Palmsöndagen B

Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Joh 12:12–16; Jes 50:4–7; Ps 22:8–9, 17–20, 23–24; Fil 2:6–11; Mark 14:1 – 15:47 (15:1-39).

Kära bröder och systrar

Palmsöndagens liturgi är både oerhört innehållsrik och kontrastfull. I inledningen har vi återupplevt Jesu intåg i Jerusalem på en åsna, och hyllat honom som konung med palmkvistar. Inte någon annan gång under sitt jordeliv blev Jesus så hyllad som konung som under sitt intåg i Jerusalem. Därför är det naturligt att vi har en så stor och vacker väggmålning av denna händelse i koret här i Kristus Konungens kyrka. Nyss har vi dock även lyssnat till Jesu lidandes berättelse enligt evangelisten Markus, då folket upprepade gånger ropade ”Korsfäst honom!” (Mark 15:13-14) och Pilatus av feghet gjorde som de ville och dömde Jesus till döden (15:15). Det kan tyckas att det blir för många olika intryck att ta in på samma gång. Men med detta vill Kyrkan påminna oss om att hyllandet av Jesus som konung är mycket nära sammanbundet med hans lidande och död. I den andra läsningen ur Filipperbrevet förklarar Paulus att det är just för att Jesus ödmjukade sig och dog på korset som han upphöjdes och förhärligades av Gud Fadern (Fil 2:8-9).

Men inte nog med det. Jesus behövde inte vänta till sin uppståndelse på påskdagen för att bli förhärligad. Han blev förhärligad i själva sitt lidande. I Johannespassionen av Johann Sebastian Bach som framfördes här i kyrkan i torsdags sjöng kören i den första satsen: ”Visa oss genom ditt lidande, att du den sanne gudasonen, för alla tider, även i den djupaste förnedringen, har blivit förhärligad!” Korsfästelse var inte bara en av de allra mest smärtsamma avrättningsmetoder som har funnits. Den var också en av de mest förnedrande. De dödsdömda korsfästes vanligtvis helt utan kläder, och kunde få hänga flera dagar på korset till allmänt åtlöje innan de slutligen dog av kvävning och uttorkning. Det är dock sannolikt att Jesus bevarades från den värsta skammen genom att åtminstone få bära ett höftskynke, som han också avbildas med på alla krucifix. Eftersom Jesu tortyr var så hård så hängde han heller inte mer än sex timmar på korset innan han dog, mellan den tredje och den nionde timmen enligt evangelisten Markus. Det kan tyckas länge nog, men Pilatus blev faktiskt förvånad över att Jesus skulle hade dött redan samma dag.

Men den främsta anledningen till att Jesus förhärligades under sitt lidande, det var för att han genomled allt detta frivilligt, av kärlek till oss. Den sanna kungavärdigheten består inte i att härska över andra utan att vara andras tjänare, med en kungakrona av törne snarare än av guld. Gud har därmed förvandlatkorset från ett avrättningsredskap till det medel som han använde för att frälsa världen och ge oss del av sitt eviga liv. Att Jesus förhärligades i sitt lidande, det betyder att vi också får del av hans härlighet när vi får delas hans lidande. Aposteln Petrus skriver i sitt första brev: ”Gläd er (…) över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras.” (1 Pet 4:13). Detta gäller inte minst lidanden i form av att utstå olika sorters skam eller förnedring. Om man t.ex. blir mobbad i skolan eller orättvist behandlad på sitt arbete, eller om man över huvud taget inte lyckats få tag på något arbete, om man lider av en funktionsvariation eller har svårt att få vänner, då får man trösta sig med att vara särskilt förenad med Kristus, som har förvandlat all skam och förnedring till ära och härlighet.

Låt oss därför nu under stilla veckan, med början i denna palmsöndags eukaristi, på nytt bära fram alla våra egna lidanden och förena dem med Kristi lidande på korset. Låt oss också bära fram våra synder, genom att ödmjukt ångra dem och ta emot Guds förlåtelse för dem i försoningens sakrament. Då får vi lita på att vi också får del av den härlighet och kungavärdighet som Jesus utstrålar från korset, på ett fördolt och hemlighetsfullt sätt redan nu, och en gång fullt synligt i himmelriket. Amen.