Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Ords 9:1–6; Ps 34:2–3, 10–15; Ef 5:15–20; Joh 6:51–58.
Kära bröder och systrar
I dagens evangelium når Jesu tal om Livets bröd sin höjdpunkt. De föregående söndagarna har vi hört Jesus säga att vi måste komma till honom och tro på honom för att få evigt liv. Idag hör vi Jesus ställa fram ytterligare ett krav på att få evigt liv, när han säger att ”om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet” (Joh 6:53). I nästa mening verkar det dessutom som att detta är det enda som behövs för att få evigt liv, när Jesus lovar att ”den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv” (Joh 6:54). Inom logiken så skulle man säga att det både är ett nödvändigt och ett tillräckligt villkor att äta Jesu kött och dricka hans blod för att få evigt liv. Alla som äter Jesu kött och dricker hans blod får evigt liv, och inga andra. Men kan detta verkligen stämma? I slutet av Markusevangeliet säger Jesus exempelvis att ”Den som tror och blir döpt skall räddas” (Mark 16:16), och i bergspredikan i Matteusevangeliet säger han att ”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.” (Matt 7:21). Vad behövs egentligen för att bli frälst och få evigt liv, och vad är viktigast? Att tro på Jesus, att vara döpt, att göra Guds vilja, eller att ta emot Jesu kropp och blod i den heliga eukaristin?
Till att börja med måste vi komma ihåg att vi inte kan frälsa oss själva, utan bara ta emot frälsningen och det eviga livet som en gåva från Gud. Eller, rättare sagt så får vi del av Guds eget eviga liv genom att förenas med honom och förbli i honom. I dagens evangelium hörde vi också Jesus säga: ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom” (Joh 6:56). Så hur blir vi då förenade med Jesus? Först och främst genom dopet. Genom dopet dör vi och uppstår tillsammans med Kristus och blir medlemmar i hans mystiska kropp, som är Kyrkan. För ett litet barn som ännu inte själv kan tro eller förneka tron, som inte kan göra vare sig gott eller ont och som inte förstår att skilja mellan Kristi kropp och blod och vanlig mat, då är dopet det enda som behövs för att få evigt liv. Men, dopet förutsätter också bekännelsen av den kristna tron, och i fallet med barndop så är det föräldrarna och faddrarna som bekänner den kristna tron på Fadern, Sonen och den Helige Ande i barnets ställe. För dem som döps som vuxna är det en självklarhet att man först får undervisning om den kristna tron och själv bekänner sin tro för att kunna döpas.
Men, som jag sade i min predikan förra söndagen, så innebär inte tron bara att man håller med om att den kristna tron är sann. Den tro på Gud som behövs för att förenas med Jesus och få evigt liv, den utgör samtidigt en relation på Gud, där vi litar på honom och strävar efter att göra det som behagar honom. Om vi frivilligt och fullt medvetet begår en allvarlig synd mot Gud, alltså en dödssynd, då har vi med våra gärningar förnekat tron på honom. Det är detta som Jesus menar när han säger att bara de som gör hans himmelske Faders vilja ska komma in i himmelriket. Men om man skulle begå en sådan synd, så kan man alltid återförenas med Kristus och få tillbaka dopets nåd genom att uppriktigt ångra sig, bekänna sina synder och ta emot Guds förlåtelse i bikten, försoningens sakrament.
Jesus vill dock inte bara vara andligt förenad med oss genom tron och dopet och genom att vi lyder hans bud. Han vill också vara kroppsligen förenad med oss genom att låta oss äta hans kött och dricka hans blod under brödets och vinets gestalter i den heliga kommunionen. Men, för att denna kroppsliga förening med Jesus ska bära andlig frukt så förutsätter det att vi tar emot den heliga kommunionen på ett värdigt sätt. Och för att göra det så krävs både att man tror på Jesus och hans verkliga närvaro i eukaristin att man är döpt, och att man inte är medveten om att ha begått någon allvarlig synd som man ännu inte fått förlåtelse för i bikten. Aposteln Paulus skriver i sitt första brev till korinthierna: ”Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren.” (1 Kor 11:27-29).
Denna varning måste å ena sidan tas på allvar, och å andra sidan inte leda till att man blir alltför skrupulös. För dem som uppriktigt älskar Gud och vill leva i gemenskap med honom, då begår man vanligtvis inte allvarliga synder hur som helst. Det ska till att man uttryckligen bryter mot något av de tio budorden, exempelvis genom att tillbe falska gudar, frivilligt hoppa över söndagsmässan, mord inklusive abort, sexuella handlingar utanför äktenskapet, eller grov stöld. Om man har svårt att bedöma var gränsen för allvarliga synder går så kan man fråga en präst om råd. Och om man inte har någon sådan allvarlig synd på sitt samvete så får man påminna sig om påven Franciskus ord i hans apostoliska uppmaning Evangeliets glädje (Evangelii Gaudium) om att eukaristin ”inte är en belöning för de fullkomliga utan en stark och närande medicin för de svaga”. (n. 47).
Detta innebär att det värdiga mottagandet av Kristi kropp och blod i eukaristin inkluderar alla de andra sätten att förenas med Kristus på. Men, i och med att Jesus uttryckligen säger i dagens evangelium att vi både måste äta Människosonens kött och dricka hans blod, så kan man fråga sig varför de troende vanligtvis bara får ta emot Kristi kropp under brödets gestalt. I instruktionen till missalet står faktiskt att ”Den heliga kommunionens teckenkaraktär blir tydligare när kommunionen äger rum under båda gestalterna.” (n. 281) Samtidigt sägs att Kyrkans herdar ska ”påminna de kristtrogna om att det är katolsk lära att man också under endera gestalten tar emot Kristus hel och hållen och får del av allt vad sakramentet är.” (n. 282) För att kommunionen ska kunna delas ut under båda gestalterna förutsätts dessutom ”att all risk för vanhelgande av sakramentet undviks och att förfaringssättet inte blir för komplicerat på grund av mängden deltagare.” (n. 283) Detta innebär tyvärr att kommunionen under båda gestalterna för närvarande inte bedöms vara praktiskt genomförbart i vår församling.
Men, det är Kristi levande kropp som vi tar emot under brödets gestalt, och ingen människa kan leva utan sitt blod. Detta innebär att vi i hostian också tar emot Kristi blod, hans själ, hans gudomlighet och all den nåd som han vill skänka oss genom detta underbara sakrament. I den gamla bönen O sacrum convivium beskrivs eukaristin med följande ord: ”O heliga gästabud, åminnelse av Kristi lidande: här äter han med oss och är vår föda, här flödar nåden, här ges en pant på himlens härlighet”. Låt oss be att vi hela tiden förnyas och stärks i vår tro på och vår kärlek till detta sakrament, så att vi får varje gång vi tar emot Jesus i den heliga kommunionen kan göra det på ett ännu mer värdigt och fruktbart sätt, och därmed förenas ännu mer innerligt med honom och med varandra. Amen.
Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.
Fader Gustavs predikningar 