Vår Fru av Rosenkransen

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 1:12-14; Luk 1:46-55; Luk 1:26-38.

Kära bröder och systrar

Dagens minnesdag, Vår Fru av Rosenkransen, firas i den universella Kyrkan den 7 oktober, men här i Sverige firar vi den en dag senare eftersom vi igår högtidligt firade den heliga Birgitta, som helgonförklarades den 7 oktober 1391. Vår Fru av Rosenkransen instiftades av påven Pius V i tacksägelse för att den kristna flottan besegrade det osmanska riket i slaget vid Lepanto i nuvarande Grekland den 7 oktober 1571. Detta sjöslag markerade det definitiva slutet på det osmanska rikets framfart kring den östra delen av Medelhavet, och det betraktas i allmänhet som historiskt avgörande för att utbredningen av islam till Europa stoppades så att huvuddelen av Europa förblev kristet. Påven Pius V såg denna viktiga seger som frukten av ett gudomligt ingripande på den saliga jungfrun Marias förbön, inte minst till följd av de oräkneliga rosenkransböner som katolikerna över hela Europa hade bett för att vår kontinent skulle bevaras från den osmanska invasionen och att den kristna tron alltjämt skulle kunna utövas fritt här. Alltsedan dess betraktas rosenkransbönen som ett av de mest effektiva andliga vapen som finns i den andliga kampen mot synden, det onda och falska läror.

Rosenkransbönen brukar kallas för de fattigas psaltare. I kloster som följer den helige Benedictus regel ber munkarna och nunnorna alla de 150 psalmerna i psaltaren varje vecka. Rosenkransen innehöll ursprungligen 15 mysterier, 5 glädjerika, 5 smärtorika och 5 ärorika. Detta blev ett alternativ till att be tidegärden för lekbröder och leksystrar som inte var läskunniga, samt för lekfolket som inte lever i kloster. Vid varje mysterium ber man som bekant en dekad bestående av en Fader vår, tio Var hälsad Maria och en Ära vare Fadern, och då blir det totalt 150 Var hälsad, Maria om man ber alla femton mysterierna, lika många som antalet psalmer i psaltaren. På en vanlig rosenkrans finns som bekant fem dekader, och det räcker gott att be en serie med fem mysterier om dagen. 2002 lade påven Johannes Paulus II även till de fem ljusrika mysterierna om Jesu offentliga liv, som beds på torsdagar.

När vi ber rosenkransen så betraktar vi Jesu liv genom Jungfru Marias ögon, samtidigt som vi ber om hennes förbön. Det krävs viss simultankapacitet för att på samma gång med sin mun be Var hälsad, Maria, och med sitt inre sinne meditera över de olika händelserna i Jesu liv: hans födelse, hans offentliga liv, hans lidande och hans förhärligande. En vän till mig sade en gång att han tycker det är svårt att be rosenkransen. Han förklarade: ”Jag är inte kvinna, jag kan inte göra mer än en sak samtidigt!”

Men även om vissa kan ha lättare att be rosenkransen än andra så uppmuntras alla troende varmt att be den varje dag. Det är en mycket vacker tradition att familjer ber rosenkransen tillsammans varje kväll före eller efter kvällsmaten. Eller åtminstone att man ber en eller några dekader tillsammans innan man går och lägger sig. Man kan givetvis också be rosenkransen ensam, t.ex. på vägen till och från skolan, arbetet eller kyrkan. Man måste inte be alla fem dekaderna i ett svep, utan man kan också sprida ut dem över dagens lopp. Man kan med fördel offra de olika dekaderna för olika förbönsintentioner. Att på något av dessa sätt be rosenkransen varje dag är ett säkert och beprövat sätt att förenas ännu mer med Jesus och Maria, och ett kraftfullt vapen i den andliga kampen mot djävulen, synden och det onda. Så gott som varje gång som Jungfru Maria har uppenbarat sig i olika delar av världen har hon gång på gång uppmanat alla till att be rosenkransen, inte minst för freden i världen. Så det kan inte upprepas för många gånger: be rosenkransen varje dag. Vår Fru av Rosenkransen, bed för oss. Amen.