Påskvakan

Påskvaka i i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Mos 1:1 – 2:2; 1 Mos 22:1–18; 2 Mos 14:15 – 15:1; Jes 54:5–14; Jes 55:1–11; Bar 3:9–15; 3:32 – 4:4; Hes 36:16–17a, 18–28; Rom 6:3–11; Mark 16:1–7.

Kära bröder och systrar

Denna påskvaka är den heligaste av alla vakor, eftersom denna natt är den heligaste av alla nätter. Denna natt firar vi på ett mycket påtagligt sätt övergången från mörkret till ljuset, från synden till renheten, från döden till det eviga livet. I läsningarna ur Gamla och Nya testamentet har vi fått en sammanfattning av hela frälsningshistorien. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och som krona på sitt verk skapade han av kärlek oss människor till sin avbild. Men vi människor vände oss bort från Gud genom att synda, och därmed förlorade vi det eviga liv som vi var skapade till. Vi blev slavar under synden, precis som Israels folk var slavar i Egypten. Men liksom Gud mirakulöst räddade Israels folk ur deras slaveri genom att låta dem fly ut ur Egypten genom Röda havet, så har han också räddat oss undan synden och döden genom Jesu Kristi död och uppståndelse.

Igår på långfredagen mindes vi hur Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, gav sitt liv för oss på korset. Tack vare detta har vi fått förlåtelse för våra synder och försonats med Gud. Denna natt ihågkommer vi hur Guds frälsningsverk fullbordades genom Jesus Kristi uppståndelse från de döda, som vi hörde änglarna förkunna i evangeliet: ”Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. (Mark 16:6). Tack vare Jesu uppståndelse från de döda har vägen till det eviga livet åter öppnats upp för hela mänskligheten.

Men för att få del av det eviga livets gåva så måste vi ta emot den i tro genom att låta döpa oss. Ni katekumener har sedan en längre tid, och särskilt under fastetidens 40 dagar, förberett er för att inom kort ta emot dopet i denna påskvaka. Dopets vatten är på samma gång en symbol för död, liv och rening. I epistelläsningen ur Romarbrevet hörde vi aposteln Paulus på ett mycket kärnfullt sätt förklara dopets innebörd: ”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med [Kristus Jesus] för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:4). Dopfunten symboliserar alltså Jesu grav, och på liknande sätt som Israels folk befriades från slaveriet under egypterna när de gick genom Röda havet, så tvättas vi rena från synden genom att gå genom dopets vatten.

Efter dopet kommer både ni katekumenter och konfirmander även att ta emot konfirmationens sakrament genom handpåläggning och smörjelse med helig krisma. I och med detta kommer ni på ett alldeles särskilt sätt att ta emot den Helige Ande, Faderns och Sonens Ande, i era hjärtan. I den sjunde och sista läsningen ur Gamla testamentet ur profeten Hesekiels bok hörde vi följande profetia som förklarar innebörden av detta: ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem.” (Hes 36:36-28).

Konfirmationen fullbordar dopet och gör oss ännu mer till den Helige Andes tempel. Med den Helige Ande i våra hjärtan uppfylls vi av vishet och förstånd från Gud så att vi kan urskilja vad som är hans vilja med våra liv, och vi får dessutom av all den kraft och nåd vi behöver för att fullgöra Guds vilja. På så vis kommer också det efterföljande löftet i Hesekiels profetis att uppfyllas, nämligen att ”Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.” (Hes 36:28).

Efter dopet och konfirmationen kommer vi alla få möjlighet att högtidligt förnya våra doplöften, genom att ta avstånd från djävulen och bekänna vår tro på Fadern, Sonen och den Helige Ande. Därefter kommer de nydöpta att fullborda sin kristna initation genom att för första gången tillsammans med oss alla delta fullt ut i den heliga eukaristin, genom att tillsammans med oss präster bära fram Kristi offer av sig själv på korset för världens frälsning och därefter ta emot den uppståndne Kristi kropp och blod under gestalterna av bröd och vin. Mer innerligt förenad med Kristus än så går det inte att bli.

Låt oss därför be om nåden att vi hädanefter blir än mer trogna våra doplöften, genom att förenas än mer med Gud i vår dagliga bön och genom vårt deltagande i den heliga mässan varje söndag, och genom att vår tro och kärlek till Gud också visar sig i vår kärlek och omtanke till våra medmänniskor. Låt oss också be om nåden att detta firande av Jesu Kristi uppståndelse och hela världens frälsning förnyar vår tro och ger oss nytt hopp inför framtiden, i full förtröstan på att Gud älskar oss, att han vill oss väl och ger oss allt vi behöver för att bli lyckliga redan i detta livet, i hoppet om att en dag få träda in i den eviga glädjen då vi får möta den uppstånde Kristus i himmelriket. Amen.