Familjemässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Kung 4:42-44; Ps 145:10-11, 15-18; Ef 4:1-6; Joh 6:1-15.
Kära bröder och systrar
Dagens evangelium är en slags upptakt till Jesu tal om Livets bröd, som vi kommer att få lyssna till i evangeliet de kommande fyra söndagarna. Vi kommer då få höra Jesus tala om sig själv som Livets bröd, som vi måste äta för att få evigt liv. Detta tolkar Kyrkan i första hand som att det handlar om Kristi kropp som vi får ta emot under brödets gestalt i den heliga kommunionen. I dagens evangelium handlar det dock om ett annat mirakel, nämligen brödundret då Jesus mättar över fem tusen män med bara fem kornbröd och två fiskar. Man skulle kunna se det som att Jesus utför detta mirakel för att fånga folkets uppmärksamhet för det han så småningom vill undervisa dem om. Men faktum är att dagens evangelium också kan lära oss flera viktiga saker om den heliga eukaristin, alltså mässan.
Den tydligaste referensen till den heliga eukaristin i dagens evangelium är de ord som används när Jesus utför miraklet. ”Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där”. De tre verben i denna mening, nämligen ”tog”, ”tackade” och ”delade ut”, de motsvarar de tre huvudsakliga momenten av eukaristins liturgi, alltså den andra huvuddelen av den heliga mässan. Dessa tre moment är offertoriet, den eukaristiska bönen och kommunionen. Den som är uppmärksam känner också igen dessa ord från den eukaristiska bönen i mässan, där prästen säger att Jesus ”tog brödet”, ”välsignade och tackade”, ”bröt det och gav åt sina lärjungar”.
Det första ordet, ”tog”, motsvarar alltså offertoriet eller frambärandet av offergåvorna. Det ord som används i den grekiska grundtexten är lambánô, och det kan på samma gång betyda ”ta” och ”ta emot”. Den här dubbla betydelsen passar mycket bra för att beskriva vad som händer under offertoriet. När prästen tar emot brödet så ber han tyst: ”Välsignad är du Herre, världsalltets Gud, ty av din givmildhet har vi tagit emot det bröd som vi frambär till dig”, och motsvarande över vinet. Brödet och vinet som prästen tar för att bära fram till Gud är alltså i första hand gåvor av Gud själv, som har skapat vetet och vindruvorna. Men för att detta ska bli till färdigt bröd och vin så behövs även mänskligt arbete. Därför fortsätter prästen med att säga: ”Av jordens frukt och människans arbete bereder du åt oss livets bröd”, respektive ”frälsningens kalk”. Denna bön är inspirerad av den traditionella judiska bordsbönen, och vid den senaste reformen av liturgin insisterade påven Paulus VI på att orden ”människans arbete” skulle finnas med. Brödet och vinet som prästen bär fram symboliserar därmed allt det arbete och andra mödor som hela församlingen bär fram, för att förena det med Jesu lidande och frälsningsverk på korset, som blir närvarande i eukaristin. Att det är hela församlingen som tar och bär fram brödet och vinet till Gud blir ännu tydligare om dessa frambärs till prästen i en procession, och kanske kommer vi att göra det så småningom här i familjemässan. I vilket fall som helst så symboliserar också kollekten att församlingens medlemmar delar med sig av sitt arbetes frukt, nämligen sin lön, och förenar det med frambärandet av brödet och vinet. Så se till att under offertoriet tänka på vad just du vill frambära till Gud av allt det goda som du har gjort eller det onda som du har lidit, de synder du vill be om förlåtelse för eller de gåvor som du vill tacka för.
Därmed har vi kommit in på det andra verbet i dagens evangeliet, nämligen ”tacka”. Att tacka heter i den grekiska grundtexten eucharistô, och det är därifrån ordet eukaristi kommer, som alltså betyder tacksägelse. Det syftar alltså på den eukaristiska bönen, då prästen åkallar den Helige Ande och uttalar samma ord över brödet och vinet som Jesus gjorde under den sista måltiden, nämligen ”detta är min kropp” och ”detta är mitt blods kalk”. Då förvandlar Gud i gengäld brödet och vinet till Kristi kropp och blod, som är oändligt mycket värt än brödet och vinet. Det om något är värt att tacka för! Samtidigt tackar vi för allt det som Jesus har gjort för oss när han dog för våra synder och uppstod igen för att vi ska kunna få evigt liv. Och i tacksägelse för allt detta bär prästen fram Kristi kropp och blod som ett offer till Gud Fadern med orden ”[vi] tackar dig och frambär till dig detta levande och heliga offer” (tredje eukaristiska bönen). Och när församlingen högtidligt svarar ”Amen” på den eukaristiska bönen, då stämmer den in i detta tacksägelseoffer och gör det till sitt. Så tänk verkligen på att bära fram hela ditt liv som ett tacksägelseoffer till Gud och svara ”Amen” på den eukaristiska bönen av hela ditt hjärta.
Det tredje verbet i dagens evangelium är ”delade ut”. Detta syftar givetvis på hur Kristi kropp delas ut till de troende i den heliga kommunionen. I dagens evangelium hörde vi Jesus säga efter att alla ätit sig mätta: ”Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.” (Joh 6:12). I dagens första läsning fick profeten Elisha 20 kornbröd att räcka och bli över till 100 män, och i dagens evangelium fick Jesus fem kornbröd och två fiskar att räcka till över 5000 män. Men i den heliga eukaristin är Jesus närvarande helt och hållet i varenda liten del av hostian. Så om prästen skulle råka konsekrera för få hostior så kan man i nödfall bryta sönder dem i mindre delar för att få dem att räcka till alla, och i teorin få en enda hostia att räcka till hur många troende som helst (även om det i praktiken finns en gräns för hur många delar man kan bryta den i). Detta betyder också att man, oavsett om man tar emot kommunionen direkt i munnen eller i handen, måste vara uppmärksam så att inte några smulor av hostian faller ner på golvet eller hamnar någon annanstans. Samtidigt får man heller inte bli alltför skrupulös – om man inte kan se några smulor med blotta ögat, då förväntar sig inte heller Gud att vi ska visa vördnad för dem. Jesus är närvarande i varje liten del av sakramentet så länge gestalterna av bröd och vin finns kvar, men vi har så att säga bara vördnadsplikt för de fragment som är tillräckligt stora för att vi ska kunna se dem.
Dessa tre moment av eukaristin, att Jesus ”tog” brödet”, ”tackade” Gud och ”delade ut” det, det kan alltså ses som ett heligt utbyte, eller som en slags tennismatch mellan Gud och människan. Gud har till att börja skapat vete och vindruvor åt människan, som människan framställer bröd och vin av och frambärtillbaka till Gud i offertoriet. Gud förvandlar i sin tur dessa offergåvor till Kristi kropp och blod, utgiven och utgjutet för människorna. Prästen bär sedan i hela församlingens namn fram Kristi kropp och blod till Gud Fadern som ett tacksägelseoffer, varpå Gud ger tillbaka Kristi kropp och blod till församlingen i den heliga kommunionen. Sedan är det meningen att vi ska fortsätta denna heliga tennismatch med Gud genom att följa uppmaningen i slutet av mässan att ”Gå i frid” och i vår tur gå ut i världen och låta den heliga kommunionen bära frukt i goda gärningar. Dessa kan vi sedan bära fram till Gud igen nästa gång vi deltar i den heliga eukaristin. Låt oss be om nåden att vi på detta sätt alltid kan delta medvetet, aktivt och fruktbart i den heliga eukaristin, Gud till ära och världen till frälsning. Amen.
Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.
Fader Gustavs predikningar 