Julottan

Julottans mässa, Kristus Konungens kyrka i Göteborg. Läsningar: Jes 62:11–12; Ps 97:1, 6, 11–12; Tit 3:4–7; Luk 2:15–20.

Kära bröder och systrar

När vi nu firar jul, då minns vi och tackar för ett av vår tros allra största mysterier, nämligen att Gud har blivit människa för vår skull i Jesus Kristus. Detta mysterium är alldeles för stort för att det ska räcka med en enda mässa för att kunna fira alla aspekter av det. Därför har Kyrkan sedan äldsta tid firat så mycket som tre olika mässor på juldagen: julnattens mässa, julottans mässa som vi firar nu, och mässan på dagen. Till detta kan man även lägga till julaftons mässa som vi firade tidigt igår kväll. De tre olika mässorna på själva juldagen motsvarar tre olika sätt som Jesus föds på, och detta motsvarar de tre olika sätt som Jesus kommer till oss på och som vi mediterade över under adventstiden. Julnattens mässa handlade om Jesu historiska födelse i Betlehem, och då lästes början av julevangeliet enligt Lukas, som vi hörde fortsättningen på i denna mässa. Juldagens mässa som kommer att firas kl. 11 handlar snarare om hur Jesus föddes av Fadern före all tid, som det heter i den Niceanska trosbekännelsen. När Jesus föddes till jorden av Jungfru Maria så blev han Marias son, och därmed sann människa. Men innan dess så hade han av all evighet blivit född av Gud Fadern i himmelen, och var således Guds Son och därmed sann Gud.

I denna mässa, julottans mässa, får vi höra om hur herdarna besökte det nyfödda Jesusbarnet, och det slutar med att berätta hur de ”vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem”. Herdarna var de första människorna efter Maria och Josef som fick se det nyfödda Jesusbarnet, och som kom till tro på att han är Messias, Herren, som änglarna sjöng under julnatten. Varje gång som någon kommer till tro på Jesus, då är det som att han på ett mystiskt sätt föds på nytt i de troendes hjärtan. Och det är denna Jesu tredje födelse som vi särskilt kommer ihåg och firar i denna mässa. Herdarnas tillbedjan av det nyfödda Jesusbarnet påminner oss om att det inte räcker med att under julen bara komma ihåg hur det var när Jesus föddes i Betlehem för drygt 2000 år sedan, utan att det viktiga är att han också föds i våra hjärtan genom att vi kommer till tro på honom och tillber honom vi också. Och det mest konkreta sätt som Jesus föds i våra hjärtan på under julen är när vi tar emot honom värdigt och med tro i den heliga kommunionen.

I min predikan i julaftons mässa igår kväll så förklarade jag två av anledningarna till varför Gud blev människa i Jesus Kristus. Först och främst var det för att frälsa oss från våra synder, som vi idag också kommer att bekänna i den Niceanska trosbekännelsen, samtidigt som vi faller på knä: ”som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himmelen och blev kött genom den Helige Ande av Jungfru Maria och blev människa”. För det andra så har Jesus genom att bli människa gett oss ett exempel i helighet för hur vi ska leva våra liv som människor här på jorden. I dagens mässa får vi höra om en tredje anledning till att Gud blev människa, nämligen för att vi skulle förstå hur mycket Gud älskar oss. I den andra läsningen ur Paulus brev till Titus hörde vi: ”När Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss — inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig” (Tit 3:4-5a). När vi tänker på hur Jesus föddes till jorden under de enklast tänkbara förhållandena, och hur han så småningom skulle offra sitt liv för att vi skulle kunna få evigt liv, då kan vi ana hur mycket Gud älskar oss. Som det heter i Johannesevangeliet, i den vers som brukar kallas för ”Lilla Bibeln”: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16).

Den fjärde anledningen till att Gud blev människa, det var för att låta oss få del av hans gudomliga natur. I läsningen ur Titusbrevet hörde vi också att Jesus räddade oss ”med det bad som återföder och förnyar genom den Helige Ande” (Tit 3:5b), det vill säga dopet. Genom dopet förenas vi med Kristus genom att dö och uppstå tillsammans med honom, vi blir en del av Kristi kropp och till Guds barn. Men i och med att Jesus är både sann Gud och sann människa, så innebär denna förening med honom att vi också får del av hans gudomlighet. Kyrkofadern Athanasios sade att ”Guds Son blev människa för att göra oss till Gud.” (De Incarnatione, 54, citerad i Katolska Kyrkans katekes n. 460). Så under julen firar vi inte bara att Gud har blivit människa, utan också att vi människor tack vare detta har möjlighet att bli gudomliga.

Låt oss därför tacka Gud för den enorma kärlek som han har visat oss genom att bli människa för vår skull i Jesus Kristus, för att vi skulle kunna få del av hans gudomliga natur. Låt oss liksom herdarna skynda till krubban och tillbe det nyfödda Jesusbarnet, så att Jesus också föds i våra hjärtan genom att vi kommer till tro på honom. Och låt oss tacka vår frälsare Jesus Kristus för att han genom dopets sakrament ”låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv” (Tit 4:7). Amen.

Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.