Gregoriansk vigiliemässa och familjemässsa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 40:1–5, 9–11; Ps 85:9ab, 10–14; 2 Pet 3:8–14; Mark 1:1–8.
Kära bröder och systrar
Här i Sverige associerar vi vanligtvis adventstiden med mörker, kyla, snö och tända ljus. Vi brukar även vara väldigt upptagna med alla praktiska förberedelser inför julen, som att köpa julmat, julgran och julklappar. Som barn tänker man kanske mest på julklapparna som man har önskat sig, och räknar ner dagarna till julafton med hjälp av en julkalender. Men i dagens evangelium talas det om någonting helt annat, nämligen en öken: För att förbereda Jesu ankomst så trädde Johannes Döparen fram i öknen, och uppfyllde därmed profetian i Jesajas bok: ”En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka” (Mark 1:3, Jes 40:3). I öknen finns det ingen snö och inga adventsdekorationer. Det finns heller ingen julskinka, glögg eller pepparkakor, utan Johannes Döparen fick istället äta gräshoppor och vildhonung. Han levde mycket enkelt och var klädd i kamelhår och ett läderbälte, precis som profeten Elia. Och hans förberedelser för att fira Jesu ankomst bestod vare sig av julgran eller julklappar, utan av att förkunna syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop.
De här kontrasterna mellan Johannes Döparens öken och våra adventstraditioner kan hjälpa oss att bli påminda om vad som verkligen är väsentligt för att kunna fira advent på rätt sätt. Förra söndagen nämnde jag att advent betyder ankomst och att det syftar på tre sätt som Jesus kommer till oss på: hans födelse Betlehem för drygt 2000 år sedan, hans återkomst vid historiens slut, och hans mystiska, osynliga ankomst till våra hjärtan i tiden däremellan. Jesus kommer till våra hjärtan när vi ber, firar den heliga mässan och när vi utför kärleksgärningar till våra medmänniskor. Men för att Jesus ska kunna komma till våra hjärtan så måste vi lämna plats för honom där. Om våra hjärtan är helt fyllda med tankar på vilka julklappar vi hoppas få eller på all den goda julmaten som vi kommer få äta, då finns det inte så mycket plats kvar för Jesus. Under adventstiden är det också lämpligt att begränsa användandet av TV, Internet, tidningar och andra medier som fyller vår själ med en massa intryck som också kan göra det svårare för oss att höra Jesu röst och lämna plats för honom i våra hjärtan. Johannes Döparens enkla liv i öknen påminner oss om att vi inte kan vara fästa vid en massa jordiska ting om vi verkligen vill kunna välkomna Jesus in i våra hjärtan denna jul.
Vårt hjärta kan också vara fullt av synd, sådant som direkt strider mot Guds vilja, och som vi kanske inte riktigt vill erkänna eftersom vi inte vill behöva ändra på våra liv. Här kan Johannes Döparen också hjälpa oss att vakna upp. Han var inte rädd för att påpeka för kung Herodes att det inte var tillåtet för honom att leva tillsammans med sin brors hustru, och detta ledde till att han blev satt i fängelse och halshuggen. Men innerst inne kände nog Herodes på sig att Johannes hade rätt. Johannes Döparen blev på detta sätt en slags levande biktspegel för Herodes. När vi förbereder vår julbikt så är det också bra att använda sig av en biktspegel, och jämföra denna med vårt eget liv. Om vi upptäcker att det finns någonting som vi borde ändra på, så gäller det att inte bli irriterad och hoppa över de synderna. Det är just detta som utgör den oländiga mark som måste jämnas för att vi ska kunna bana väg för Herren och göra hans stigar till vårt hjärta raka.
I dagens andra läsning ur Petrus andra brev handlar det mer om Jesu andra ankomst vid tidens slut. Ibland kan man fråga sig varför Jesus dröjer så länge. Varför kommer han inte och utplånar all synd och ondska i världen nu med en gång? Aposteln Petrus ger ett tydligt svar på denna fråga: ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Pet 3:9). Jesus väntar alltså med att komma tillbaka till jorden för att alla människor ska få tid att omvända sig innan den yttersta domen. Petrus förklarar vidare att ni ”måste […] leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst” (2 Pet 3:11-12). Genom att leva ”heligt och fromt på alla sätt” kan vi alltså bidra till att Jesus kommer tillbaka tidigare.
Ett hjälpmedel för att leva heligt och fromt under adventstiden, det är att meditera inför julkrubban. Det är idag bara två veckor kvar till julafton, så det vore inte för tidigt att redan nu ta fram julkrubban hemma. Men givetvis måste själva krubban vara tom fram till jul då Jesusbarnet läggs ner i den. Att se på och meditera över den tomma krubban kan påminna oss om och hjälpa oss att tömma vårt eget hjärtas krubba, så att det finns plats för Jesus där också. Låt oss därför under resten av denna adventstid verkligen se till att göra plats för Jesu ankomst i våra hjärtan, genom bön och meditation, genom att leva enkelt i Johannes Döparens efterföljd, och genom att ångra och be om förlåtelse för våra synder. Om vi gör detta så blir vi både väl förberedda att fira minnet av Jesu första ankomst på julen, och bidrar samtidigt till att påskynda hans andra ankomst den sista dagen. Amen.
Fader Gustavs predikningar 