Tredje påsksöndagen B

Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 3:13–15, 17–19; Ps 4:2, 4, 7, 9; 1 Joh 2:1–5a; Luk 24:35–48.

Kära bröder och systrar

Kristi uppståndelse är den mest avgörande händelsen i hela världshistorien. J.R.R. Tolkien som skrev Ringarnas Herre har beskrivit Kristi uppståndelse som det främsta exemplet på en så kallad ”eukatastrof”, dvs. en ”bra katastrof”, alltså en helt oväntad händelse som vänder upp och ner på allting, men till skillnad från en vanlig katastrof så är det en förändring till det bättre istället för till det sämre. Precis som det var en katastrof för lärjungarna när deras mästare som de trodde var Messias oväntat dog på korset, så var det en ännu större eukatastrof när Jesus ännu mer oväntat uppstod från de döda. Jesus hade visserligen förutsagt för lärjungarna tre gånger att han skulle lida och dö och sedan uppstå, men detta var så främmande för lärjungarna att de inte kunde förstå vad Jesus menade. Men efter att Jesus hade uppstått förstod lärjungarna allt detta, och kunde frimodigt bekänna att ”Gud har uppväckt honom från de döda, det kan vi vittna om”, som vi hörde i den första läsningen ur Apostlagärningarna (Apg 3:15).

Men, vad innebär det då för oss att Jesus har uppstått från de döda? Ja, först och främst så tror vi att det är tack vare Jesu uppståndelse som vi också kan uppstå till det eviga livet genom att förenas med Jesus genom dopet, som det heter i läsningen ur Romarbrevet i påskvakan: ”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:4). Men när och hur kommer vi att få del av detta nya liv?

Kyrkan lär är att alla de avlidnas själar omedelbart efter döden kommer att genomgå en personlig dom. Då bestäms vår eviga utgång. De som redan är fullfjädrade helgon kommer direkt till himmelen, de som levt i vänskap med Gud men behöver renas ytterligare kommer först till skärselden innan de kommer in i himmelen, och de som vägrar att leva i gemenskap med Gud kommer till helvetet. De som är i himmelen kan redan nu se Gud som han är, och lever i en fullständig lycka som kallas för det saliga skådandet. Men, de avlidnas själar måste vänta ända till den sista dagen på att även deras kroppar ska uppstå för att återförenas med deras själar. På den sista dagen kommer Jesus tillbaka till jorden för att definitivt döma både levande och döda, som vi bekänner i trosbekännelsen varje söndag. Och i den apostoliska trosbekännelsen är det sista som vi bekänner att vi tror på ”köttets uppståndelse och det eviga livet”. Vid köttets uppståndelse på den sista dagen kommer alltså våra kroppar att uppstå, precis som Jesus uppstod med sin kropp. Nu kanske någon undrar »Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?« Denna fråga ställs i alla fall i Paulus första brev till korinthierna (1 Kor 15:35). Vi får flera ledtrådar i dagens evangelium.

Till att börja med så får vi utgå från att våra uppståndna kroppar kommer att likna Jesu uppståndna kropp. Och i dagens evangelium får vi flera beskrivningar av denna. Till att börja med så verkar Jesu uppståndna kropp vara både vara andlig och kroppslig. Jesus verkar kunna gå genom väggar precis som en ande, för ”Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ’Frid över er!’” (Luk 24:36). Samtidigt betonar Jesus att han inte är en ande när han säger att ”en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har” (Luk 24:39). Och för att verkligen bevisa att han har uppstått med sin kropp så tog han en bit stekt fisk och åt (Luk 24:42).

Man skulle kunna beskriva Jesu uppståndna kropp som en förhärligad kropp, som i grunden är som en vanlig kropp, men med några övernaturliga egenskaper. Den helige Thomas av Aquino sammanfattar följande egenskaper (Summa Theologiae, suppl. III, q. 82-85). För det första så är de rättfärdigas uppståndelsekropp odödlig, och kan inte längre vare sig lida eller dö. Den är inte heller begränsad av vare sig tid eller rum, utan kan förflytta sig på nolltid från en plats till en annan samt gå genom väggar och andra hinder. Uppståndelsekroppen utstrålar dessutom en särskilt härlighet. Aposteln Paulus beskriver det på följande sätt: ”Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft.” (1 Kor 15:42-43)

Att uppståndelsekroppen kan gå genom väggar kan ge intryck av den bara skulle vara andlig, och inte lika riktig som vanlig materia som vi kan se och ta på. Låt mig här få återberätta en liten historia ur den filosofiska ungdomsromanen Sofies värld av Jostein Gaarder: ”Det var en gång en man som inte trodde på änglar. Men en dag kom en ängel på besök till honom medan han arbetade i skogen. (…) De promenerade tillsammans en stund. Mot slutet vände sig mannen mot ängeln och sade till den: ’Ja, jag är tvungen att erkänna att änglar existerar. Men du existerar inte på riktigt som vi.’ ’Vad menar du med det?’ frågade ängeln. Mannen svarade: ’När vi gick förbi en stor klippa så var jag tvungen att gå runt den, men jag såg att du bara gick rakt igenom. Och på samma sätt när en nedfallen trädstam blockerade vägen, så var jag tvungen att kliva över den medan du fortsatte att gå som vanligt.’ Detta svar förvånade ängeln som sade: ’Har du inte lagt märke till att vi också gick igenom ett träsk? Där kunde vi båda gå genom dimman. Det var för att vi har en mycket mer solid konsistens än dimman.’” (ur kapitel 34).

Att uppståndna kroppar kan gå genom väggar innebär alltså inte att de är mindre verkliga än fast materia, utan ännu mer verkliga. På samma sätt är det med himmelriket. Med våra jordiska begränsningar är det svårt för oss att föreställa oss hur underbart det kommer vara i himmelriket. Men det betyder inte att himmelriket är mindre verkligt än livet här på jorden. Det är tvärtom livet här på jorden som bara är en blek avbild av det verkliga livet i himmelriket. Låt oss därför göra allt vi kan för att komma dit, genom att hålla fast vid våra doplöften och vår tro på Jesu död och uppståndelse, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och det eviga livet. Amen.