Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Hes 17:22–24; Ps 92:2–3, 13–16; 2 Kor 5:6–10; Mark 4:26–34.
Kära bröder och systrar
Vad innebär det att växa till i det andliga livet, och hur kan man bära sig åt för att göra det? I dagens evangelium hörde vi Jesus berätta två liknelser som kan lära oss någonting om detta. Den första liknelsen handlade om en sådd som växer av sig själv, och är unik för Markusevangeliet. Denna liknelse lär oss först och främst en mycket grundläggande sanning om Gud. När säden väl har blivit sådd och börjat gro så växer den av sig själv, utan att såningsmannen behöver göra något mer. På samma sätt är det Gud själv som tar initativet och är källan till all vår tillväxt i det andliga livet. Det huvudsakliga måttet på hur vi växer i det andliga livet, det är i hur stor grad vi har de så kallade teologala eller gudomliga dygderna: tro, hopp och kärlek. Genom att tro på Gud så tror vi på att han finns, litar på att det han säger är sant och sätter hela vår förtröstan till honom. Genom att hoppas på Gud så hoppas vi att få del i det eviga livet i fullständigt lycka tillsammans med honom. Och genom att älska Gud och vår nästa för Guds skull så är vi beredda att göra allt vi kan för att behaga Gud, och utför med lätthet kärleksgärningar mot våra medmänniskor.
Men, för att Guds rikes säd ska kunna växa i våra hjärtan, så måste någon så det, och det måste slå rot. Säden sås genom att vi hör Guds Ord, och det slår rot genom att våra hjärtan är beredda att ta emot det. Det vanliga sättet att höra Guds Ord på, det är att någon annan som Gud har sänt ut predikar det för oss. Men det händer också att någon inspireras av Gud att själv ta upp och läsa Bibeln, Guds skrivna Ord, och som kommer till tro på så vis. Sedan gäller det som sagt också att vi är öppna för att ta emot Guds Ord. Precis som det framgick av läsningarna förra söndagen, så respekterar Gud vår fria vilja om vi säger nej till honom. Det enda som vi behöver göra för att samverka med Guds nåd, det är därför att inte aktivt säga nej till Gud genom att stänga våra öron och våra hjärtan för hans ord. Därmed ger vi fritt utrymme åt Gud att utföra sitt verk i oss. Därför kan man verkligensäga att det är Gud själv som gör allt för att vi ska höra hans Ord och för att det ska slå rot och växa till i våra hjärtan.
För att växa i de teologala dygderna tro, hopp och kärlek så måste vi således ta emot dem som en gåva av Gud, och vi kan inte själva förtjäna dem i strikt mening. Men Gud ger oss inte dessa dygder godtyckligt, utan vill att vi i frihet ska samverka till att ta emot dem. När Guds rike väl har börjat växa till inom oss, då inspirerar Gud oss genom sin Helige Ande att utföra ännu fler goda gärningar, dvs. akter av tro, hopp och kärlek, för att vi ska växa till ännu mer och bära ännu mer frukt. Om vi då väljer att inte lyssna till eller inte handla i enlighet med dessa inspirationer, då är det vårt eget fel ifall vi inte växer så mycket i det andliga livet som vi hade kunnat.
En sak som den Helige Ande kan inspirera oss till för att Guds Ord ska växa till och bära frukt ännu mer i våra liv är att ägna tid åt andlig läsning av den Heliga Skrift, på latin lectio divina. När vi andaktsfullt läser Guds Ord i Bibeln så gör vi det inte bara för att få mer kunskap om vem Gud är och hur vi ska leva våra liv som kristna. Den andliga läsningen är framförallt en form av fördjupad bön, där vi lyssnar uppmärksamt till vad Gud vill säga till oss personligen, och svarar på hans tilltal. Hur går då denna andliga läsning till? Man börjar med att välja en text ur Bibeln, förslagsvis någon eller några av läsningarna i mässan för den innevarande dagen. Lectio divina brukar sedan traditionellt delas in i fyra olika steg. Jag beskrev snabbt dessa steg i min predikan för Guds Ords söndag, den tredje söndagen ”under året”. Det första stegetär läsning, på latin lectio. Detta innebär helt enkelt att läsa texten och försöka förstå vad den objektivt betyder i sitt ursprungliga sammanhang. Här kan man få god hjälp av förklarande noter och kommentarer, som t.ex. i Katolsk Studiebibel.
Det andra steget är meditation, på latin meditatio. Det innebär att man långsamt läser igenom texten igen och försöker vara uppmärksam på vad Gud vill säga en personligen med denna text just idag. I påven Franciskus första apostoliska uppmaning Evangelii Gaudium, ”Evangeliets glädje”, gav han några förslag på frågor man kan ställa Gud och sig själv under den andliga läsningen. Å ena sidan kan man fråga sig vad det är som man stör sig på i texten och vad det är som Gud vill att man ska ändra på i sitt liv genom den. Å andra sidan kan man fråga sig vad det är i texten som man tycker om och blir berörd av, och varför. Den andliga läsningen kan på så vis både ge upphov till samvetsrannsakan och tacksägelse, och övergår därmed till det tredje steget som är muntlig bön, på latin oratio. Vi samtalar helt enkelt med Gud om det han velat säga till oss med denna text, genom att tacka honom, be honom om hjälp eller om förlåtelse för det som texten inspirerat oss till.
Om tiden tillåter, så kan den andliga läsningen slutligen gå över till betraktande eller kontemplativ bön, på latin contemplatio. Bönboken Oremus beskriver dettasteg av den andliga läsningen med följande ord: ”Slutligen vilar vi helt enkelt inför Guds ansikte. Han har använt sitt ord som ett medel för oss att sjunka in i hans förvandlande famntag. Ingen som någonsin varit förälskad behöver påminnas om att det finns stunder i ett kärleksfullt förhållande när ord är överflödiga. Samma sak gäller förhållandet till Gud. Ordlös, stilla vila i hans närvaro, han som älskar oss.” (s. 53 i den åttonde upplagan).
Att varje dag ägna åtminstone en liten stund åt andlig läsning enligt denna metod, med läsning, meditation, muntlig bön och kontemplation, det är en mycket god vana. Och om man har många andra plikter och det är svårt att få riden att räcka till, då kan man i alla fall följa påven Franciskus uppmaning under sin allmänna audiens i onsdags att alltid ha med sig en liten bok med evangelierna eller Nya testamentet, som man kan ta fram och läsa medan man reser någonstans eller har en liten stund över. Låt oss be Gud om hjälp att hitta sätt i våra liv att fördjupa oss i hans ord, så att vi öppnar oss ännu mer för hans nåd och kan växa ännu mer i de gudomliga dygderna tro, hopp och kärlek. Då kan Guds rike, som till en början tycks vara litet som ett senapskorn, växa till i våra liv och i hela världen, och bli större än allt annat. Amen.
Fader Gustavs predikningar 