Högmässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Mos 3:9–15, 20; Ps 98:1–4; Ef 1:3–6, 11–12; Luk 1:26–38.
Kära bröder och systrar
Sedan ett antal år är det officiella svenska namnet på denna högtid den saliga jungfrun Marias utkorelse och fullkomliga renhet. Detta syftar på hur den saliga jungfru Maria från det första ögonblicket av sin existens utkorats eller utvalts till att vara moder åt Guds Son, samt att hon bevarats helt och hållet ren från arvsyndens fläck. Det är även vår tro att Jungfru Maria sade helhjärtat ja till den nåd hon fick vid sin tillblivelse, och under resten av hela sitt liv inte begick en enda personlig synd.
Det traditionella namnet på denna högtid, som är en mer ordagrann översättning från latinet, är dock den saliga jungfrun Marias obefläckade avlelse. Anledningen till att detta namn ändrades var att det gav upphov till en del missförstånd. T.ex. har vissa trott att det skulle syfta på att den saliga jungfrun Maria avlades på ett obefläckat sätt av sina föräldrar, de heliga Joakim och Anna. Nu har i och för sig den saliga Anna Katarina Emmerich i skildringen av en uppenbarelse av denna händelse sagt att: ”Jag förstod att Marias avlelse, som ett resultat av den nåd som här gavs, var så ren som alla avlelser hade varit om det inte vore för syndafallet.” Så visst blev den saliga jungfrun Maria till på ett extraordinärt heligt, men samtidigt helt naturligt sätt.
Men, det är alltså inte detta som ”den obefläckade avlelsen” syftar på, utan att den saliga jungfrun Maria var obefläckad och fri från synd allt ifrån sin avlelse. Denna lära stödjer sig framförallt på ängeln Gabriels hälsning till Jungfru Maria i bebådelseevangeliet som vi nyss hörde: ”Var hälsad, du högt benådade” (Luk 1:28). Det grekiska ordet som här översatts med ”högt benådad”, och som i bönen ”Var hälsad, Maria” översätts med ”full av nåd”, är kecharitôménè. Detta är en perfekt particip form av verbet charitô, som betyder ”att förse med nåd”, och uttrycker att Maria på ett fullkomligt sätt har försetts med Guds nåd. Detta ord förekommer bara på ett annat ställe i Nya testamentet, nämligen i dagens andra läsning ur Efesierbrevets första kapitel, där vi hörde om hur Gud ”har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son (Ef 1:5-6). Ordet charitô står här i formen aorist, vilket uttrycker att vi en gång i historien har tagit emot Guds nåd genom Jesus Kristus. Den saliga jungfrun Marias privilegium innebär däremot att hon har fyllts av denna nåd i förväg och på ett fullkomligt sätt. Denna dogm fastslogs högtidligt av den salige påven Pius IX i bullan Ineffabilibus Deus år 1854: ”Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden.” (Ineffabilibus Deus, citerad i Katolska Kyrkans katekes n. 491).
Men ”den obefläckade avlelsen” är mer än en beskrivning av ett historiskt och teologiskt faktum. År 1858, fyra år efter dogmen om den obefläckade avlelsen, uppenbarade sig en vacker dam vid arton tillfällen för den fjorton år gamla flickan Bernadette Soubirous i staden Lourdes i södra Frankrike. När Bernadette frågade damen vad hon hette fick hon till en början bara ett tyst leende som svar. Det var först vid den sextonde uppenbarelsen den 25 mars, på Jungfru Marie bebådelsedag, som damen till slut avslöjade sin identitet: ”Jag är den obefläckade avlelsen”. Givetvis rörde det sig om den saliga jungfrun Maria. Men att hon identifierade sig med denna titel visar att den obefläckade avlelsen inte bara är ett privilegium som Maria har fått, utan utgör en så pass väsentlig del av hennes väsen att det rentav är någonting som hon är.
Men var det verkligen nödvändigt för Jungfru Maria att avlas utan synd? Nej, inte strikt nödvändigt, men däremot mycket passande. Enligt dagens kollektbön, ordagrant översatt från latinet, så var det genom jungfruns obefläckade avlelse som Gud förberedde en värdig boning åt sin Son. Givetvis hade Jesus kunnat födas syndfri även om Jungfru Maria inte hade varit det. Den heliga Anna var ju inte fri från synd, men det hindrade inte Mara från att bli det. Men att denna syndfrihet återinfördes i människosläktet redan hos Jungfru Maria gör det tydligare att Jesus har tagit emot hela sin mänsklighet, inklusive sin syndfrihet, från henne. Man säger ofta lite slarvigt att det är mänskligt att fela, men det är precis tvärtom. Människan är från början skapad utan synd, och vi blir sant mänskliga först när vi återfår denna vår ursprungliga oskuld. Att Jesus tog emot sin sanna, syndfria mänsklighet från Jungfru Maria betonar därför att han verkligen är sann människa och en av oss.
Man vad innebär det konkret för oss att fira Jungfru Marias obefläckade avlelse idag? Dels så utgör det en naturlig del av vår adventsmeditation över hur Vår Frälsare kom till världen, nämligen genom att födas av en obefläckad jungfru. Men det påminner oss även om att vi också är kallade att bli obefläckade som hon, som vi hörde i den andra läsningen: ”[Gud] har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek.” (Ef 1:3-4). I den saliga jungfrun Maria förverkligades denna utkorelse redan från och med hennes tillblivelse. Vår helighet och fläckfrihet kommer inte att förverkligas förrän efter en längre eller kortare andlig kamp och reningsprocess här på jorden, och eventuellt efter att ha behövt kompletteras i skärselden. Men under tiden kan vi i alla fall se på den saliga, obefläckade jungfrun Maria som vår förebild och vår moder, som både medverkat till vår frälsning genom att såsom en värdig boning åt Guds Son föda honom till världen, och som med sin förbön ständigt hjälper oss att förverkliga vår kallelse till helighet i Jesu och hennes efterföljd. Amen.