Familjemässa, högmässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Mos 3:9–15; Ps 130; 2 Kor 4:13 – 5:1; Mark 3:20–35.
Kära bröder och systrar
Om Gud är god och allsmäktig, varför finns det då ondska i världen? Detta är det så kallade teodicéproblemet, allmänt känt som det främsta argumentet mot att en god och allsmäktig Gud skulle kunna existera. Och givet att det finns synd och ondska i världen, hur ska vi som kristna göra för att övervinna detta och leva i enlighet med Guds vilja? Dagens läsningar inbjuder oss att reflektera över båda dessa frågor.
I den första läsningen ur Första Moseboken hörde vi om konsekvenserna av det så kallade syndafallet. Gud hade skapat världen fullständigt god, där människan levde helt i harmoni med Gud, med varandra och med resten av skapelsen i den vackra Edens trädgård. Gud hade skapat de första människorna, Adam och Eva, till sin egen avbild. Med detta menas framförallt att människan precis som Gud är fri, fri för att också kunna älska som Gud. Gud hade kunnat välja att inte ge oss människor någon frihet, och därmed tvingat oss till att alltid göra hans vilja, som ett slags robotar. Men i så fall hade vi inte heller haft möjlighet att älska Gud och varandra på samma sätt som Gud älskar oss, eftersom sann kärlek kräver frihet.
Tyvärr missbrukade Adam och Eva sin frihet genom att bryta mot det enda budet som de hade fått, nämligen att äta av frukten från kunskapens träd. I och med detta kom synden, döden och det onda in i världen. Den första konsekvensen av detta syndafall var att mannen och kvinnan blev rädda för Gud. Människan litar inte längre på att Gud vill det som är bäst för henne. I och med syndafallet drog människan även på sig den så kallade arvsynden eller ursynden, som sedan dess går i arv till alla människor som föds. Denna arvsynd har ödesdigra konsekvenser: människan blev dödlig, fick en osund böjelse för synden och förlorade det eviga livet. De två första av dessa konsekvenser får vi alla dras med hela livet sedan dess. Vi kan bli sjuka och göra oss illa, vi åldras och vi kommer alla en dag att dö. Vi föds också med en osund böjelse för synden som kallas för ”begär”, på latin ”concupiscentia”. Detta begär gör att vi ofta syndar fast vi egentligen inte vill. Aposteln Paulus beskriver det på följande sätt i Romarbrevet: ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.” (Rom 7:19-20). Däremot finns det en möjlighet för oss att återfå det eviga liv som människan förlorade i syndafallet.
För hur kunde Gud tillåta allt detta onda att inträffa? Jo, eftersom han redan från början hade en plan att övervinna detta onda genom att förvandla det till någonting ännu större gott. I dagens responsoriepsalm hörde vi: ”Om du, Herre, vill tillräkna synd, Herre, vem kan då bestå? Dock, hos dig finns förlåtelse, för att man må frukta dig. (…) hos Herren finns nåd, väldig är den frälsning som finns hos honom.” (Ps 130:3-4, 7) Och i påskbudskapet Exsultet på påsknatten sjunger diakonen eller prästen: ”Nödvändig var för förvisso Adams synd, som utplånades genom Kristi död! Lycksalig är i sanning den skuld som blev inlöst av en sådan Återlösare!” Tack vare sin död och uppståndelse har Jesus gjort det möjligt för oss att åter få del av det eviga livet, när vi förenas med honom genom dopet och tron. I dagens andra läsning ur Andra Korinthierbrevet uttrycker aposteln Paulus en stark tro på detta: ”Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.” (2 Kor 4:14) Och detta eviga liv som vi är kallade att uppstå till i gemenskap med Jesus, det är ännu bättre, saligare och mer ärorikt än det liv som Adam och Eva ursprungligen skapades till.
Så länge vi lever här på jorden så får vi dock alltså stå ut med att frestas av synden. Om vi faller i synd så blir vi olyckliga här i världen, vi riskerar att behöva renas i skärselden innan vi kan komma in i himmelriket, vi kommer inte kunna skåda Gud lika klart när vi en gång kommit in i himmelriket, och i värsta fall riskerar vi att helt gå miste om det eviga livet om vi fullt frivilligt och medvetet faller i allvarlig synd. Ibland kan man vara mycket frestad att begå en synd, fast man innerst inne vet om att det är fel. Om man är lite trött så kan det vara mycket frestande att slösa bort sin tid på att spela meningslösa spel på mobilen eller slöscrolla på sociala medier, istället för att koppla av på riktigt, be sina dagliga böner eller läsa en god andlig bok. Och om man faktiskt brukar be och gå i kyrkan ganska ofta, då kan man istället frestas av högmod och tro att man är mycket bättre och heligare än de flesta andra. Och vissa synder kan man falla i gång på gång och sedan ångra gång på gång, eftersom frestelsen helt enkelt sätter förnuftet ur spel. Inte minst gäller detta fresteler mot kyskheten och troheten inom äktenskapet.
Så hur ska vi då göra för att undvika att falla i synd? Först och främst genom att be. Om Gud respekterar människans fria vilja när vi väljer att synda, då göra han det ännu mer när vi frivilligt vänder oss till honom för att be om hjälp att undvika synda. Så om man är frestad att synda, då gäller det att be intensivt tills frestelsen går över: ”Herre, förbarma dig!” Vi kan också med fördel be änglarna och helgonen om hjälp: ”Helige ärkeängel Mikael, försvara oss i striden.” ”Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund.” Men det är också viktigt att långsiktigt leva på ett sätt att man undviker att bli frestad, genom att regelbundet be, läsa Bibeln, delta uppmärksamt i mässan varje söndag, sköta sina dagliga plikter, ta hand om sin kropp och undvika sysslolöshet. Och inte minst kan vi dagligen be Fader vår, som ju avslutas med bönen ”inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo”.
Låt oss därför tacka Gud för frälsningens gåva genom Jesus Kristi död och uppståndelse som vi får del av genom dopet och tron, låt oss be om hans ”Andes ljus, så att vi ser Guds väg och villigt vandrar den” (kollektbönen), och därmed undviker synd, gör Guds vilja, och så kan bli till Jesu bror och syster och mor. Amen.
Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.
Fader Gustavs predikningar 