Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Mos 24:3–8; Ps 116:12–13, 15–18; Heb 9:11–15; Mark 14:12–16, 22–26.
Kära bröder och systrar
Idag firar vi Kristi kropps och blods högtid. Initiativet till denna högtid kom från en cisterciensnunna vid namn Juliana, som var abbedissa i ett kloster i nuvarande Belgien på 1200-talet. Hon hade en djup vördnad för eukaristin, och längtade efter att en särskild högtid för att fira detta sakrament skulle införas. En gång fick hon en vision i form av en fullmåne med en svart fläck på, och denna fläck symboliserade avsaknaden av en sådan högtid. Hennes önskan fick så småningom gehör hos påven Urban IV, som år 1264 fastslog att en högtid för att fira Kristi kropps och blods sakrament skulle firas i hela Kyrkan på torsdagen efter pingstoktaven. Han gav i uppdrag till den helige Thomas av Aquino, Kyrkans störste teolog, att skriva bönerna och de andra liturgiska texterna för denna högtid. I de flesta länder flyttas denna högtid numer från torsdag till söndag för att så många troende som möjligt ska kunna delta och fira den så högtidligt som möjligt.
I dagens evangelium hörde vi hur Jesus instiftade eukaristins sakrament kvällen före sitt lidande. Jesu offer av sig själv på korset och hans uppståndelse på den tredje dagen, det var den viktigaste händelsen i hela världshistorien. Tack vare att Jesus utgjöt sitt eget blod och frambär sig själv som ett felfritt offer åt Gud Fadern har han renat våra samveten från döda gärningar och vunnit befrielse åt oss för evigt, som vi hörde i den andra läsningen ur Hebreerbrevet. Eftersom denna händelse var så viktig ville Jesus föreviga den, så att det skulle bli möjligt för alla människor som levt sedan dess att förena sig med honom i hans död och uppståndelse. Varje gång som eukaristin ellerden heliga mässan firas blir offret som Jesus gjorde av sig själv på korset närvarande. När vi deltar i mässan kan vi därför förena våra liv, våra glädjeämnen, vårt arbete och våra lidanden med Jesus på korset, och bära fram oss själva som en offergåva till Gud Fadern genom Sonen i den Helige Ande. Detta är den högsta formen av tillbedjan och tacksägelse som vi kan ge Gud. Genom att delta i den heliga mässan gottgör vi också för våra synder och ber Gud om hjälp och nåd för oss själva och hela världen. Tillbedjan, tacksägelse, gottgörelse och bön om Guds nåd, det är den heliga mässans fyra mål.
Men, för att Jesu offer på korset ska kunna vara närvarande i den heliga mässan, så måste till att börja med hans kropp och blod som offras vara närvarande. Och det tror vi verkligen att de är. När Jesus tog brödet och sade ”Detta är min kropp” och sedan kalken med vin och sade ”Detta är mitt blod”, då tror vi på att det han sade var sant, och att brödet och vinet verkligen förvandlades till hans kropp och blod. Och när Jesus sade till sina lärjungar att göra detta till hans åminnelse, då tror vi att han gav dem makten att handla i hans namn för att också förvandla bröd och vin till Kristi kropp och blod. Vi tror att Jesus i och med detta instiftade prästvigningens sakrament, så att alla som vigs till präster också kan handla i Jesu namn på detta sätt. Så när prästen säger om brödet att ”Detta är min kropp”, då tror vi också att det verkligen förvandlas till Kristi kropp, som om det var Jesus själv som hade sagt det.
Men, det ser ju fortfarande ut som bröd och vin även efter förvandlingen! Hur kan något se ut och smaka som bröd och vin ändå vara Kristi kropp och Kristi blod? Det bästa sättet att förklara detta på är att använda de filosofiska begreppen substans och accidenter. Ett föremåls substans, det är det som det är. Var och en av oss, vi har t.ex. substansen människa. Accidenter, det är hur saker och ting ser ut, hur de smakar, var de befinner sig, osv. Accidenterna kan förändras utan att substansen förändras. Jag var till exempel hos frisören och klippte mig i måndags, och sedan dess är mitt hår mycket kortare, men jag är fortfarande en människa och samme fader Gustav.
Men vid förvandlingen av brödet och vinet i eukaristin, då är det tvärtom. Det är inte accidenterna som förändras medan substansen består, utan det är substansen som förändras medan accidenterna består. Brödets och vinets utseende, form och smak består, men det som de är, dess substans, det förvandlas till Kristi kropp och blod. Denna förvandling av brödets och vinets substans till Kristi kropps och blods substans kallas för transsubstantiation. Denna förvandling kan vi inte se med våra ögon, utan bara genom tron. Genom historien har det dock faktiskt skett en hel del mirakel, då brödets och vinets accidenter också förvandlats till mänskligt kött och blod. En som intresserade sig mycket för sådana eukaristiska mirakler var den salige Carlo Acutis, som Kyrkan för en dryg vecka sedan offentliggjorde att han kommer att helgonförklaras. Carlo Acutis var en italiensk pojke som dog i leukemi år 2006, bara 15 år gammal. Han var mycket from och deltog i den heliga mässan varje dag. Han hade också ett stort intresse för datorer och Internet, men han slösade aldrig bort sin tid på detta. Istället designade han bl.a. en hemsida om de hittils 187 olika eukaristiska mirakler som erkänts av Kyrkan. Så om ni vill lära er mer om dessa eukaristiska mirakler så kan jag varmt rekommendera att söka upp Carlo Actutis hemsida.
Men om det verkligen är Kristi kropp och blod som vi tar emot i den heliga kommunionen, blir vi inte då till kannibaler? En kannibal är ju någon som äter upp en annan människa, och detta är förstås en mycket allvarlig synd. Men det finns några viktiga skillnader som gör att den heliga kommunionen inte kan klassas som kannibalism. Det allvarligaste med kannibalism, det är att man dödar en annan människa för att sedan kunna äta upp den. Men i den heliga kommunionen tar vi emot den korsfäste och uppståndne Kristus, som inte mer kan dö. Jesus får inte ont om man tuggar på hans kropp, och hans kropp kan inte heller ta slut, utan Jesus är närvarande helt och fullt i varenda liten del av sakramentet. Det är också anledningen till att vi kan ta emot Jesus helt och hållet, hans kropp och blod, själ och gudomlighet, även om vi bara tar emot hans kropp under brödets gestalt. Kannibaler är dessutom vanligtvis ute efter att den andra människan som de äter ska bli en del av dem själva, som ett sätt att få makt över den andre. Men när vi äter Jesu förhärligade kropp i eukaristin, då är det tvärtom vi som förvandlas mer och mer till honom som vi äter.
Låt oss därför tacka Gud för eukaristins ”heliga gästabud, åminnelsen av Kristi lidande, där han äter med oss och är vår föda, där nåden flödar och en underpant ges på himmelens härlighet.” (Magnificat-antifonen) Och låt oss be om nåden att vi för varje gång vi deltar i den heliga mässan fylls av en ännu större tro på och en ännu större kärlek till detta underbara sakrament. Amen.
Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.