Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 1:15–17, 20ac, 21–26; Ps 103:1–2, 11–12, 19–20b; 1 Joh 4:11–16; Joh 17:11b–19.
Kära bröder och systrar
Vi närmar oss slutet av påsktiden. I torsdags firade vi Kristi himmelsfärds dag, då vi mindes hur Jesus återvände från jorden till Gud Faderns högra sida, och därmed också upphöjde vår mänskliga natur till himmelrikets härlighet. Kommande söndag avslutas påsktiden i och med pingstdagen, då vi firar minnet av den Helige Andes ankomst. Under dessa nio dagar mellan Kristi himmelsfärd och pingst är det brukligt att be en novena till den Helige Ande, för att förbereda oss inför hans ankomst och be om att bli ännu mer uppfylld av hans vishet, kraft, fromhet och alla hans andra gåvor. Men, den här sista veckan av påsktiden är också ett tillfälle för oss att reflektera över hela påskmysteriet och fundera på hur vi kan låta detta fortsätta bära frukt i våra liv även efter pingst. I dagens andra läsning sammanfattar aposteln Johannes påskmysteriet med följande ord: ”Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin son att rädda världen.” (1 Joh 4:14). I och med detta har vi ”lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den” (1 Joh 4:16). Nu är det upp till oss att sprida denna kärlek vidare till andra, för ”om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra” (1 Joh 4:11). Men att älska varandra med samma kärlek som Gud har älskat oss, det är ingenting vi klarar av på egen hand. För detta behöver vi den Helige Ande, som vi har tagit emot genom dopet och konfirmationen, och som aposteln också skriver om i dagens andra läsning: ”Han har gett oss sin Ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.” (1 Joh 4:13).
Men hur kan vi då konkret sprida Guds kärlek vidare till andra människor? Ja, det mest grundläggande är faktiskt att berätta för dem om evangeliet, det glada budskapet, i ord och i handling. I dagens första läsning hörde vi om hur Mattias togs upp som den tolfte av apostlarna efter att Judas hade förrått Jesus, och i dagens evangelium hörde vi Jesus säga: ”Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen” (Joh 17:18). Apostel betyder ”utsänd”, och de tolv apostlarna hade ett särskilt uppdrag att gå ut i hela världen och sprida det glada budskapet att Jesus är Messias, Guds Son, och att han genom sin död, uppståndelse och himmelsfärd har gett oss förlåtelse för våra synder och öppnat vägen till det eviga livet för oss hos Gud i himmelriket. Men, alla troende har del i ansvaret att sprida vidare det glada budskapet om Jesus till andra. Detta ansvar gäller särskilt dem som har tagit emot konfirmationens sakrament och därmed har fått en särskild kraft från den Helige Ande att vittna om tron för andra människor.
Och att berätta om Jesus för andra människor, det behöver inte vara så svårt som man kan tro. Man behöver inte ställa sig på ett torg med megafon och ropa att alla måste omvända sig. Faktum är att detta troligtvis inte alls är särskilt effektivt. Det bästa sättet är snarare att ta vara på de naturliga tillfällena att berätta om sin tro när frågan kommer på tal. Om man t.ex. får frågan om vad man gjorde under Kristi himmelsfärdshelgen, då kan man svara att man firade Kristi himmelsfärd genom att delta i den heliga mässan. Eller om någon frågar vad man har för fritidsaktiviteter, då kan man svara att man går i katekesundervisning i kyrkan i samband med mässan på söndagar. Sedan får man också vara beredd att svara på eventuella följdfrågor. Varför går du i kyrkan? Ja, vad skulle ni svara på det? För att era föräldrar tvingar er hit? Eller för att era föräldrar tvingade er när ni var små och att det sedan blev en vana? Eller för att Gud och Kyrkan säger åt oss att göra det? Eller för att det är trevligt att träffa sina vänner som också går i kyrkan? Eller för att vi har dåligt samvete för att vi inte lever perfekta liv och vill försöka gottgöra det? Eller för att vi lider av olika problem och vill göra allt vi kan för att be Gud om hjälp? Eller för att visa vår tacksamhet till Gud för allt som han har gjort för oss, och komma honom ännu närmre genom att tillbe honom och förenas med honom i den heliga kommunionen? Ja, det kan givetvis vara flera av dessa anledningar, eller alla, eller andra, som gör att vi kommer hit till kyrkan. Men om vi ska verka övertygande och få andra att också vilja komma till kyrkan så är det i alla fall bra om viåtminstone vet varför vi själva gör det.
Men att berätta om vår tro för andra är inte det enda sättet som vi kan vittna om den. Det viktigaste är att vi lever i enlighet med vår tro och låter detta få konsekvenser i vårt umgänge med andra människor. Ett liv i enlighet med vår tro kommer att präglas av den Helige Andes frukter, som är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Om människor i vår omgivning märker att vi alltid är kärleksfulla, vänliga och ömdjuka, även mot dem som kanske inte är lika vänliga mot oss, då kommer de att börja undra varifrån detta kommer. Och den av den Helige Andes frukter som kanske allra mest gör tron attraktiv för andra människor, det är glädjen. I dagens evangelium hörde vi Jesus be till Fadern: ”Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.” (Joh 17:13). Alla människor vill vara glada. Gud vill också att vi alltid ska vara glada. ”Var alltid glada” (1 Thess 5:16), skriver Paulus till thessalonikerna. Om vi verkligen tror på och lever av den kärlek som Gud har till oss, då blir frukten att vi ständigt lever i en djup, inre glädje, som övervinner alla yttre prövningar och svårigheter. Och när vi utstrålar och sprider denna glädje vidare till andra människor, då är det på samma gång en av de största kärleksgärnigarna och ett av de mest tilltalande vittnesbörden om vår tro som kan ge dem.
Låt oss därför under denna sista vecka av påsktiden fram till pingst fortsätta att innerligt be om den Helige Andes gåva, så att vi fylls av hans frukter och kan avlägga ett trovärdigt vittnesbörd om vår tro. Låt oss framförallt be att vi får en ännu större tro på Guds oändliga kärlek till oss, så att vi kan glädja oss ännu mer över allt det som har Gud har gjort för oss, och sprida vidare denna kärlek och glädje till alla människor vi möter. Amen.
Fader Gustavs predikningar 