Familjemässa och högmässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Vish 1:13–15; 2:23–24; Ps 30:2, 4–6, 11–12a, 13b; 2 Kor 8:7, 9, 13–15; Mark 5:21–43.
Kära bröder och systrar
Evangeliet vi nyss hörde var ganska långt och berättar om två olika mirakel som Jesus gjorde: helandet av en kvinna med blödningar och uppväckandet av Jairos dotter. Man kan faktiskt välja en kortare version av dagens evangelium, som utelämnar helandet av kvinnan med blödningar. Men det är nog inte utan anledning som evangelisten Markus har bakat ihop dessa båda mirakel med varandra, så om man utelämnar ett av dem så är risken stor att man går miste om en del av budskapet. Och vad skulle det kunna vara för budskap?
Det sätt som evangelisten Markus kopplar samman dessa två mirakel förekommer på flera ställen i hans evangelium, och det brukar kallas för en ”Markansk sandwich”. Markus börjar med att berätta om en sak, går vidare med att berätta om något till synes helt annat, och går sedan tillbaka till att avsluta den första berättelsen. På så vis gör han en slags sandwich, med en brödskiva på varje sida och pålägget i mitten. Så vi skulle kunna försöka se efter om dessa båda mirakel, helandet av kvinnan med blödningar och uppväckandet av Jairos dotter, har någonting gemensamt med varandra.
Det man till att börja med kan lägga märke till, det är tidsangivelsen tolv år. Kvinnan hade lidit av blödningar i tolv år, lika länge som Jairos dotter hade levt. För kvinnan med blödningar måste tolv år ha känts som en oerhört lång tid. Dessa blödningar orsakade henne inte bara ett stort fysiskt lidande. Enligt Tredje Moseboken (15:25) betraktades en kvinna med blödningar som rituellt oren, och fick inte ha fysisk kontakt med andra människor så länge blödningarna varade. Att denna kvinna trots detta vågar gå fram och röra vid Jesus för att bli botad, det visar därför både på hennes mod, hennes beslutsamhet och hennes tro på att Jesus kunde hela henne. Jesus är den fullkomligt rene som renar oss från all synd och syndens konsekvenser. När vi kommer till Jesus med vår synd och orenhet så kan han inte bli smittad av den, utan han tar på sig den och utplånar den. Jesus längtar efter att utplåna synden och orenheten hos alla botfärdiga syndare i försoningens sakrament. Och genom att hela kvinnan med blödningar lät han också henne komma tillbaka till den fulla gemenskapen med resten av samhället efter att ha betraktats som oren under tolv långa års tid.
För synagogföreståndaren Jairos var dock tolv år en alldeles för kort tid för att döden redan skulle ta hans dotter ifrån honom. Om kvinnan med blödningars utdragna lidande skulle kunna liknas vid ett långt och utdraget martyrium, så skulle man kunna likna Jairus dotters död vid ett verkligt martyrium, kanske inte så mycket för flickan själv som för hennes familj, vars tro på Guds godhet verkligen måste ha satts på prov i och med detta. Den kroppsliga döden utgör inte en del av Guds ursprungliga plan för skapelsen. Den kom in i världen genom syndafallet. Och den utgör alltjämt en skandal för oss, som kan få oss att tvivla på Guds godhet och allmakt, inte minst när den drabbar unga och oskyldiga människor.
Men precis som med all annan ondska, moralisk som fysisk, så får vi lita på att Gud tillåter den kroppsliga döden i den mån den kan föra någonting gott med sig. Dagens första läsning ur Vishetens bok påminner oss om att ”Det är inte Gud som har gjort döden” (Vish 1:13) och ”han gläder sig inte åt att liv släcks” (1:14), utan ”Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en avbild av sitt eget väsen” (2:23). Gud har förvandlat den jordiska döden till övergången till det eviga livet. För dem som dör i tron på Kristus i nådens tillstånd har döden därför en positiv innebörd, precis som den helige Paulus skriver i sitt brev till filipperna: ”För mig är livet Kristus och döden en vinning” (Fil 1:21, Katolska Kyrkans Katekes n. 1010). Och i den helige Franciu lovprisning över Guds skapelse i sin så kallade solsång, som vi också sjunger i denna mässa, så sjunger han om syster Död med dessa ord: ”Lovad vare du, min Herre, för vår syster den lekamliga döden, som ingen levande människa kan komma undan. Ve över dem som dör i dödssynd, saliga de som döden finner hängivna din heliga vilja, ty den andra döden kan inte göra dem något ont.” (Katolska Kyrkans Katekes n. 1014)
I dagens evangelium vill dock Jesus visa att han verkligen har makt över liv och död, och därför lät han i sin vishet och allmakt Jairos dotter återuppväckas till livet. Så småningom skulle hon dö igen, precis som Lasaros och änkans son i Nain som evangelierna också berättar om att Jesus uppväckte, men nu fick hon i alla fall lite längre än tolv år på sig att prisa Gud, växa i dygderna samt glädja sin familj och sina vänner med sin närvaro och sina goda gärningar.
I talet tolv ser flera kyrkofäder också en anspelning på Israels tolv stammar, som är ursprunget till Kyrkan, och som i sin tur är grundad på de tolv apostlarna. Igår firade vi de heliga apostlafurstarna Petrus och Paulus högtid, och här i Kristus Konungens kyrka finns det både tolv fysiska pelare som symboliserar de tolv apostlarna, samt fönstermålningar på alla de tolv apostlarna plus aposteln Paulus, som påminner oss om att Kyrkan är byggd på de tolv apostlarnas lära. Till att börja med utgjordes Kyrkan endast av en liten krets judar, nämligen av Jesus själv, hans heliga Moder, apostlarna och hans övriga lärjungar. De flesta av judarna under Jesu tid trodde dessvärre inte på honom. Vi kan se en symbol för detta i uppväckandet av Jairus dotter, som skedde i avskildhet, och Jesus lät bara de tre främsta apostlarna följa med, nämligen Petrus, Jakob och Johannes. Helandet av kvinnan med blödningar skedde däremot på allmän plats där det var så mycket folk att Jesus först inte ens kunde se vem det var som hade rört vid honom. Detta skulle man kunna se som en bild för alla de hedningar, alltså icke-judar, som kom till tro på Kristus efter hans uppståndelse och himmelsfärd. Men enligt Paulus ord i Romarbrevet så kommer en dag även judarna att i stor utsträckning omvända sig till Kristus och bli frälsta: ”En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. Men då skall hela Israel bli räddat.” (Rom 11:25-26a) På så vis blir Guds folk också till en slags sandwich, som börjar och slutar med judarna, med hedningarna i mitten.
Må därför dagens evangelium påminna oss om att vi alltid kan gå till Jesus för att bli renade och helade var gång vi smutsats ner av synden, och låt oss också komma ihåg att Jesus är Herre över både levande och döda och inte låter någon oskyldig människa dö i förtid utan att låta det leda till någonting ännu godare. Och låt oss be att vi alla en gång får dö en god död i nådens tillstånd, styrkta av Kyrkans sakrament, samt att alla jordens folk får nå fram till frälsningen i Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.
Fader Gustavs predikningar 