Jesu heliga hjärtas högtid

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Hos 11:1, 3–4, 8c–9; Jes 12:2–3, 4bcd, 5–6; Ef 3:8–12, 14–19; Joh 19:31–37.

Kära bröder och systrar

Initiativet till Jesu heliga hjärtas högtid som vi firar idag kommer från den heliga Margareta Maria Alacoque, visitationsnunna i Paray-le-Monial i Frankrike på 1600-talet. Mellan den 27 december 1673 och den 15 juni 1675 mottog hon flera uppenbarelser av Jesus där han uppmanade till andakten av hans allraheligaste hjärta. Vi befinner oss således just nu inom ett 18 månader långt 350-årsjubiléum av dessa uppenbarelser. Ett av de mest kända orden som Jesus yttrade under dessa uppenbarelser är följande: ”Se det Hjärta som har älskat människorna så mycket att det inte har hållit tillbaka någonting, utan uttömt och förtärt sig självt för att vittna om sin kärlek. Och i gengäld mottar jag från de flesta bara otacksamhet, genom deras vanvördnad och deras helgerån, och genom den kyla och förakt som de har för mig i detta kärlekens sakrament. Och det som är ännu mer känsligt för mig, det är att det är hjärtan som är vigda åt mig som behandlar mig på detta sätt.”

Andakten till Jesu heliga hjärta använder bilden av Jesu fysiska, mänskliga hjärta, genomborrat av soldatens lands och krönt av törne av kärlek till oss, som en bild för Jesu oändliga, barmhärtiga och lidelsefulla kärlek för var och en av oss och för hela mänskligheten. Vi inbjuds således att tacka Jesus för hans kärlek, och att svara på den. Egentligen borde det räcka att se på det lidande som Jesus har utstått vår vår skull för att upptändas av en uppriktig ånger över våra synder och en innerlig tacksamhet och kärlek till Jesus. Men om vi i vår ljumhet trots detta börjat mattas av i vår kärlek och iver, då kanske vi i alla fall kan uppfyllas av lite medlidande med Jesus när vi tänker på all den otacksamhet han får utstå av människorna. Han har lidit och offrat sitt eget liv för att vi skulle kunna leva tillsammans med honom för evigt, men de flesta människor svarar på detta genom att bara strunta i honom, eller rentav förlöjliga och vanära honom.

Men Jesu förebråelse gäller inte i första hand de människor som över huvud taget inte känner honom. Det som smärtar Jesus mest, det är den ljumhet han finner hos sina vänner som genom dopet och tron en gång svarat ja till att följa honom, men vars hjärtan sedan har svalnat. Inte minst gäller detta präster och gudsvigda, som lovat att viga hela sina liv åt att tjäna Gud, men som i praktiken sedan bara gör det halvhjärtat. År 2002 gjorde därför den helige påven Johannes Paulus II Jesu heliga hjärtas högtid till en världsböndag för prästernas helgelse. Om åtminstone prästerna till att börja med uppfyller sitt löfte att helhjärtat älska och tjäna Jesus och att ”för var dag ännu mer förenas med honom och viga sig åt Gud för människornas frälsning” (jfr prästlöftena), då finns det en god chans att denna helhjärtade kärlek till Jesus kan spridas också till resten av Kyrkan. Men för att prästerna ska kunna bli så heliga som de borde, då krävs det samtidigt att resten av Kyrkan, lekmän och gudsvigda, helhjärtat ber för dem.

Låt oss därför på denna högtid meditera över Jesu heliga hjärtas oändliga kärlek, barmhärtighet och medlidande med oss, så att vi i vår tur upptänds av medlidande med Jesus som får utstå sådan otacksamhet av människorna. Och låt oss be för prästernas, de gudsvigdas och alla de troendes helgelse, att Jesus danar våra hjärtan efter hans allraheligaste hjärta. Amen.

Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.