Pingstafton

Pingstvaka i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Mos 11:1–9; 2 Mos 19:1, 2b, 3–8a, 16–20b; Hes 37:1–14; Joel 2:28–32; Rom 8:22–27; Joh 7:37–39. 

Kära bröder och systrar

Under denna pingstvaka förbereder vi oss för att ta emot den Helige Ande. Den Helige Ande är på samma gång både Faderns och Sonens Ande, och den tredje personen i den heliga Treenigheten. Men vad mer kan man säga om vem den Helige Ande är, och vad gör han egentligen? Läsningarna i denna pingstvaka hjälper oss att förstå flera aspekter av detta. 

I den första läsningen hörde vi berättelsen om Babels torn, som förklarar bakgrunden till att jordens folk delades upp i olika länder och språk. Det var Gud som förbistrade deras språk och spred dem ut över hela jorden, för att hindra dem från att bli alltför högmodiga och frestas att sätta sig över Gud själv. Men när den Helige Ande sändes till apostlarna fick de den övernaturliga gåvan att kunna tala alla jordens språk så att alla människor kunde förstå evangeliet om Jesus Kristus. Den Helige Ande är alltså den som skapar enhet. Inom den heliga Treenigheten utgör den Helige Ande det som Fadern och Sonen har gemensamt, alltså gemenskapen eller enheten mellan de gudomliga personerna. På samma sätt skapar den Helige Ande enhet mellan oss troende, så att människor från olika länder och med olika bakgrund kan överbrygga kulturella skillnader, älska varandra och fira den heliga liturgin tillsammans.

I den andra läsningen hörde vi om hur Mose gick upp för att möta Gud på Sinai berg, där han så småningom skulle ta emot lagens bud. I det Gamla förbundet motsvarades pingsten av veckohögtiden, som inföll sju veckor efter påsken. Den kom att associeras just med mottagandet av lagen på Sinai berg. Det var alltså under denna högtid som den Helige Ande kom ner över apostlarna, och denna den första kristna pingsten brukar kallas för Kyrkans födelsedag, då det Nya förbundets tid definitivt inleddes. Detta innebar uppfyllandet av följande profetia av profeten Jeremia: ”Detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.” (Jer 31:33). Det Gamla förbundets lag var skriven på stentavlor. Det Nya förbundets lag bygger vidare på det Gamla förbundet, inte minst de tio budorden, men den utgör inte längre bara bud som åläggs oss utifrån och som är skrivna på stentavlor. Den nya lagen är skriven direkt i våra hjärtan genom den Helige Ande. Aposteln Paulus anspelar på detta när han skriver i sitt andra brev till korinthierna: ”Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.” (2 Kor 3:3). 

Den nya lagen har inte alls lika många detaljerade föreskrifter som den gamla lagen, och på så vis utgör den inte lika tydligt ett ok som läggs som en börda på de troende. Samtidigt är den ändå mer krävande, eftersom den genom att röra vid våra samveten visar hur vi borde leva i varje stund av våra liv. Men den Helige Ande ger oss samtidigt kraften att fullgöra denna nya lag, vilket inte var möjligt på samma sätt med lagen i det Gamla förbundet. Detta är möjligt tack vare att ”Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den Helige Ande” (Rom 5:5), som Paulus säger i denna mässas ingångsantifon ur Romarbrevet. Den Helige Ande kan därför också beskrivas som Guds kärlek personifierad. 

I kvällens tredje läsning ur profeten Hesekiels bok hörde vi om hur Guds Ande gav liv åt de förtorkade benen som täckts av senor, kött och hud. På samma sätt är det idag den Helige Ande som ger nytt, andligt liv åt alla troende. Om vi försöker konstruera vårt andliga liv utan den Helige Ande så leder det i bästa fall ett rangligt hemsnickeri som riskerar att rasa ihop vid minsta vindpust, och i värsta fall till ett frukansvärt högmod som får oss att själva ta åt oss äran av våra skenbara andliga framsteg. Men den Helige Ande är på samma gång den som tvättar rent det smutsiga, vattnar det torra, helar det sjuka, mjukar upp det stela, tänder eld på det svalnade och leder rätt det vilsegångna, som Kyrkan ber om i pingstsekvensen.

Den Helige Ande är alltså den som skänker enhet, kärlek och liv. Men inte nog med det. Den Helige Ande inte bara skänker oss olika gåvor, han är själva gåvan. I Johannesevangeliets fjärde kapitel säger Jesus till den samariska kvinnan: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« (Joh 4:10). Och i dagens evangelium får vi veta vad denna gåva består i, när Jesus ropar: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« (Joh 7:37) Evangelisten kommenterar: ”Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.” (Joh 7:38). I profeten Jesajas bok finns en uppräkning av den Helige Andes sju gåvor: vishet, insikt, klokhet, styrka, kunskap, fromhet och gudsfruktan. Man skulle kunna sammanfatta dessa gåvor med att de dels hjälper oss att dels få kunskap om vad som är sant och vad som är Guds vilja, och dessutom ger oss kraft att fullgöra Guds vilja med lätthet och glädje. Det är allt vi behöver för att kunna leva lyckligt här på jorden, växa i kärlek till Gud och våra medmänniskor och så nå fram till det eviga livet. Men den Helige Andes gåvor och hans nåd är inte bara en extra hjälp som kommer till oss utifrån. Det är Gud själv som skänker sig själv till oss i den Helige Ande.

Låt oss därför denna pingst be att den Helige Ande kommer och fyller oss ännu mer med sin enhet,  sin kärlek, sitt liv och sin sjufaldiga gåva, så att vi får kraft att uppfylla den lag som han har skrivit i våra hjärtan, och så vandrar stadigt vidare på vägen till himmelriket. Kom, Helige Ande, uppfyll dina troendes hjärtan, och upptänd i dem din kärleks eld. Amen.