vi inte vill ha någonting att göra med honom. Det är dock inte bara genom att vägra tro på Jesus Kristus som man kan förlora den heliggörande nåden. Vi kan även förlora den med våra handlingar. Om vi frivilligt och medvetet bryter mot något av Guds bud på ett allvarligt sätt, då begår man en så kallad dödssynd, och då har vi med våra handlingar visat att vi inte vill ha någonting med Gud att göra.
Den helige påven Johannes Paulus II skrev år 1993 encyklikan eller rundskrivelsen Veritatis Splendor, ”Sanningens strålglans” som handlar om Kyrkans morallära. Påven inleder där med att meditera över frågan som mannen i dagens evangelium ställer till Jesus: ”Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” (Matt 19:16) Den helige Johannes Paulus II betonar att det inte bara är genom att förneka tron som vi kan förlora den heliggörande nåden, utan också genom våra handlingar: ”Dödssynd existerar också när en person med vett och vilja, av vilket skäl det vara må, väljer någonting allvarligt missriktat. I själva verket innefattar ett sådant val redan förakt för den gudomliga lagen och ett förkastande av Guds kärlek för mänskligheten och hela skapelsen. Personen vänder sig från Gud och förlorar kärleken. Följaktligen är det så, att vår grundläggande inställning [till Gud] radikalt kan förändras av enskilda handlingar”. (Veritatis Splendor, 70)
För att få evigt liv måste man alltså, utöver att tro på Jesus och vara döpt, även avhålla sig från dödssynd. Detta bedyrade mannen i dagens evangelium att han hade gjort med orden: ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” (Mark 10:20). Även om det är omöjligt för oss att helt och hållet undvika synd, så är det fullt möjligt för oss att med hjälp av Guds nåd undvika alla dödssynder. För att en synd ska vara en dödssynd måste den vara av allvarligt slag och begås i full frihet och med full medvetenhet. Men vad är då skillnaden mellan en allvarlig synd och en lättare synd? Några exempel: att utföra onödigt fysiskt arbete på söndagen som man hade kunnat göra någon annan dag i veckan, är ingen allvarlig synd. Att medvetet strunta i söndagsmässan, det är en allvarlig synd. Att vara olydig mot sina föräldrar genom att vägra städa sitt rum är visserligen en synd mot budet att hedra sina föräldrar, men ingen allvarlig synd. Att förbanna sina föräldrar och önska deras död, det är en allvarlig synd. Att bråka med sina syskon är ingen allvarlig synd. Att mörda någon, inklusive att göra abort, det är en allvarlig synd. Att tänka okyska tankar är ingen allvarlig synd. Att begå äktenskapsbrott, konsumera pornografi eller masturbera är allvarlig synder mot kyskheten.
Skulle man vara medveten om att ha begått en allvarlig synd, så kan man alltid ta emot Guds förlåtelse, barmhärtighet och frid i bikten, försoningens sakrament, och så återfå den heliggörande nåden. Att regelbundet bikta även lättare synder är dessutom ett utmärkt sätt att förebygga allvarliga synder, och man får dessutom vägledning av prästen att skilja mellan dödssynder och lättare synder, samt uppmuntran och goda råd för hur man ska undvika att synda i framtiden.
Efter att mannen i dagens evangelium intygat att han hållit alla budorden sedan han var ung hörde vi att ”Jesus såg på honom med kärlek” (Mark 10:21). Sedan ger Jesus honom en alldeles speciell inbjudan: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” (Ibid.) I Matteusevangeliets version säger Jesus: ”Om du vill bli fullkomlig…” (Matt 19:21). Att sälja allt man äger och ge åt de fattiga är inte en absolut nödvändighet för att få evigt liv. Om man däremot vill bli fullkomlig och få en skatt i himlen, då får man inte vara fäst vid några jordiska ting. Och i bergspredikan inbjuder Jesus alla sina lärjungar att vara ”fullkomliga, liksom er Fader i himlen är fullkomlig” (Matt 5:48). Jesus inbjuder dessutom vissa, som mannen i dagens evangelium, som han älskade med en särskild förkärlek, att lämna allt och följa honom på ett närmare sätt genom att avlägga löfte om de så kallade tre evangeliska råden: kyskhet, fattigdom och lydnad, i det gudsvigda livet. Jungfruligheten för himmelrikets skull ”är ett utomordentligt sätt att ge sig åt Gud med ett hjärta som inte är kluvet” (KKK 2349), och för dem som är kallade till det så underlättare det gudsvigda på många sätt den kristna helgelsen och fullkomningen. Det brukar därför kallas för fullkomlighetens levnadsstånd.
Men oavsett om man bär på en kallelse till det gudsvigda livet eller ej, så inbjuds vi alla att åtminstone i anden vara beredda att lämna allt för att följa Jesus. Jesus är Guds inkarnerade eller förkroppsligade Vishet, den Vishet som är så dyrbar att ”bredvid henne blir allt guld till värdelös sand” (Vish 7:9). Låt oss inte välja sanden, utan satsa allt vi har på det som är viktigast, nämligen att vinna det eviga livets gåva, som vi tar emot genom dopet och tron, och som vi befäster genom bönen, genom att delta i den heliga mässan varje söndag eller ännu oftare, genom att förenas med Jesus i den heliga kommunionen, och genom att regelbundet erfara Guds barmhärtighet, förlåtelse och frid i försoningens sakrament. Amen.
Fader Gustavs predikningar 